Endast några dagar efter vårfesten blev det wappfrukost! Allt för få dagar under året börjar med skumppa och jordgubbar med teologer. Folket anlände i halare och efter en halvsnabb skumppafrukost traskade en del över till Annexet för att ha föreläsning, fortfarande iklädd halare förstås.

Styrelsen hackade, plockade och fixade

Inski var chef!

Oscar blev redan på styssebytarkryssningen förbjuden att öppna skumppaflaskor, så Otto gjorde det istället.

Alla åt och åt ännu mera i trevligt sällskap!

Och det var en självklarhet att allt skulle instagrammas!

Efter att alla ätit och fortsatt på egna äventyr åts det lunch på Gado i halare. Och på kvällen var det fantåg till Vårdberget med Oscar som fanbärare och Inski & Hanna som fanvakter. Före fantåget startade från Kåren blev TSF attackerad av MK:s fana hela tiden, men oftast kom Anden på vår fana och räddade oss efteråt, så allt gick bra. Under tiden på Vårdberget bongades folk man kände, vi hittade ballonger vi ville ha och Oscar bråkade med trädkvistarna då fanan hela tiden fastnade.

Bättre sent än aldrig! Det var måånga bilder som skulle redigeras…

Fredagen den 24:e april 2015 dök det upp en massa finklädda ”teologer och vänner” på Restaurang Julinia på Slottsgatan. Det var dags att fira TSF:s 48:e födelsedag! Och bilder är roliga att se på, så här kommer typ 28 bilder.

Eko-temat ledde till snygga namnlappar, man kunde på samma gång försöka läsa delar av artiklar och notiser.

Karin var toastmadame med Inski som sidekick och de redogjorde under kvällens gång vad som var på gång. I och med att temat var ”eko” så fanns inga programblad i pappersform, istället var planen att programmet skulle ses via projektor. Det projektet for helt åt skogen då videokanonen inte hittade filen på usb-stickan. Men så går det! Karin och Inski fick prata lite mera istället.

 Sofia var glad! På samma gång som hon googlade sångtexter och skrev av dem.

Under kvällens gång underhöll Sofia & Olli oss med vacker sång, ordförande Laura höll sitt tal som innehöll en hel massa adjektiv som samlats in före festens början. Årets festtalare var Yvonne Terlinden och även Amiral Lindström höll ett tal i slutet av kvällen. Orsak? Har man fått amiraltecknet av TSF så kan man väl göra lite mera för det och för föreningen.

 Faffen och Oscar poserade vid förrättsbuffén. Att TSF:s übersnygga föreningsband kom dagen innan vårfesten gjorde att en stor del av teologerna bar sitt band med stolthet.

På bordsplaceringarna fanns även olika uppdrag till alla som skulle genomföras under kvällen. T.ex. Oscar skulle torka sin bordsdam (Linn) kring munnen, Lindfelt fick hålla ett spontant tal, folk skulle göra piruetter, klappa högt i händerna…

 TSF fick en hel bunt hälsningar av andra föreningar. Kemistklubben, Merkantila Klubben, SF, Vocalis samt ÅA:s rektor Mikko Hupa kunde inte närvara men hade sänt hälsningar. Men på plats fanns bl.a. ÖN, Gnosis, Humfen, Kåren, NAVI, HosK r.f (social/hälsovårdarna vid Arcada) och för första gången på länge var både Fides Ostiensis och TYT närvarande, vilket var väldigt roligt då det är sällan alla tre teologföreningar är samlade.
Som gåvor fick TSF till exempel en selfiestick, en bok med lönnfack och en bok med information för förtroendevalda samt en hel del annat roligt!

 MERA MAT! Denna gång huvudrätt.

 Det här med att alla bar föreningsbandet med stolthet… Inski lyckades tappa sitt band i sin mat och Olli hjälper till att torka av det.

Under Ture Teolog-galan (som finns HÄÄR) delades det ut priser i form av ekologiska frön, så alla som vann kan nu odla sina egna grönsaker, win-win!

 Ibland får man tillfället i akt att låna delar av damers klädsel…

 Amiralen skålade för allt det arbete styrelsen och vårfestkommittén lagt ner. Alla inblandade tackar!

Efter att mosesången sjungits blev det att traska vidare för jatkot som i år var på Yökerho (de som var med på 45-årsjubbet kan dra sig till minnes platsen där det årets jatko var, samma plats men renoverat). Där sopade teologerna både dansgolvet och karaokemikrofonen och hade det trevligt tillsammans i många timmar.

 Det var indiantema på gång och Ele ramlade av någon anledning på golvet…

Ingen vårfest utan sillis! Så på lördagen dök folket upp igen i Reuterska för sillis, vissa hade fått mer sömn än andra…
Oscar och Inski fick stiga upp tidigast av styrelsen för att påbörja dagen, och allt ätbart var mumsmums!

 Claus återupptog sin vana att rita på ballonger och en uggla kom fram.

 Som gåva fick också föreningen ett Grumpy Cat-pussel, som värd och värdinna med hjälp av Johanna pusslade ihop.

 Faffen (som drack kaffe med sugrör) och Cara körde på randiga tröjor. Och eftersom båda två har andra ämnens halare (dock var El Fafito utan halare…) så passade de ganska bra ihop med sin klädsel.

 Yes. Stuff happened outside. Oscar var stekchef på utsidan och HosK:s representant var (är) en nära vän till hands…

Efter en låång dag (och natt) traskade alla till slut vidare och tog igen sig. Mot nästa år, framtiden och evigheten!
Och på instagram kan man se en massa bilder under #TSFåa och #TSFfest.

Den sista kvällen i mars var det dags för den traditionella sedermåltiden. Totalt 27 deltagare (+ Elia som inte heller detta år ville dyka upp) med Pekka som familjefar samlades i Runda rummet för att, som Claus så vackert uttryckte det på fb, ”föra sig judligt”.

Redan dagen innan sedermåltiden förbereddes det i Reuterska. Inski kokade tappert kyckling för att få rena kycklingben. Först stektes köttet i mysis för att allt sedan förflyttades på utsidan under taket (det regnade) för att kokas. Det var konstiga blickar som människor gav.

Styrelsen i form av Hanna, Laura och Inski med hjälp av Marina hade börjat sedermåltidsdagen med att bära fyra lådor vin (aka 24 flaskor) till TF och under dagens gång plockades alla vinglas fram, tallrikar, bestick och servetter räknades,  inför kvällen. Inski fixade allt som skulle till sederfaten (wohoo! TSF har skaffat två riktiga sederfat!) och på den sena eftermiddagen blev det dags att möblera om i runda rummet.

I och med att vi detta år var så många personer blev det lite annan form på borden men snart hade alla bord dukats och bord och stolar hade plockats in från kyrkohistoriska seminarierummet.

Efter att så gott som alla anlänt inledde Pekka med att förklara vad sedermåltiden är och vad som skulle ske under kvällens gång. Och även detta år var det en av gulisarna som var det yngsta barnet och fick ställa frågorna.

Nästan så gott som alla deltagare var delaktiga i något moment i och med att det behövdes en hel del frivilliga att läsa olika texter.

Då de olika delarna på sederfaten skulle ätas så hade alla olika tekniker till speciellt pepparroten. Eftersom det fanns en hel del specialdieter hade Inski varit snäll och fixat alternativ till de mest förekommande för att så många som möjligt skulle kunna äta allt.

Vid sidan av vinet var det vattenbägarna som fylldes titt som tätt och vattenkannorna fick fyllas på ganska ofta. Och för de flesta var maten ganska efterlängtad då det blev dags, att dricka två vinglas på halvtom mage började ganska snabbt märkas…

Laura och Hanna konstaterade under kvällens gång att matzabröd (fortfarande) är ganska smaklöst men att med lite ost på skulle det gå helt bra att äta.

Då alla fyra bägare vin druckits och alla ätit efterrätt och druckit kaffe (utan mjölk förstås) blev det fri samvaro. Vilket ledde till att styrelsen började plocka undan allt för att hinna få flyttat allt till Reuterska före klockan blev tolv. Allt gick nästan bra. Tydligen har det börjat bli någon slags tradition att styrelsen ska slå sönder ett vinglas, för kvällen avslutades med att Inski kom in genom Reuterskas ytterdörr och tappade ett vinglas. Det blev många bitar. Men på samma gång stod Hanna och Laura i mellandörren och torkade upp Röda havet som bildats då Hanna tappade en av de kvarvarande fyllda vinflaskorna rakt på stengolvet. Men slutet gott allting gott! Nästan.

Dagen efter på förmiddagen var det en styrelse som hade möte samt diskning och Inski kom på att för att spara utrymme hade tre vinglas placerats i de svarta lådorna med mat från Gado. Som hade förts tillbaka. Så det blev en extra utfärd till Gados kök i och med lunchen för att under skratt hämta tillbaka vinglasen samt salladsbestick som också glömts. Hoppsan. Och Inski fick konstiga blickar då det på hennes bricka fanns sallad och tre vinglas med rödvinsfläckar i.

 

Tack Pekka för att du ännu ett år ledde oss genom sedermåltiden och även till alla andra som deltog; next year in Jerusalem!

För en tid sedan hade styrelsen en chillkväll vid Klosterdomens hydda (aka, Inskis & Karins) med pizza, godis, chips och smurfdricka.

Inski agerade värdinna (obviously) och hade stått och bakat pizzor hela dagen (eller tinat upp frusna pizzor) som de hungriga styrelsemedlemmarna glatt åt upp, och Oscar som kom senare fick det sista.

Pizzaaa!! Alla fick mat och alla blev mätta.

Fjolårets värdinnor fick ett allvarligt skrattanfall och låg på golvet och skrattade. Vad de skrattade åt är lite oklart…

Inski hade ett shotglas som hade partymode!
Det blev även beerpong med spännande resultat och lite vått golv.

Laura och Karins poserade (och Laura fick ett skrattanfall) efter ett segervarv.

FYI: Föreningen betalade ingenting, allt kom ur styrelsens egna fickor
P.S. Grötfesten 2013 har fått text!

Fastlaskiainen kom också i år och snön lyste med sin frånvaro även detta år, dock var det mindre lerigt än ifjol. Trots att snön var borta och TSF:s grund till pulkan var skidor (studentkårerna rekommenderade hjul) så stoppade detta inte teologerna att bygga en pulka efter ett par års paus.

Då tankarna på en pulka uppstod var den första frågan VAD och HUR pulkan skulle se ut. Och de två äldsta gamylerna i styrelsen (Hanna och Oscar) tog upp det som varit en idé under minst fyra år: Mose och den brinnande busken. Teologerna skulle ta upp kampen med kemisterna!
Planeringen kom i gång, som det till stor del var Oscar och Patrik som stod för, och traditionsenligt så började pulkan byggas dagen innan. Med silvertejp, sopsäckar, en korg och en buske kom man långt!

Till Vårdberget kom hela ekipaget efter lite om och men! Det största problemet var att få busken att brinna av tändvätska som var lite för gammal. Busken blev indränkt i tändvätska och fastsatt i korgen.

Under tiden teologerna väntade försökte Oscar få tändaren att arbeta och Patrik försökte hålla sig vaken.

En sista gruppbild innan allt började, det var nämligen osäkert om alla skulle komma levande ner för backen då det var eld inblandat. 45 minuter innan tävlingen skulle börja satt folket i mysis och Marina & Bränä tog på sig uppgiften att fixa skyltar till Mose (Oscar) och Berget (Karin). Också Mose på hebreiska fanns på Oscars skylt. Dock hade teologerna tydligen inte riktigt koll på hur hela berättelsen gick så Bibeln fick sökas fram för att repetera och försöka hitta rätt i Moseböckerna (det var längesedan GT 1 lästes av alla inblandade). Dessutom blev det diskussioner om det skulle vara Mose eller Moses, svåra beslut, svåra beslut.

Efter lite problem fick Oscar busken att brinna, några hårstrån fick stryka med på kuppen och så var det iväg!

Patrik var den mäktiga pulkadragaren och flaggan var med. Många i publiken kände igen vad pulkan föreställde så det var bra!

Karin var smårädd och Oscar kunde ha fått gnistor på sig. Det var farliga saker teologerna höll på med i år.

Nere (ish)! Alla var lyckliga att det gick bra och efter att vi konstaterat att TSF inte kom till finalen (varför är en bra fråga, med vår fina pulka) och fingrarna nästan förfrusit så blev det Afterski i mysis!

I mysis bjöds det på minttukakao med grädde och piroger med pålägg. Alla blev uppvärmda och det var en trevlig kväll med teologerna!

Dock försvann flaggan någonstans på vägen tillbaka, så till nästa år ska en ny flagga fixas!

Hälften av bilderna är Hannas och bilderna från nedfärden är Kårens.

Den fjärde februari var det dags för en efterlängtad sitz! Gulisarna hade fått sina halare och det var länge sedan gamylerna sitzade med andra teologer så det var verkligen på tiden att dra på sig halaren.

Inski och Johanna gjorde en mycket bra insats som sångledare och hade gjort olika frågor som man skulle svara på i och med presentationen. Så då fick man lära sig lite andra saker om sina medstuderande. Orden ”kära teologer och VÄN” var även mottot för kvällen i och med att alla utom en deltagare var teolog.

Förrätten bestod av vattenmelon, huvudrätten av pasta i olika former och bolognese som var supergod samt till efterätt kladdkaksmuffins med vispgrädde. Så Oscar & Inski som årets värd & värdinna gjorde ett utomordentligt jobb för det första evenemanget detta år!

Kvällens antiklimax var vid första snapsen då det visade sig att det var vatten i hälften av deltagarnas snapsglas. Varför? Fel flaska hade tagits och den innehöll vatten från gulissitzen. Men det redde snabbt upp sig och det kom snaps i allas glas!

Även några straffsnapsar utdelades (samt åt några som sympatisnapsade) med en mystisk dryck. Alla överlevde nog. Straffsnapsarna utdelades för att man inte höll tyst eller lämnade sin plats utan tillåtelse. Så kan det gå.

Timmarna flög iväg med trevliga och roliga diskussioner och mycket sång tillsammans, dock var det stora problemet som vanligt att de olika nationernas/föreningarnas sångböcker hade sångerna i olika ordning och versioner. Så det blev en del spontansång då vissa hade flera verser än andra.

En viss förvirring bröt också ut i och med att lite olika prefekter utropades, en stor del körde på Antti Laato medan de äldre gamylerna starkt proklamerade Tage Kurtén. Rätt ska vara rätt.

Mitt i allt var den officiella delen av sitzen slut och det blev fri samvaro på samma gång som det blev diskande/städande/bordsflyttande. Delar av deltagarna gick vidare till Portti på jatko medan andra gick hem och sova.

(Bilder blev det sämre med, så roligt hade vi)

På den tidiga morgonen den 15:e december 2014 samlades nio teologer i hamnen vid Viking Lines terminal. Det var dags för styrelsebytarkryssning! Och i år var det Viking Amorella som fått äran att ha oss ombord, har man ett gott minne kan man komma ihåg att styrelsebytarkryssningen 2013 var ombord på Silja Galaxy och Amorella låg på grund utanför Åland. Den klartänkta kan också räkna ut att det var två personer som fattades, Sabbe var fortfarande i Prag och Ele låg hemma med feber. Före mötet i hamnen hade en stor del sammanstrålat vid torget och åkt buss tillsammans till hamnen, under bussturen hade mycket redan planerats. Inski planerade private party för Hanna, Inski och Oscar i och med att dessa tre ännu skulle ha födelsedag då jullovet börjat.

Till terminalen kom vi och Leo checkade in oss under tiden som resten ockuperade en soffa. I och med att vi var en grupp skulle vi ha fått ett bås där Leo skulle dela ut biljetterna, men det ville han inte ha. Pensionärerna fick sådana.

Att åka på kryssning på en måndagsmorgon i december betydde att det i princip var teologerna och pensionärerna ombord, och det var en ganska så tom båt. Efter en del väntande fick vi gå ombord och kom direkt in på sjunde däck, aka matdäck men även där våra hytter fanns. Då vi lokaliserat hytterna, sådär passande teologiskt/kyrkligt/whatever så fanns de kvinnliga styrelsemedlemmarnas två hytter i ena delen medan den manliga hytten fanns i andra delen av korridoren trots att hyttsiffrorna kom efter varandra. Viking Amorella, du förvirrar oss.

Under hela morgonen hade alla drömt om frukost och då alla saker var inslängda i hytterna störtade alla iväg till frukostbuffén.

Efter att alla ätit sig mätta var det dags att söka upp konferensavdelningen. Året innan var vi inbokade som STF, styrelsen 2014:s mål var att denna gång inbokas som FST. Men det blev bättre, mötesrummet var bokat som Åbo Akademi.

Först började styrelsen 2014 med att ha sitt sista styrelsemöte innan det blev gemensamt möte och till sist tog styrelsen 2015 sitt planeringsmöte.

Då det blev dags för skumppa och överräckning av ordförandeklubban gick det lite vilt till. Oscar tog som uppgift att öppna flaskan och skumppa kom precis överallt i rummet, Otto öppnade den andra och det gick bättre. Klubban hade Sofia glömt i hytten så istället blev det överräckning av TSF:s kalender.

Då mötestiden tog slut blev det lite vilostund innan vi planerat att äta lunch. Båten hade lämnat Åland och alltså kommit ut på öppet hav. Och det märktes. Då vi skulle gå iväg för att införskaffa lunch hölls man knappt på fötter, så mycket vågade det. Mat köptes och alla försökte äta men en efter en gav upp och gick iväg för att lägga sig en stund. Endast Oscar mådde helt bra och tyckte resten av sällskapet var tråkigt.

Men någon timme senare hade det lugnat ner sig och inom en stund sammanstrålade alla i killarnas hytt, som blev partyhytten. Det spelades spel av olika slag, lite besök till tax-freen, lite mera spelande, Oscar hade personlighetsstörningar och inbillade sig att han vann, och att ha nio personer i en hytt leder till värme och dålig luft. Och precis som på kryssningen året innan hade ingen kommit ihåg att ta med sig en kortlek, så detta fick införskaffas från tax-freen.

Då några timmar gått konstaterades det att man behövde ställa sig i ordning för middagsbuffén. Under tiden kom vi i land i Stockholm och en del gick ut på däck för att beundra Stockholms hamn i mörker, då meddelades det också i högtalarna att larmsystemet skulle testas (det fungerade nog) men det ledde till att de som var ute på däck inte hört meddelandet utan var säkra på att nu dör vi.

Alla hade till sist fått på sig kläder så då gick vi som duktiga barn på ett långt led efter Leo till maten som väntade. Eftersom det var december var det julbord som serverades och det blev en hel del ätande då igen. Traditionsenligt blev det en snapsvisa för att liva upp i restaurangen (påminnelse: vi och pensionärer) som vi dessutom fick applåder för.
Under middagen kom även tomten på besök. Han frågade förstås om vi varit snälla, vilket alla svarade ja på. Utom Oscar som svarade nej. Godis delades ut till de snälla teologerna medan Oscar till sist fick godis då han hävdat att han i alla fall sagt sanningen och tomten konstaterat att han kan hinna bli snäll ännu.

Efter att alla ätit blev det ett besök i tax-freen innan alla skingrades till olika platser. Nattsömnen blev kortare för vissa och längre för en del andra vilket visade sig på morgonen då båten började närma sig Åbo. Oscar var motvillig att stiga upp, Hanna och Inski tog på sig uppgiften att försöka få upp honom men med ett dåligt resultat.

Men till sist var alla uppe och det blev dags att gå i hamn. Vissa for iväg för att skriva tent medan andra styrde stegen hemåt för att sova några timmar till. Och det var allt för denna styrelsekryssning!

I december firade TSF pre-jul! Som specialprogrampunkt var Birgitta inbjuden för att ha psalmcafé. Psalmcaférna existerade förr i TSF:s historia, men under de senaste åren har de inte existerat, tills nu!

Sådär en halvtimme innan kom styrelsen på att julpyntet helt och hållet glömts bort, men efter en liten stund var PT-semi vackert dekorerat med glitter och bollar och ljus på borden.

Då teologerna dykt upp började psalmcafét! Det var 100-års jubileum för Britt G Hallqvist så detta var temat för kvällen. Efter att vi sjungit och lärt oss både nya saker och nya psalmer så övergick programmet i att andra årets studerande framförde favorit i repris från deras grötfest och läste julevangeliet på många språk. Till sist läste också Birgitta julevangeliet, på Jeppodialekt.

Det fanns glögg, pepparkakor, kaffe, jultårtor… att äta och runt borden diskuterades det livligt. Efter en tid blev det dags för frågesport som hade tema JUL. Under stolarna hittades lappar med olika figurer ritade och fyra lag uppstod. Det var en mycket intensiv tävling mellan lagen med frågor som teologer borde kunna (t.ex. vad de tre vise männen hette, hur många språk julevangeliet lästes på och vad adventssöndagarna har för namn i kyrkoåret)

Då tävlingen var avgjord väntade alla ivrigt på en sista gäst, TOMTEN! Tomten kom i form av Karin som bar med sig en julklappslåda dit alla som haft med sig en julklapp stoppat sina paket. Efter utdelningen av julklappar som var inslagna i lite olika material och mycket olika innehåll så blev det ett ”vilt” jatko i mysis innan alla begav sig iväg till olika håll.  

Det var en märklig morgon som grydde den 2:a december 2014.
Ingen av oss hade sovigt annat än på sin höjd någon kvart här och där under natten, och nu var eldprovet nära, det vi hade väntat på hela året skulle strax börja. Nu singlade snön lätt mot Tavastgatan och en brokig skara sökte sig groggigt mot Metodistkyrkan i Åbo.
Grötfesten skulle snart börja!

Förberedelse
Som alla goda fester krävde också grötfesten en beskärd del planering, denna planering hade ägt rum med jämna mellanrum under dagarna i november. En hel del goda skratt gav upphov till en mycket god stämning och hoppfulla utsikter för grötfesten.
Ganska snabbt bestämde vi oss för att gå in med inställningen att roliga människor gör ett roligt program, och eftersom vi vet hur roliga teologer är bemödade vi oss inte nämnvärt för att hitta på överdådiga program. Lagom är bäst!
Den märkligt mångsysslande Janette kunde skaffa fram i princip allt vi behövde till festen och vi utnämnde henne snabbt till grötmor. Inga protester kom från hennes sida och såväl mjölk (från gamla hederliga kossor – slå det ni!) som bröd (från ett riktigt bageri) togs genom hennes oändliga kontakter bort från vår inköpslista.
Jessica och Nadja visade sig vara ivriga pysslare av stora mått och var en stor faktor till att vår lokal var så underbart utsmyckad som den var. Otto blev vår informatör (vad det nu sedan betyder…) och har även fotat bilderna i denna artikel. Utan officiella titlar blev undertecknad, liksom även Alexander. Ingen vet riktigt vad vi gjorde, men vi hjälpte väl till lite här och där antar jag. 

Högättade gäster
Ingen gröt utan tomtemor och ingen fest utan gäst. För att locka upp sömniga människor ur sina sängar i morgonstund bedrev vi en intensiv och närmast aggressiv reklamkampanj för att fylla borden. Vi visste från början att det skulle bli en ganska tråkig grötfest om ingen kommer, så vi gjorde vårt allt för att det inte skulle ske.
Därför lanserade vi hashtagen #mandel2014, som i ärlighetens namn floppade ungefär så mycket en hashtag bara kan göra – eftersom bara en av oss använde instagram. Inte heller hjälpte det ju att vi inte hade några mandlar att hashtaga.
Nåväl. Inbjudningsserenaden framförd till de anställda vid teologiska fakulteten lär ska ha varit desto mer lyckad. Nedan följer ett utdrag av vad som framfördes (på knä, så vitt jag inte är fel underrättad (vilket gott kan hända)) med stor patos:

Gulis tomtar rört i gröten rara, gröten rara,
dukat bordet åt en tomteskara, tomteskara.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.
[…]
Sedan åter återgår till studier, går till studier,
tomteskaran, tassar nätt på tårna, nätt på tårna.
Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Det skulle visa sig vara ungefär 30 modiga (och pigga) teologer som ville visa sig morgonen den 2:a december 2014. Våra strävanden gav alltså resultat

 Natten gick tunga fjät
Som barn vill man sova så mycket man bara kan. Det vill man även när man inte är barn längre. Men ibland går det inte. Till exempel när det vankas grötfest. Fram till 02.00 hade vi pyntat (eller kanske snarare flummat) i lokalen och funderat på det ena och det andra. 02.00 tog sedan grötkoket vid, och vi stökade i köket resten av morgonen.
Julstjärnor, gröt, bröd, glögg och pepparkakor. Vidare skulle det dukas, planeras program och… Ja, det var väl inget mer. Hur som helst var det både långa och korta timmar samtidigt, vilket är lika märkligt som det låter. Men till slut slog klockan 06.00 och välkomstglöggen var framställd.  Festvimlet
Alla såg ungefär lika förstörda ut när de anlände. Den ena eländigare än den andra, inget särskilt trevligt att beskåda. Ändå var humöret företrädesvis gott och efter en inledande andakt och lite morgonsång som den 3:e årskursen hjälpte oss med kunde ätandet börja.
Undertecknad hälsade välkommen med att konstatera att det i världen finns en naturlig balans mellan konsument och producent, och att festarna denna morgon skulle såväl konsumera gröt, som producera en trevlig feststämning. Strax efter detta tog tomtemor över ordet och välkomnade till ätande av gröt. Gröten var framställd enligt ett gammalt recept ur Micael Agricolas ABC-bok, gröti – och den sades vara helt fri från såväl nöt, ärta som katt!    Efter lite gröt, lite allsång, mycket skratt och så småningom klarnande ögon tog hedersgäst och festtalare amanuens Marjo Ahlqvist ordet och svepte mattan under oss med ett hejdundrande tal om gurkor. Talet inehöll såväl humor, som teologisk insikt, men även djup och inspiration. Detta tackar vi för!
Efter detta efterlängtade alla efterrätten eftersom den var så eftersträvansvärd. Men den måste förtjänas, därvid tog en spännande tävling vid. Fångarna på mysis. Åtta tappra teologer bevisade att efterrätten nog skulle bli allas egendom genom att göra tappra insatser i tävlingen. Hedersomnämnande går till Alaric som med sällan tidigare skådad iver antog en farlig uppgift, även Karin & Claus måste här uppmärksammas för sitt makalösa samarbete. Dessutom bevisade universitetslärare Pekka Lindqvist att gammal alltjämt är äldst.

När julstjärnorna således var avverkade, och lite mera allsång sjungen började festsorlet så småningom dö ut. Åter en uppfriskande dag med studier väntade den glada skaran teologer och de sökte sig muntert mot teologiska fakultetens lokaler, fyllda av glädje i sitt sinn, sång i hjärtat och gröt i magen.

Efterfesten
Det inte så många visste om var att vi gulisar nappade chansen att festa lite extra efter grötfesten. Under efterfesten (som fortsatte på samma ställe som huvudfesten) torkade vi av borden, ställde tillbaka stolarna, diskade, torkade, sopade och gjorde annat sådant.
På det hela taget var efterfesten en lyckad tillställning men allt roligt har en ände och till slut måste vi styra kosan hemåt, mot en hett efterlängtad sömn, mot studier och mot nya äventyr!

Text: Samuel Erikson, Foto: Otto Lindén & Nadja Nikkinen (gruppbilden)

Tack gulisar för en mycket bra grötfest