Den sista kvällen i mars var det dags för den traditionella sedermåltiden. Totalt 27 deltagare (+ Elia som inte heller detta år ville dyka upp) med Pekka som familjefar samlades i Runda rummet för att, som Claus så vackert uttryckte det på fb, ”föra sig judligt”.

Redan dagen innan sedermåltiden förbereddes det i Reuterska. Inski kokade tappert kyckling för att få rena kycklingben. Först stektes köttet i mysis för att allt sedan förflyttades på utsidan under taket (det regnade) för att kokas. Det var konstiga blickar som människor gav.

Styrelsen i form av Hanna, Laura och Inski med hjälp av Marina hade börjat sedermåltidsdagen med att bära fyra lådor vin (aka 24 flaskor) till TF och under dagens gång plockades alla vinglas fram, tallrikar, bestick och servetter räknades,  inför kvällen. Inski fixade allt som skulle till sederfaten (wohoo! TSF har skaffat två riktiga sederfat!) och på den sena eftermiddagen blev det dags att möblera om i runda rummet.

I och med att vi detta år var så många personer blev det lite annan form på borden men snart hade alla bord dukats och bord och stolar hade plockats in från kyrkohistoriska seminarierummet.

Efter att så gott som alla anlänt inledde Pekka med att förklara vad sedermåltiden är och vad som skulle ske under kvällens gång. Och även detta år var det en av gulisarna som var det yngsta barnet och fick ställa frågorna.

Nästan så gott som alla deltagare var delaktiga i något moment i och med att det behövdes en hel del frivilliga att läsa olika texter.

Då de olika delarna på sederfaten skulle ätas så hade alla olika tekniker till speciellt pepparroten. Eftersom det fanns en hel del specialdieter hade Inski varit snäll och fixat alternativ till de mest förekommande för att så många som möjligt skulle kunna äta allt.

Vid sidan av vinet var det vattenbägarna som fylldes titt som tätt och vattenkannorna fick fyllas på ganska ofta. Och för de flesta var maten ganska efterlängtad då det blev dags, att dricka två vinglas på halvtom mage började ganska snabbt märkas…

Laura och Hanna konstaterade under kvällens gång att matzabröd (fortfarande) är ganska smaklöst men att med lite ost på skulle det gå helt bra att äta.

Då alla fyra bägare vin druckits och alla ätit efterrätt och druckit kaffe (utan mjölk förstås) blev det fri samvaro. Vilket ledde till att styrelsen började plocka undan allt för att hinna få flyttat allt till Reuterska före klockan blev tolv. Allt gick nästan bra. Tydligen har det börjat bli någon slags tradition att styrelsen ska slå sönder ett vinglas, för kvällen avslutades med att Inski kom in genom Reuterskas ytterdörr och tappade ett vinglas. Det blev många bitar. Men på samma gång stod Hanna och Laura i mellandörren och torkade upp Röda havet som bildats då Hanna tappade en av de kvarvarande fyllda vinflaskorna rakt på stengolvet. Men slutet gott allting gott! Nästan.

Dagen efter på förmiddagen var det en styrelse som hade möte samt diskning och Inski kom på att för att spara utrymme hade tre vinglas placerats i de svarta lådorna med mat från Gado. Som hade förts tillbaka. Så det blev en extra utfärd till Gados kök i och med lunchen för att under skratt hämta tillbaka vinglasen samt salladsbestick som också glömts. Hoppsan. Och Inski fick konstiga blickar då det på hennes bricka fanns sallad och tre vinglas med rödvinsfläckar i.

 

Tack Pekka för att du ännu ett år ledde oss genom sedermåltiden och även till alla andra som deltog; next year in Jerusalem!