(Bättre sent än aldrig, detta är ganska tidigt emot hur det kunde vara på gamla divinans tid, *host*)

Torsdagen den 30.10 dök det upp strax över 30 finklädda teologer i Gula som efter lite mingel steg in i Runda rummet och sökte sig en plats. Och efter välkomstord av fru Ordförande Sofia så blev det dags för mat!

Menyn detta år bestod av grönsakspastasallad och broilerfilé med rödvinssås och ris. Under måltiden pratades det och skrattades vid alla bord. Sofia höll ett tal som berörde TF:s 90-års födelsedag och listade saker som 90-åring har sagt att har hållit dem unga. Mat, sömn och bacon var några av dessa, och de konstaterades att många studerande håller dessa sakerna som mycket viktiga.

Efter detta var det fritt fram att fylla på tallriken med mera mat och så var det dags för gulisen Samuel att ta tag i gitarren och underhöll deltagarna med vacker sång. Då Samuel sjungit var det dags för festtalaren Ingvar Dahlbacka att få ordet, och det var ett mycket roligt tal! Allt från hur en predikan ska vara uppbyggd (inledning, avslutning och så kort tid som möjligt mellan dessa), dikter på Terjärv- och Munsaladialekt och vad studerande har skrivit i uppsatser om bl.a. religion, från högstadiet till universitet. Jag tror jag talar för många då jag säger att man skrattade så det kom tårar under detta tal.
För de som nu inte är bevandrad i de österbottniska dialekterna finns HÄR Lars Huldéns dikt ”Ti arbeit ilag” både på Munsaladialekt och en översättning.

Det blev dags för lite mingeltid och även tid att granska auktionens föremål innan deltagarna bänkade sig för att se och bjuda på diverse föremål. El Fafito blev nästan utauktionerad då han anlände sent, men det gick inte igenom. I och med att det pågår utflyttning från Reuterska huset så var det många ur personalen som gått igenom sina bokhyllor och donerat många intressanta böcker till auktionen. Festskrifter till både Gunnar och Tage, avhandlingar, exegetiska böcker, möjliga kursböcker… Pekka hade även donerat tre VHS-filmer som började från det intressanta budet 15 mk, Laura meddelade att man kunde känna doften av 90-tal, så det var äkta vara! Oscars Tanja kom och presenterade sin donation som var en mycket vacker frälsarkrans i sten- och glaspärlor. Efter en del budande var det Faffen som gick hem med den. Böcker som personal och professorer rört vid var som vanligt speciellt eftertraktade, ännu bättre var det om det fanns namn i den. Styrelsen lovade även att man säkert kan få sina införskaffade böcker signerade av personalen om man pratar snällt. En bok som många var intresserade av var en bok som självaste festtalaren skrivit, smakprov lästes och det var en stark kamp mellan vem som skulle få den.

Förutom böcker och VHS-kassetter så fanns det även två elefanter (OBS, icke-levande) med ljus i som var mycket eftertraktade, presentkort på fotokurser med Hanna, städning och fönstertvätt av Sofia, kexbakande med Laura, hamburgarmåltid vid Ilonas, Bränäs och Mikaelas och mycket mera!
Till sist blev det dags för de två sista föremålen som var två bokhyllor som Peter och Claus slog ihop sina huvuden och köpte tillsammans då de behövde varsin bokhylla, så kan man också göra.

Inski var den som nästan alltid började bjuda på alla föremål, alltid med budet 1 euro (man måste ju börja någonstans), Boije och Faffen kämpade om en bok av Lindfelt som gick till Faffen efter att Boije trissat upp priset och han sen meddelat att de för några år sen tävlade om en likadan bok och Boije gick segrande hem med den, that’s also a way.

Orden ”tänk på fadderbarnen i Indien” hördes nu som då under auktionens gång för att få upp priset och i och med att alla pengar från auktionen oavkortat går till TSF:s fadderbarn i Indien så kom det totalt in 361 euro under höstfestkvällen! Not bad at all!

Då alla auktionsföremål fått nya ägare och Leo fått uppskrivet alla pris och nya ägare var det dags för kaffe och efterätt som var chokladmoussé, utom för nötallergikerna som fick ris á la Malta. Under tiden som man åt och drack delades förtjänsttecknen ut för tredje året!

Förtjänsttecknet tillföll: Alexandra Johansson, Ville Väänänen och Pekka Lindqvist. Stora förtjänsttecknet tillföll Claus Ståhlberg och Marina von Schantz. Det var bara Claus och Marina som var på plats, de andra får sina utmärkelser genom specialleverering eller personligen lite senare.

Allt roligt tar slut i och med att allt och alla skulle vara i ordning igen senast vid tolvslaget (vilket nästan lyckades, en del saker hann inte in i Reuterska före domkyrkans klockor slog tolv). En del sade godnatt och gick hem för att sova medan andra traskade iväg på jatko.
En mycket trevlig höstfest, som även var första höstfesten på ett par år som det inte regnade eller snöade på!