Dags för förtjänsttecken!

Utvalda

Känner Du någon vars insatser för vår älskade förening borde belönas? Nu har Du en chans att påverka! På höstfesten 19.10 tackar vi medlemmar och övrigt folk som varit viktiga för TSF genom att dela ut förtjänsttecken. Så nominera vänner, ovänner och alla däremellan som Du upplever att fyller kraven för förtjänsttecknen!

För Dig som inte vet eller minns följer kriterierna för våra tre förtjänsttecken.

  1. Förtjänsttecknet tillfaller medlem av Teologiska studentföreningen eller utomstående person som genom sin aktivitet, företagsamhet och vilja att hjälpa till har gjort en viktig och/eller allmännyttig insats för föreningen och dess medlemmar.
  2. Stora förtjänsttecknet tillfaller medlem av Teologiska studentföreningen som genom sin aktivitet, företagsamhet och vilja att hjälpa till vid flera tillfällen och olika sammanhang gjort en synnerligen stor, viktig och/eller allmännyttig insats för föreningen och dess medlemmar.
  3. Amiralsmärket tillfaller medlem av Teologiska studentföreningen som genom sitt uppträdande uppfyller kriteriet för såväl Förtjänsttecknet som Stora förtjänsttecknet. Personen i fråga ska dessutom ha visat ett synnerligen stort engagemang för föreningen och dess medlemmar genom att på ett osjälviskt vis ställa upp i vått och torrt.

En komplett lista på alla som förtjänsttecken delats ut till sedan 2012 hittar du här.

 

NOMINERINGEN HAR NU STÄNGT. STORT TACK TILL ALLA SOM NOMINERADE NÅGON!

OBS! Hur gärna vi än vill kan vi inte belöna alla våra medlemmar. Detta innebär att det slutliga beslutet fattas av styrelsen, men vi utgår från era nomineringar. Styrelsen åtar sig rätten att slopa nomineringar som saknar motivering och osakliga nomineringar.

Välkommen!

Utvalda

Välkommen till Teologiska Studentföreningens (TSF) hemsida!
Här kan ni läsa om vår verksamhet, se vad som är på gång i föreningen, hitta kontaktuppgifter, se vem styrelsen är och mycket annat!

Höstfest 2018

Fredag 19.10.2018 firade TSF sin traditionsenliga höstfest. Med endast 22 deltagare var årets fest inte den största höstfesten någonsin, men stämningen var god. Också i år samlades ett gäng nyare och mindre nya teologer och sådanas bekanta i Runda Rummet för att äta och dricka gott, njuta av program och tal, och umgås. Det blev en del glada återseenden, lyckliga miner och klingande skratt under kvällens lopp.

Programmet i år bestod av en live bedömning av det som bjöds på, utförd av det närapå legendariska brödraskapet Hoi Adelfoi, ett sånguppträdande av den skönsjungande kvartetten The In-Betweeners, den traditionsenliga välgörenhetsauktionen, utdelning av förtjänsttecken och de tillhörande talen av ordförande och en inbjuden talare. I år fick vi ta del av ett såväl roligt som ärligt tal av Janette Lagerroos. Det stora förtjänsttecknet tilldelades Karin Karlsson, och Anni Vænerberg och Cecilia Alameri fick motta var sitt förtjänsttecken. Därtill tilldelades hedersomnämnanden Hanna Maria Johansson och Laura Brännkärr.

Motiveringar bifogas inom en snar framtid.

Nu följer några bilder från partajet.

Presentation av styrelsearbetet

Inför TSF:s höstmöte bestämde vi i styrelsen oss för att berätta lite närmare om vad styrelsen gör. Därför ordnade vi tisdag 16.10 after work med en liten minipanel där vi presenterade oss själv, våra poster och styrelsearbetet. Eftersom deltagarantalet inte var stort valde vi att besvara mer eller mindre samma frågor också här, för att nå så många som möjligt. Vi hoppas att någon skulle bli intresserad av styrelsearbetet, och framför allt att också de som inte blir det kommer på vårt höstmöte, där en ny styrelse väljs, onsdag 14.11 kl. 12.

Ordförande

Alexander Rönnblad är vad jag heter och är nu inne på mitt femte studieår. Det här är nu min tredje omgång i TSF:s styrelse. Första gången jag var med var 2016 då jag fick posten som informatör, en ganska bra inkörsport till styrelsearbetet. Jag började snabbt tycka om det och funderade så småningom på vad jag kunde tänkas göra i följande styrelse. Posten som vice ordförande kändes som min grej och till det blev jag också vald för styrelsen 2017. Beslutet att bli aktiv inom föreningens styrelse var inte direkt svårt. Under mitt gulisår blev jag bekant med TSF:s verksamhet och framförallt den jättefina gemenskapen. Därför ville jag förstås vara med och jobba för att andra också skulle få uppleva allt det fina som jag hade fått. Det här året har jag då alltså innehaft posten som eder ärade ordförande. Under året som vice ordförande fick jag redan lite försmak av de olika saker man får (och måste) göra som ordförande så därför kändes också den posten som ett ganska naturligt val för i år. Den viktigaste uppgiften man har som ordförande är att se till att föreningen fungerar. Att hålla reda på att saker görs så som de ska göras och när de ska göras. En rent praktisk sak är t.ex. att skriva föredragningslistan inför varje möte (som hålls ungefär en gång i veckan) vilket innebär att man hela tiden måste hålla reda på vad som ska hända och vilka saker som ska diskuteras på mötet. Själva mötet leds förstås också av ordförande och då gäller det att se till att diskussionen går smidigt framåt och inte in på onödiga sidospår. Då olika människor vill ha kontakt med TSF kontaktar de också ofta direkt ordförande, så man är just precis som stadgarna säger, föreningens ansikte utåt. På alla de olika evenemangen är man den som håller i trådarna och stressar över att saker som bland annat den planerade tidtabellen ska hålla. Posten som ordförande är alltså med andra ord ganska tidskrävande i och med att man måste göra olika saker så gott som hela tiden. Å andra sidan måste man också inse det att man inte varken kan eller ska göra allt själv, vilket är lättare för vissa än för andra. Oavsett så har jag tyckt jättemycket om att vara ordförande, speciellt eftersom man ändå alltid vet varför man gör allt det jobb man gör. Man gör det för att gemenskapen ska fungera så som vi är vana att den fungerar. För att vi ska kunna sätta oss i Mysis och dricka en kopp kaffe eller fem med de människor som lyser upp vår studietid.

 

Vice ordförande

 

Jag heter Anni Vænerberg och studerar på fjärde året. I styrelsen har jag suttit två perioder, 2016 var jag värdinna, sedan hade jag ett mellanår från styrelsen och nu år 2018 är jag vice ordförande. Då jag blev vald till värdinna på höstmötet 2015 gick det till så att jag blev föreslagen på varje post från skattmästare framåt. Egentligen hade jag inte tänkt ställa upp i styrelsen, och ville framför allt inte bli värdinna eftersom jag inte är nåt vidare på matlagning, men då jag blivit föreslagen 6 gånger täcktes jag inte tacka nej, och tur var det!  Vice ordförande blev jag tillfrågad ifall jag ville ställa upp som några veckor innan höstmötet 2017 eftersom intresset att ställa upp i styrelsen verkade litet. Efter att ha funderat väldigt länge och blivit tillfrågad flera gånger gick jag med på det, men ställde inte upp i ordförandeval eftersom jag inte kände mig redo att vara ordförande. Annars har vinnaren i ordförandeval brukat bli vald till ordförande och andra plats har blivit vice. Posten som vice ordförande går ganska bra att variera så den passar en själv. Mina bestämda uppgifter är att förvalta föreningens egendom, till exempel fanan, vara ordförande för alla kommittéer, hålla möten då ordförande är förhindrad, ansvara för Ture Teolog-galan och höstfestauktionen och vara “ordförandes högra hand”. Med andra ord varierar uppgifterna mycket. Personligen gillar jag att ha mycket att göra och begrava mig i arbete, så jag har gjort posten ganska tidskrävande, men man klarar sig med hedern i behåll även om man inte härjar på lika mycket som jag gör. I och med att jag är ett enormt kontrollfreak är det svåraste i styrelsearbetet att inte kontrollera allt utan lita på de övriga styrelsemedlemmarna. De sköter nog sitt! Roligast är gemenskapen. Våra möten brukar vara effektiva, men samtidigt avslappnade och roliga, vårt samarbete fungerar i regel väldigt bra och då styrelsen samlas för att bara ha kul tillsammans blir det verkligen kul.

 

Skattmästare

Jag heter Erika Salo och är på mitt tredje studieår. Jag sitter även på mitt andra år som styrelsemedlem i TSF.

På mitt gulisår kom jag med i styrelsen som värdinna, för jag tänkte att det skulle var roligt att delta mer aktivt i  studielivet och göra saker man kanske inte gjort, om man inte varit med i styrelsen som t.ex deltagit i de flesta evenemang. Dessutom tycker jag om att laga mat, så det var perfekt. Tänkte även på det då är det en ypperligt tillfälle att få lära känna nya människor.

Året jag blev vald som skattmästare för föreningen hade jag faktiskt inte tänkt ställa upp i styrelsen alls, men förstås hade jag gått och tänkt på det att skattis arbete skulle vara roligt och dessutom såg det ut som att ingen ville ställa upp för denna post. Då jag kom igång med arbetet som skattmästare ansåg jag att det är en roll som har ganska mycket mer ansvar än vad man tänkt, men som ofta syns ganska lite till föreningen. För att alls trivas i skattmästare rollen måste man ha ett intresse för ekonomi, för det är ganska mycket pappersarbete, men en hel del skoj. Du ansöker om pengar, budgeterar, tar hand om att fadderbarnens donation och ser till att föreningen har pengar. Skattmästare jobbet tar en del tid och man skall vara beredd på att göra det regelbundet.

Styrelse jobbet är något jag aldrig skulle byta ut, den gemenskap som man får och de roliga stunder man har, förgyller studierna och man får koppla av. Jag rekommenderar varmt att ta del av styrelsearbetet.

 

Sekreterare

Jag heter Anniina Krappala och studerar nu på mitt tredje år vid ÅA. Det här är mitt allra första år med i styrelsen och jag blev valt till sekreterare i fjol på Tsf:s höstmöte. På mitt gulisår var jag inte alltså med i styrelsen men blev senare intresserad av att delta i styrelsens verksamhet och så ställde jag upp.

 

Min post är jätteintressant, tycker jag. Sekreterare tar vanligen hand om föreningens protokoll, post och arkiv vilket betyder att jag skriver protokoll på föreningens veckomöten och skriver dem ut till mappen. Jag är också ansvarig för att föreningens postfack töms åtminstone en gång i veckan, vanligen innan veckans möte. Därtill har jag tillgång till Tsf:s arkiv i huvudbiblioteket. Min post är inte den mest tidskrävande, ca. 1-1,5 timmar i veckan. På möten ska jag ändå vara koncentrerad i det essentiella p.g.a. att jag skriver protokoll om alla saker som hanteras i möten. Sekreterarposten är inte heller krävande; det räcker med att kunna använda Google Drive och skriva med dator.

 

Det bästa med att vara styrelsemedlem är gemenskapen. Det har varit jättetrevligt att lära känna nya människor. Jag har också lärt mig mycket att hur en föreningen och en möte fungerar, samt mina kunskaper i svenska har blivit bättre. Det svåraste i början var ändå språket. Jag som finskspråkig hade aldrig före använt sådant, till och med lite konstigt språk som man brukar använda i möten. Jag lärde mig ändå ganska snabbt och andra styrelsemedlemmar har gärna hjälpt till.

 

Infosekreterare

 

Jag heter Emma Olander, har suttit i styrelsen i olika poster i tre år och har i höst inlett mitt fjärde år vid Akademin. Min nuvarande post är infosekreterare, och jag har tidigare varit skattmästare och värdinna.

 

Jag kom med i styrelsen då jag blev ombedd av min tutor att ställa upp, och jag hade redan tidigare hört att posten som värdinna var något som kunde passa mig. Då jag besökte ÅA som abi, inbjuden av NN, så var teologerna representerade av en dåvarande värdinna. Följande år blev jag ombedd att ställa upp som skattmästare, och i år fick jag posten som infosekreterare.

 

Jag tycker om min post, och det viktigaste verktyget att inneha är en fungerande dator (vilket jag inte alltid tyvärr alltid haft). Posten kräver att jag kollar e-mailen minst 1 gång per dag, vilket tar bara kring 5 minuter vanligtvis, samt att jag deltar på möten och skriver informationsmejl.

 

Det bästa med att vara med i styrelsen är den gemenskap man får, och att man känner att man gör något för föreningen i praktiken och få erfarenhet i hur poster fungerar på föreningsnivå, vilket är nyttigt även för framtiden i t.ex. hobbyverksamhet. Det jobbigaste är att man ansvarar för när man gör sina uppgifter, då för mycket frihet kan också vara av ondo. Tur nog kan man alltid vända sig till andra styrelsemedlemmar för att få hjälp vid behov.

 

Värd

Mitt namn är Isak Edman och för mig är det första året i styrelsen. Teologi studerar jag för andra året. Min roll är värd. Förra året var intresset för vissa styrelseposterna ganska magert, och värdskapet var en av dem. Ska jag vara riktigt ärlig, och det ska man väl, blev jag övertalad att vara värd eftersom ingen annan riktigt var intresserad.

 

Värdens uppgifter kan egentligen delas in i två delar. En uppgift är att sköta mysis, och den andra är att, som vi säger i Österbotten, fixa “föödo” till evenemangen som ordnas. Som medlem av styrelsen tillkommer givetvis övriga uppgifter också. För mig har det roligaste varit att baka inför olika evenemang, medan det som kanske kunde beskrivas som jobbigt har varit att sköta styrelseuppgifter när det har varit mycket annat på gång.

 

Jag är också ansvarig för formstarka Manu Dei, som enligt en anonym källa inom föreningen planerar att införa något som kunde kallas “taktik” inför nästa turnering. Vi tackar varmt vår trogna supporter för den gångna säsongen!

 

Värdinna

Jag är Hanna Maria Johansson och det är, precis som för Isak, första året i styrelsen för mig. Jag hade egentligen inte tänkt ställa upp i styrelsen redan under mitt första studieår, men på grund av behovet kom jag med ändå. Dessutom lät det roligt och lärorikt.

 

Som Isak skriver så är värden och värdinnans uppgift att ta hand om mysis och att fixa maten till TSF:s evenemang. Det hör även till att vara med på styrelsemötena som hålls ungefär en gång i veckan. Det är på styrelsemötena vi planerar evenmang, olika typer gemenskapskvällar och funderar tillsammans kring hur vi kan bidra positivt till teolog-gemenskapen.

 

Det jobbigaste med att vara med i styrelsen har för mig personligen varit att laga mat och baka till de olika evenemangen. Jag avskyr att laga mat och baka, känner mig inte heller särskilt bra på det (bra val av mig av styrelsepost, visst?). Å andra sidan har det också varit bland det bästa med att vara med i styrelse. Genom att ta mig an en uppgift jag inte spontant annars skulle ha valt, så har jag fått både utmanas, bli bättre och mera självsäker. Det har jag lärt mig massor av! Det absolut bästa med att vara med i styrelsen är dock, som jag redan varit inne på, att på ett konkret sätt få jobba för att det ska finnas en bra gemenskap bland de som studerar teologi. Det känns meningsfullt och ärofyllt att få vara med och jobba för en gemenskap där vi ska våga möta och lära oss av varandra i samtal och umgänge, trots våra olikheter och meningsskiljaktigheter.

 

Webbansvarig

I styrelsen 2018 har vi inte haft en webbansvarig, utan posten har delats mellan de övriga styrelsemedlemmarna. Webbansvariga sköter om att TSF:s blogg och sociala medier hålls uppdaterade och aktuella, men ansvarar inte ensam för att innehåll finns. För att bloggen ska hållas intressant får gärna även TSF:s medlemmar skriva något intressant nu och då, men webbansvariga ansvarar för att någon som skriver finns.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Då det krävs möter vi situationer med det allvar som krävs…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

…men i lämpliga situationer kan vi vara lite fåniga, och till och med i våra möten brukar vi ha riktigt kul.

Vill DU sitta med i TSF:s styrelse år 2019? Meddela ditt intresse till någon i styrelsen 2018 eller dyk bara upp på höstmötet 14.11 kl. 12 och hoppas på att någon föreslår dig (eller föreslå dig själv)!

 

Vårfesten

Så här lagom till midsommar kommer äntligen lite bilder och annat kul från TSF:s 51 vårfest, som firades fredag 13.4. Beklagar dröjsmålet!

Festen ordnades som sagt 13.4.2018 kl. 19 i Arken. På plats hade vi 30 personer, så festen var inte enorm men stämningen var god och folk verkade trivas och vara glada. Rätt så mycket program hade vi, men vi hann gott och väl trots att vi redan i starten var 15 minuter efter tidtabellen. Resten får bilderna berätta!

Dekanus Mikael Lindfelts trogna kompanion Huppet fick också vara med på festen

 

Till programmet på festen hörde som vanligt uppvaktningar, vårfesttal som i år hölls av Elina Pirjatanniemi, ordförandes tal som (överraskande nog) ordförande Alexander Rönnblad fick hålla, allsång och den ack så älskade Ture Teolog-galan. Därtill fick vi njuta av ett tal till vår egen And, framfört av Simon Westerlund, och en kvartett från Brahe Djäknar (saknas på bild pga att vår fotograf uppträdde). Undertecknad försökte så gott jag kunde hålla ordning på att allt gick som det skulle och att vi åtminstone nästan höll tidtabellerna.

Trots det rikliga programmet fanns det även tid för lite fri samvaro och diskussion – och stämningen var på topp!

Placeringskorten visade sig duga till mycket!

I enlighet med temat, som i år var gala, hade vi en röd matta med logowall där man hade möjlighet att ta mer eller mindre seriösa bilder. Några riktigt Oscars-värdiga bilder blev det ju under kvällen!

Som ni märker lät jag inte bilderna tala som jag lovade, så ber om ursäkt för det! Ett stort tack till alla som deltog i festen, och välkomna åter på både vårfest och andra partaj! Ett riktigt speciellt tack till Otto Lindén för bilderna och medverkan i vårfestkommittén, samt till de övriga kommittémedlemmarna, det vill säga Alexander Rönnblad, Anniina Krappala, Elisa Kössi, Erika Salo, Ina Laakso och Saara Seppälä!

Ha en fortsatt skön sommar!

Vice ordförande Anni Vaenerberg

 

Maskeradsitz

Det har hänt en hel del skoj under våren, som nu börjar lida mot sitt slut. Vi har bland annat tillsammans firat vårfest, sedermåltid och fått biskopsbesök. Det som dock inte får glömmas bort är maskeradsitzen som ordnades i början av mars.

Sitzförberedelserna började redan någon månad tidigare med planer fram och tillbaka på allt från olika samarbeten till OS-sitz. Slutligen beslöts det trots allt att det är maskeradsitz som gäller, och kul blev det!Sitz 2

Efter en del bortfall av deltagare på grund av förkylningar, blev vi slutligen kring 10 personer som samlades för att sjunga, samtala och äta tillsammans. På plats fanns bland annat Darth Vader, en älg, Luna Lovegood och till och med en ekonom(!).

Maten som serverades hade börjat tillagas av värdarna redan från morgonen. Efter några missöden (bl.a. med ogräddade pizzor som helt fastnat i bordet) blev det serverat grönsakssoppa till förrätt, pizza till huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Hoiadelfois egen Benjamin (älgen) var på plats och fick recensera maten. Tack till honom!Sitz 1

Förrätt (Grönsakssoppa med bacon).
Utseende: 5/5
Konsistens: 5/5
Smak: 5/5
Kommentarer: ”En helt otroligt purésoppa. Slet och len som spädbarnets bak. Baconet var det som urskiljde denna rätt från de andra purésopporna jag ätit. Ord kan inte beskriva hur gott det var med baconet…”

Slutvitsord 5/5

 

Huvudrätt (Pizza med mozzarella och rucola).
Utseende: 4/5
Konsistens: 3/5
Smak: 3,5/5
Kommentarer: ”Detta är ju förstås en smaksak. Det som för mig ter sig som en trea, kan för andra vara en solklar femma. Det som drog ner denna maträtt på (h)jorden var nog dess pannpizzekonsistens. Jag gillar min pizza tunn. Smaken var ändå god. Kanterna aningen sega, dock ej snoriga.”

Slutvitsord: 3,5/5

 

Efterrätt (Pannacotta med hallon & pätkis).
Utseende: 5/5
Konsistens: 5/5
Smak: 5/5
Kommentarer: ”Denna pannacotta var som att träffa spiken på huvudet… eller huvudet på spiken menar jag ju! Maträtten var vacker att se på, den var god att smaka på och dess konsistens var skön och len att känna på. I munnen alltså. Den var precis som en pannacotta skall vara, mjuk, inte för fast, men lite dallrig. Vaniljsmaken kändes väl, det är Α och Ω i en pannacotta.”

Slutvitsord: 5/5

 

Styrelseordförande Alexander vann pris för bästa kostym (Inte riggat, lovar!) och allt som allt blev det en rolig sitz med härlig gemenskap. Vi ser nu fram emot hösten och att då få fortsätta ha roligt tillsammans med er!_20180507_1704122

Jag vill nu ännu passa på att önska er alla en riktigt underbar sommar, vart än i världen ni tänkt befinna er, så syns vi förhoppningsvis sen till hösten! Tack till er alla för ett fantastiskt gulisår!

Kram,
Er värdinna,
Hanna Maria.

Ture Teolog-galan: processen och vinnarna

Jag har fått in en begäran om att öppna hur processen bakom Ture Teolog-galan egentligen går till, så jag bestämde mig för att ta er på en tur bakom kulisserna. Nu är ju detta en process som varierar lite beroende på vem som råkar fungera som vice ordförande, och åtminstone jag fick inte allt för mycket instruktioner om hur det går till, så om allt går väl kanske detta inlägg till och med vara till nytta för någon som i framtiden sitter på denna post.

 

Allt börjar med att ställa fram lådan i Mysis, och eventuellt öppna en nomineringsblankett på bloggen, i god tid så folk hinner nominera innan den måste plockas bort. Jag tyckte 2 veckor skulle vara en passlig tid, så jag satte fram lådan ca 3 veckor innan festen. Också den vecka jag sedan hade på mig att jobba med nomineringarna var på gränsen till för lite, och jag hade nog inte tid att göra alltför mycket annat.

 

Här börjar beskrivningen om hur vinnarna valdes, så om det endast är det du vill läsa så ska du börja läsa här! Denna del kan du hoppa över om du bara vill komma åt vinnarna, som listas efter beskrivningen.

 

Det första jag gjorde var att kategorisera nomineringarna. Jag buntade alltså helt enkelt ihop alla nomineringar som kommit in inom samma kategori. I år hade det kommit in 70 nomineringar, så att bunta ihop olika kategorier till högar upptog hela mitt matbord och lite till. Denna process upprepades två gånger, eftersom jag då alla kategorier låg utspridda på bordet gick igenom dem alla en gång till för att bestämma vilka kategorier pris delas ut i. I princip togs de kategorier där flera nomineringar kommit in med, men det fanns även fall där det kommit in endast en nominering i vissa kategorier, men det fanns flera väldigt lika kategorier. I dessa fall slog jag ihop två eller tre kategorier till en. I ett fall var till och med kategorierna väldigt olika, men motiveringarna var väldigt lika. Då detta var klart fanns sexton kategorier kvar.

 

Därpå var det dags att ta fram penna och papper och börja välja vinnare. En kategori i gången gick jag igenom nomineringarna och skrev upp vem som blivit nominerad hur många gånger. Principen var alltså direkt demokrati: den som fått flest nomineringar fick pris i sin kategori. De flesta kategorier gick att lösa på detta vis. I vissa kategorier hade ändå flera personer fått lika många röster. I dessa fall spelade jag runt med nomineringarna och försökte pussla ihop så att så få som möjligt skulle gå hem med flera priser, och att samma person helst inte skulle motta precis samma pris som ifjol. Så fick jag ännu några priser bestämda, och därefter tittade jag på nomineringarna. Det är alltså därför det lönar sig att satsa på att skriva en bra motivering. Tyvärr avgjorde detta i år endast en kategori. De kvarvarande kategorierna avgjordes med vishet och gott omdöme, med andra ord slant och tärning.

 

Då allt detta var gjort gick jag igenom alla de redan slopade kategorierna en gång till och plockade ut några speciellt fina och korrekta nomineringar, och någon kategori som vanligtvis alltid ett pris delas ut i, men som i år inte kvalificerade sig för det. I stället för ett pris fick dessa ett kort med sin nominering samt motiveringen på. Efter detta återstod bara att skriva upp alla nomineringar, tillverka priserna och ställa till med galan.

 

Årets Ture Teolog-vinnare

 

Årets ansvarsperson: Laura Serell

 

Årets graduskribent: Sofia Liljeström

 

Årets gulis: Alexander Nykvist

 

Årets instagrammare: Hoi Adelfoi

 

Årets Mysissittare: Kevin Nyfelt

 

Årets mästare: Erik Wikström

 

Årets nallebjörn: Otto Lindén

 

Årets N:te årets studerande: Carolina Myrskog

 

Årets par: Lauha Aaltonen & Hanna Karppinen

 

Årets pendlare: Cecilia Alameri

 

Årets snällis: Anssi Ollilainen

 

Årets solstråle: Kevin Nyfelt

 

Årets studerande: Joel Snickars

 

Årets summa-citat: Alexander Rönnblad & Ina Laakso

(Ina: “ Vad ska du göra på veckoslutet?”

Alexander: Lika lite som på veckan men med mindre ångest”)

 

Årets wannabe-teolog: Simon Westerlund

 

Årets österbottning: Benjamin Häggblom

 

Hederspris

Årets diplomat: Hanna-Maria Johanson

 

Årets skratt: Kevin Nyfelt

 

Årets välkomissionär: Benjamin Häggblom

 

Årets adoptivföräldrar: Emma Audas & Patrik Hagman

 

Årets med-delare: Laura Brännkärr

 

Årets under: Erika Salo

(Gröna stolen är reparerad och rosa)

Fastlaskiainen 2018

Förberedelserna för fastlaskiainen började redan nästan en månad i förväg, nämligen 18.1.2018. Det var tre ivriga tjejer, Anni, Erika och Elisa som uppenbarade sig på denna träff för brainstorming. Planen var från första början att vi redan då skulle bestämma oss för vår slutgiltiga idé, så att vi kunde börja skaffa material och tillverka vårt mästerverk i god tid. Av våra två alternativ, det förvånansvärt ofta återkommande Jona och fisken och Skärselden, var det slutligen det senare som blev temat för vår pulka i år.

Under planeringens gång konstaterade vi att specialeffekter som eld och rök uppskattas av publiken, och bestämde oss därför för att inkorporera något sådant. Det blev eld, som kändes som en naturlig del av skärselden. Planen var simpel: en ängel, eld och syndare. Utöver det behövde vi bara något att åka i. Detta något beslöt vi att lika gärna kunde vara något som går att återanvända, så vi tog på följande styrelsemöte upp möjligheten att skaffa oss något som kunde användas som en bas för pulkan år efter år.

Under förverkligandets gång hann planen ändra sig några gånger. Vår fina pulkabas anlände från Muurla i Salo 8.2 på kvällen, och följande dag var det dags att piffa upp den till att stämma överens med vår vision. Det hela började med att Anni gick och handlade allt som behövdes. Det skulle vara vit färg, band och möjligtvis någon hink att ha elden i. Redan i butiken ändrades planen första gången: i stället för att skaffa en hink för elden fick det bli en tikifackla, eftersom de var väldigt billiga, inte behöver mycket antändbart material och faktiskt är gjorda för att användas med eld. Den skulle tejpas bak på pulkan.

Då sedan pulkabasen lastades ur bilen konstaterade vi att den är rätt smal – så vår vision gällande elden ändrade igen. Någondera av oss som skulle spela syndare fick lov att bära den. Vi hade heller ingen lampolja, som självklart behövdes. För övrigt gick byggandet av pulkan relativt bra.

13.2 var det dags att åka. Självklart var inte allt på grej hela tiden, men det ska det väl inte vara heller. Först och främst var det VÄLDIGT halt, så vi fick fundera ut en strategi för att inte åka ut i publiken. Strategin fungerade inte, men Elisa lyckades hålla pulkan där den skulle i alla fall. Med hjälp av Google hade vi även kommit fram till att lampoljan går att ersätta med tändvätska, vilket vi gjorde. Facklan brann vackert, pulkan kom snyggt ner för backen, och publiken jublade. Vi vet inte hur många som förstod vår poäng, och vårt arbete räckte inte till vinst, utan den välförtjänta segern gick till fysikerföreningen Quantum, men vi lyckades sprida lite god stämning och är riktigt nöjda med vår prestation.

Pulkakommittén 2018

Summa Theologicae

”Luther tuli kaapista”.
– Ärkebiskop Kari Mäkinen

”Jag tycker om ditt smycke, det får mig att tänka på amerikanska rappare”.
-Dennis till Saara

”Bulla is life!”
”Bannbulla is death!”
-Benjamin och Simon om bullar

”Jag har insett att jag faller för idiotin i världen”
-Sabbe

”Va e dedä?”
”En droid!”
”En Freud?!”
-Cara och Emma diskuterar Emmas nya take-away mugg som ser ut som BB-8 från Star Wars

”Dennis, vill du ha en motivering för att anmäla dig till salsakursen? Du kan ju vara till nytta!”
-Sara

”Min dagmamma var också nån såndär ortolog, hon gillar alltså att se på fåglar.”
-Dennis

Styrelsepresentation 2018 – Värdinna

Jag är Hanna Maria Johansson. Jag är en lite knepig person. Jag kommer från Sverige, ja, halvt. Halva jag är finlandssvensk. Jag hejar på lejonen. Fast jag hejar nog inte så mycket på våldsamma sporter ändå, Guds frid och fred på jorden åt er alla. Från Larsmo kommer jag, om man räknar bort mina första fyra levnadsår i Sverige. I Larsmo blev det 12 år för mig, innan det bar av till Uleåborg i 3 år av gymnasiestudier. Från och med denna höst bor jag i Åbo p.g.a. mina teologistudier. Mitt första år som teologistuderande. Med enkel matte förstår man att jag är 19 år.
WhatsApp Image 2018-01-07 at 08.03.06
1.Om du skulle vara ett djur, vilket skulle du vara?
De flesta skulle säga att jag var en giraff om jag var ett djur, min närmaste vän skulle säga att jag var en sköldpadda. Sköldpaddor är vildare än folk tror, men jag är inte speciellt vild, men spontan som tusan. Fast ett djur är jag egentligen inte så mycket, mera blomlik vill jag påstå.

2.Favoritfärg?
Favoritfärgen min blir lite knepigare, för alla färger förutom rosa är fina på sitt sätt. Finast är höstfärgerna och mörkblått.

3.Naturell eller fixad?
Något märklig fråga. Ibland naturell, ibland fixad. Oftast lite där mittemellan kanske.

Ett coolt funfact om mig var att jag drack glögg på skoltaket med mina kompisar. På alla sociala medier såg det ut som vin, vilket fick oss att verka mycket coolare. Coolt av oss.

Till person är jag rar. Folk tycker kanske att jag är rar. Jag är också en bokmal. Mycket dålig förlorare är ett av mina största personlighetsdrag. Social. Aningen för eftertänksam om vad andra ska tycka om mig. Till exempel är denna uppgift lite jobbig att behöva skriva om mig själv. Ja, faktiskt så jobbig att min närmaste vän har skrivit den. Hon är underbar.