vid åbo akademi
De sista filmerna av Amiralen och co landade i bloggansvarigas dator för en liten tid sen, och nu kommer de här till allmän beskådan. Titta och njut!
Och de övriga filmerna hittas ju fortfarande här i högra spalten och en bloopers-film finns under kategorin ”video”.
TF film from Teologiska Studentföreningen on Vimeo.
TF film from Teologiska Studentföreningen on Vimeo.
Tisdagen den 4:e mars var det dags för fastlaskiainen. Efter att styrelsen blandat varm saft i alla termosar som kunde hittas på TF bar det iväg till Vårdberget med termosar, halarmärken och Ankan under armen. Redan innan Tavastgatan nåddes var det varmt med halarna och vinterjackorna på och vägen kändes lång.
Vårdberget nåddes till sist men det visade sig att TSF tyvärr inte fått något bord, men efter en stunds funderande hittade vi en plats där vi slog läger. På Vårdberget hittades mat i form av grillad korv (och gratis halarmärken!) och efterrätten bestod av gratis fastlagsbullar, så alla blev nöjda i matväg, dessutom hade vi ju några liter varm saft (dock hade en del saft mystiska ingredienser i form av kafferester). Fler teologer hittade oss och pulkorna kom ner för backen på olika sätt, TSF gade ingen pulka i år men nästa år kommer vi igen!
I och med att vi inte fått något bord försvann hälften av våra smidda planer, så istället för att folket skulle komma till oss fick vi gå till dem för att föra ut vårt budskap. TSF gjorde nämligen reklam för det kommande församlingsvalet på uppdrag av NAVI, så vi delade ut halarmärken och berättade om församlingsvalet åt de intresserade.
Människoskaran som sågs på Vårdberget var liten i år, mycket på grund av att snön lyste med sin frånvaro och det istället var lervälling och gräs som täckte Vårdberget. Efter att halarmärkena delats ut och programmet var klart kånkades alla saker tillbaka till TF och konstaterade att allas skor var leriga och mångas halarbyxben ändrat färg från lila till brunt. Men så kan det gå!
Nästa år hoppas vi på snö och att vi har en pulka!
Onsdagskvällen den 26:e februari stod en grupp teologer utanför Åbo svenska teater strax efter klockan fem. Det var nämligen dags att se ÅST:s uppsättning av Jesus Christ Superstar!
Vi började kvällen med rundvandring på ÅST och fick teaterns långa historia, veta vem som spökar där och fick se en massa intressanta platser som logerna, verkstaden och syateljén. Ingen gick vilse, Lååra-Saara räknade nämligen oss som om vi var får. Här och var fick vi trycka oss mot väggarna i de smala korridorerna då skådespelare kom omrusande, på stora scenen höll de nämligen på med intensivrepetition av JCS. Det var så att Alexander Lycke som spelar Jesus blivit sjuk, och hans inhoppare var också utan röst. Och att ha rösten i skick i en musikal är ju ett plus. Så Tord Hansson hade 2½ timme innan föreställning fått förfrågan om han kunde hoppa in som Jesus den kvällen, därav repetitionen då han i vanliga fall spelar apostel.
Efter rundvandringens slut, och efter att några fått lite mat i magen, letade vi upp våra platser. Största delen av oss hade C-platser närmast scenen så vi såg föreställningen ganska ovanifrån. Ganska snabbt konstaterades det att Jesus numero tre (alltså Tord Hansson) var helt fantastisk och att Judas såg bra ut, vilket satte oss i en intressant situation då vi funderade på om vi skulle välja Jesus eller Judas…
De två timmarna försvann väldigt snabbt och jag tror att vi alla var nöjda med det vi sett. Att se Jesus sista tid där mycket fokus ligger på Judas syn på saken och de moraliska dilemman som både han och Maria Magdalena tampas med gjorde att man såg den välkända berättelsen på ett nytt sätt ur en ny synvinkel.
Pressbilder från Åbo Svenska Teater, fotograf Pette Rissanen
Teologiska studentföreningen 