Hej hej hemskt mycket hej! Jag har fått äran att skriva ett litet inlägg om min sommar, så jag börjar från början.

I juni jobbade jag som instruktör på en svensk skuta vid namn s/y Ellen under en kolloseglats för 10-13-åringar. Det var roligt och lärorikt och innebar mycket badvaktande, lekledande, tröstande av hemlängtande barn, matlagande och såklart även seglande. Därefter flög jag raka vägen till Bergen där jag tillbringade en regnig men härlig vecka. Det blev både Paul MacCartney konsert och roadtrip.

Första juli bar det av till Delfzijl i Nederländerna där jag mönstrade på den norska fullriggaren Christian Radich för att jobba frivilligt i besättningen på däck i en månad. Jag njöt av varje sekund. Oberoende om det blåste hårt och jag måste treva mig fram på ett nattsvart däck en stormig natt för att spola bort medseglares tidigare måltider,
solade på däck mellan vakterna, klättrade i riggen för att beslå segel eller stod vid rodret vid racestart. Livet ombord skulle jag inte vilja byta mot något annat. Jag fick lära känna nya medseglare och besättningsmän, samt återse gamla bekanta från hela världen. Vi seglade till Antwerpen där Tall Ships Races startade, körde igenom Engelska kanalen för att sedan tävlingssegla ner till Lissabon. Det blev en etapp med lite vind och mycket sol. En dag fyllde vi en stoor swimming pool på däck så vi kunde bada och en annan dag arrangerade vi dragkamp på däck. På nattvakterna sysselsatte vi oss ofta med att spela werewolf, ett maffia-liknande spel som ett gäng sjöscouter från Belgien introducerade till oss eller titta på stjärnhimmeln som de flesta nätter var helt fantastisk, och ganska olik den vi är vana vid i Finland. Vi såg även massa delfiner och en del valar. Vi fick nöja oss med en fjärdeplats i första racet, men var nöjda och glada ändå efter en så fin seglats. I Lissabon var det 35 grader i skuggan och vi gjorde vårt bästa för att inte svettas bort. Trots värmen hade vi några fina och fartfyllda dagar i Lissabon innan vi tog ombord våra nya medseglare inför nästa race. Denna gång blev det en kortare tävlingsetapp och vi seglade över mållinjen ca 2 dygn senare. Vi ankrade utanför Cadiz, hade grillparty på däck och det bjöds på både sång och cirkuskonster som underhållning under kvällen. Nästa morgon lade vi till i Cadiz, som kanske är den finaste staden jag någonsin varit till. När jag inte jobbade njöt jag av tapas och sangria på uteserveringar i de små gränderna eller låg någonstans på den 17 km långa sandstranden. I Cadiz mönstrade Finn och jag av och flög till Bergen. Det blev en runda via Barcelona och en natt på Island, men till slut kom vi fram.

Så nu bor jag i Bergen, ska studera här i ett år som utbytesstudent. Vi har hittat en fin lägenhet vid vattnet med gångavstånd till universitetet och centrum, så jag tror jag kommer stortrivas. Om någon nångång har vägarna förbi så hör gärna av er, jag har en bekväm soffa om man behöver sovplats.

Tack för mig, trevlig fortsättning på sommaren ?

/ Johanna aka ålänningen

Sommaren har för mig alltid varit en tid av vila, skoj och massvis med läger men i år blev det lite annorlunda. Det har absolut varit en berikande sommar men också en tung en.

För mig började sommaren med angenämt sällskap av goda och lite bättre vänner i Vasa. Då fick jag upptäcka lite mer av Österbottens skönhet och välsignades med flera nya vänner. Sorgset men glatt åkte jag ner till Åbo igen för att leda lovsången med ett underbart gäng på Metodistkyrkans årskonferens. Under dessa dagar lärde jag mig mer om lovsång än jag gjort någonsin förut.

Underbart helt enkelt. Efter någon vilodag i sköna Borgå fick jag för en tredje gång njuta av mitt favorit band Muse med en av mina favorit människor på denna planet och hennes två för mig okända vänner. Tro mig då jag säger att det var den bästa konserten jag någonsin varit på och jag har varit på nästan allt för många, om det nu ens är möjligt. Följande morgon, pigg och kry efter konserten, åkte jag hastigt till flygfältet. Det kommande dygnet spenderade jag på ett flyg till Chicago. Jag och min familj skulle nämligen på bilsemester i USA. Det var skönt att återse och utforska mer av det land jag kan kalla mitt andra hem. Huvudsakliga målet med resan var att närvara vid en av mina närmsta vänners bröllop i Arkansas. Till varje resa hör dock trubbel och svårigheter, speciellt i familjeresor. Typiskt nog hittade inte navigatorn fram så vi missade hela vigseldelen av bröllopet. Resten av kvällen var dock magiskt underbar och fylld av glädjetårar.

Andra huvudpoängen med resan var att besöka min värdfamilj i Louisiana, som jag bodde hos när jag var där på utbyte. För att fördriva tiden medan vi körde runt i landet kunde jag inte motstå att skriva upp alla de lustiga citat kyrkor hade satt upp längs med vägarna. Resan fortsatte genom ett flertal städer till sydöstkusten, tillbaka till Chicago och sedan hem till Finland. Fastän min sommar började på topp, måste jag fort efter resan tillbaka på arbete som telefonförsäljare, ett arbete alldeles olämpat för mig. Lyckligtvis är sommaren inte slut ännu utan det finns flera vackra minnen kvar att skapa.

/ Sandra Peltonen

 

Man blir nostalgisk när man kommer tillbaka till Österbotten för att spendera sommaren här. Alla minnen som kommer fram, här håller ens nära och kära på att bygga sina liv och man får nu ta ett kliv in i den österbottniska vardagen för en stund. Glida längs Jakobstads gator i sommarnatten, höra på nån fett hip hop låt medans man hänger med bröderna.

En dryg månad kvarstår av sommarlovet och visst har jag hunnit glida runt i Jakobstad hörandes på hip hop och hängt med brödraskapet Aiti Crew och med mitt andra kompis gäng men mycket annat har också hänt. Jag sommar jobbar på Snellmans och trivs jättebra. Många som har frågat hur det går har nog blivit förvånad när jag med ett leende har svarat att jag sjunger lovsånger i arbetet och trivs. Jag ser verkligen Guds välsignelse i både över att jag fått jobbet och får trivas så bra. När det kommer till andligt arbete har jag varit hjälpledare på skriftskola en vecka precis som tidigare år är det alltid en välsignad tid fylld med skratt och tårar. Varje år går man därifrån med någonting viktigt inför livets fortsätta vandring. Jag fick också för första gången hålla i några lektioner vilket var en rolig utmaning.

I musikväg har jag släppt två nya singlar som tagits emot bra av och de har fått mycket bra respons, funderar på att släppa något ännu innan sommaren är slut men vi får se hur det blir med det.

De är svårt och sammanfatta vad man riktigt har hållit och på med. Att man hängt några dagar vid stranden och badat förstår ju alla. Är jag nöjd då med min sommar? Jo de är jag nog, jag upplever att jag växt som människa och att Gud har arbetet mycket med mig inombords. Jag kommer njuta av den tid som är kvar men är nog lite mentalt redan i Åbo. Är riktigt taggad inför vad Gud har för nästa läsår!

/ MC D aka Dennis Svenfelt

Just nu tittar solen fram och den riktiga sommarvärmen gör entré. Jag sitter i köket i fruns sommarparadis, platsen som doftar hennes barndomssomrar och som numera är en del av mitt liv. Sonen och hon sover lugnt (de gillar sånt) medan jag tar en promenad till stranden, njuter av lugnet.

Sommarstället är platsen där jag numera försöker koppla bort från allt vad ÅA och teologi heter, platsen där vi lever enkelt, där vatten bärs i hinkar till den vedeldade bastun, där kolgrillen värmer dagens varma måltid, gräsmatten klippas, bär plockas och utflykter till närliggande skogar och småsjöar görs.

Jo, jag försöker koppla bort. Jag kan delvis koppla bort jobbtankar, men har lite svårare med att koppla bort världens galenskaper.

För mig, liksom för andra akademiker, är sommartiden också jobb. Denna sommar är det mest doktoranders arbeten som ska kommenteras, planer som ska diskuteras. Mest nöjd är jag över att tid för eget skrivande har också fått utrymme i schemat.

Det ska bli en bok, slutrakan hägrar. ”Det ska bli en jobbok bara”, säger jag när sonen undrar vad jag skriver och halvirriterat stör sig på min  mentala frånvaro. Frun är också ovan vid att jag i skrivperioder är så mentalt frånvarande. För tillfället har jag paus för två veckors semester i sommarparadiset, men jag smygläser lite varje dag och håller tankarna igång så att jag genast efter semestern kan fortsätta skriva.

Känslan att inte kunna släppa sitt skrivande fick jag första gången när jag höll på med min gradu, känslan att ännu lite bättre kunna förstå och formulera tankar till en helhet. Jag njuter så av den svårt uppnåbara känslan,  och jag söker alltid den insiktskänslan i de texter som mina studeranden och doktorander levererar: har hen lyckats fånga nya insikter i ord som kan bli kött?

Bilden jag målat upp doftar sommar och energi. Den är förstås skev i ljuset av de orosmoln och galenskaper i Europa och världen som sköljer över allas våra sommar, men i väntan på att få väcka mina kära till en ny skön sommardag håller jag fast vid den bilden – den ger mig ro.

-Mikael Lindfelt