Manu Dei 2016

Teologernas/TSF:s idrottslag Manu Dei börjar bli ett säkert hösttecken. Denna höst deltog nämligen Manu Dei i ÅAs/Novias fotbollsturnering för fjärde året i rad. Redan i början av september började lagledaren/coachen Carolina (undertecknad), som ännu led av sviterna från förra årets turnering och själv inte kunde spela, samla ihop ett lag. Rekryteringen av spelare var en spännande process som ett tag såg ut att inte bli till något, men tillslut fick Manu Dei ihop ett lag. Laget bestod detta år av 12 spelare, varav 9 spelare ett eller annat sätt är teologer och 3 spelare är vänner till teologer. Så en stark koppling till teologin fanns även detta år.

Efter fjolårets mediokra insats, var förväntningarna högt ställda detta år. Åtminstone en vinst var målet för detta år. Undertecknad hade dock på känn att vi hade ett bra lag i år, och hoppades därmed i smyg på lite mera än en vinst. Ispåsar köptes, mail skickades, strategier och taktik uppgjordes, och den 19 september var det äntligen dags. Manu Dei spelade sin första match och efter en spännande inledning blev det vinst med hela 5-1 mot SF-Klubben. Detta betydde att målet redan var uppfyllt, nu kunde det bara bli bättre. Nästa match slutade dock i en bitter förlust, trots härligt kämpande och supportrarnas stöd. Manu Dei kom dock igen och resultatet för de tre följande matcherna blev två vinster och ett oavgjort resultat. Manu Dei spelade därmed en rekordbra grundserie; på fem grundseriematcher blev det tre vinster, en oavgjord och en förlust. Undertecknad var utom sig av glädje, spelarna kämpade fantastiskt och spelade mycket bra, och hela TF var lite i chock. Hur kunde det plötsligt gå såhär bra för Manu Dei?!

manudei1

Det roliga tog dock slut när det visade sig att Manu Dei blev ett ynkligt mål från att gå vidare från grundserien till semifinal. Det var så nära, så nära, men som en tidigare Manu Dei spelare brukar säga: ”elämä on laiffi”. Undertecknad är dock mycket nöjd med årets turnering, Manu Dei bestod av fantastiska spelare som jobbade hårt för laget. Sammanhållningen i laget var på topp, vi hade roligt och alla jobbade för varandra; årets Manu Dei var ett lag som det var enkelt att vara lagledare/coach åt. Manu Dei slog dessutom rekord: under de fyra år som laget deltagit i fotbollsturneringen har det aldrig gått så bra som i år, och även om avancemanget till semifinal detta år bara blev nära så tycker undertecknad att Manu Deis spelare och alla andra teologer kan vara nöjda och stolta över årets lag. Detta är bara början, nästa gång går det (förhoppningsvis) ännu bättre.

manudei2

Ett stort tack till alla spelare, TSF, alla teologer som stöttat oss och alla åskådare, både studeranden och utbildningslinjeansvarige! J Utan er inget Manu Dei! Förhoppningsvis kan Manu Dei i framtiden också spela annat än fotboll, men om inte förr så blir det fotboll på Parkki igen nästa höst! J Nya spelare är också hjärtligt välkomna med i laget, Manu Dei har inga inträdeskrav och jag kan lova att det alltid är roligt att vara med i laget. J

 

// Carolina, lagledare och coach i årets Manu Dei-lag.

 

 

Manu Dei

I tre års tid har TSF haft ett eget fotbollslag, Manu Dei, och en vacker höstdag i slutet av september var det äntligen dags för detta eminenta lag, TSF:s stolthet, att inleda fotbollssäsongen i Åbo Akademis fotbollsserie. För de som inte vet är Manu Dei latin och betyder Guds hand, så teologerna gör verkligen skäl för detta namn. De fotbollsintresserade vet säkert också att både Guds hand och namnet Manu har en viss koppling till fotboll. Om man inte vet vilka kopplingar jag pratar om; googla (åtminstone den första är ganska häftig)

Efter två blygsamma år i fotbollsserien var målet högt ställt detta år: åtminstone en vinst! Dessutom är det ju som vi alla vet också viktigt att ha roligt… Det gäller ju att försvara TFS:s färger på ett värdigt sätt. Laget som detta år gjorde sitt allt för teologin bestod av 14 spelare, 13 teologer och en icke-teolog (men misströsta inte, ty även han har kopplingar till teologin). I årets fotbollsserie deltog 9 olika lag och Manu Dei hade två 8 matcher. Den första matchen slutade tyvärr med förlust, men redan i den andra matchen fick vi jubla; vinst med 2-1 mot SF-Klubben, och därmed var ett mål nått. Nu kunde vår vinstjakt börja på allvar, Manu Dei var på gång. Tyvärr blev glädjen relativt kort och de resterande 6 matcherna slutade trots tappert kämpande i förlust. Som vi alla vet så gäller det dock att se det positiva i allt, och positivt detta år är att vi i alla fall gjorde mål i varje match, något som inte hänt under de tidigare två åren. Så med en vinst och mål i varje match kan man definitivt konstatera att formkurvan är på stigande; nästa år vinner vi serien (eller i alla fall två matcher).

Som lagledare för detta eminenta lag vill jag också framhäva den goda sammanhållningen och gemenskapen, trots att resultatet inte alltid varit så bra så har det varit mycket roligt. Det är onödigt att ta saker och ting för seriöst, vi vill givetvis vinna, men det skall också vara avslappnat och roligt. Det har också varit roligt att laget bestått av studerande med olika huvudämnen, kvinnor och män samt både studerande och en doktorand. Helt enkelt en salig blandning, ett gäng som kanske inte umgås varje dag, men som förenas av kärleken till fotbollen. Och teologin förstås… Dessutom är det skoj att göra annat som hör ihop med teologin än att studera och sitta i mysis. Vi har inte alltid varit så många spelare på matcherna, men vi har sprungit och jobbat hårt varje gång, så TSF borde vara nöjda med oss 😉 Trots den avslappnade stämningen ville lagledaren satsa på lite mera proffsighet detta år och införde samling för uppvärmning 30 minuter före varje match, samt köpte ispåsar. Hur det blev med denna proffsighet är sedan en annan historia, oftast orkade ingen värma upp mer än att springa typ ett varv runt planen, vi ville ju spara energi till matchen också (den goda doktoranden, nu mera doktorn Jakob uttryckte det såhär: uppvärmning är överskattat)… 😉 Ispåsarna kom dock till användning, det blev några mindre allvarliga smällar, och dessutom så hoppar lagledaren ännu omkring på kryckor som en följd av fotbollen. Men sånt händer då man gillar teologi och fotboll…

Till sist vill jag tacka alla spelare, supportrar och TSF! Vi kanske inte vann, men vi hade säkert mest roligt samt de trognaste supporterna. Nästa år hoppas vi att vi är på planen igen, och då vinner vi 2 matcher. Åtminstone. För de som vill veta så kan jag meddela att ÖN vann årets akademiserie i fotboll.

Ps. Vi hoppas på flera spelare och ännu flera supportar nästa år, för traditionen med att ha ett lag måste nog fortsätta… Heja Manu Dei, nästa år på Parkki!

Carolina, lagledare i Manu Dei.

En del av Manu Dei, en del spelare saknas på bilden

En del av Manu Dei, en del spelare saknas på bilden