Grötfest 2014

Det var en märklig morgon som grydde den 2:a december 2014.
Ingen av oss hade sovigt annat än på sin höjd någon kvart här och där under natten, och nu var eldprovet nära, det vi hade väntat på hela året skulle strax börja. Nu singlade snön lätt mot Tavastgatan och en brokig skara sökte sig groggigt mot Metodistkyrkan i Åbo.
Grötfesten skulle snart börja!

Förberedelse
Som alla goda fester krävde också grötfesten en beskärd del planering, denna planering hade ägt rum med jämna mellanrum under dagarna i november. En hel del goda skratt gav upphov till en mycket god stämning och hoppfulla utsikter för grötfesten.
Ganska snabbt bestämde vi oss för att gå in med inställningen att roliga människor gör ett roligt program, och eftersom vi vet hur roliga teologer är bemödade vi oss inte nämnvärt för att hitta på överdådiga program. Lagom är bäst!
Den märkligt mångsysslande Janette kunde skaffa fram i princip allt vi behövde till festen och vi utnämnde henne snabbt till grötmor. Inga protester kom från hennes sida och såväl mjölk (från gamla hederliga kossor – slå det ni!) som bröd (från ett riktigt bageri) togs genom hennes oändliga kontakter bort från vår inköpslista.
Jessica och Nadja visade sig vara ivriga pysslare av stora mått och var en stor faktor till att vår lokal var så underbart utsmyckad som den var. Otto blev vår informatör (vad det nu sedan betyder…) och har även fotat bilderna i denna artikel. Utan officiella titlar blev undertecknad, liksom även Alexander. Ingen vet riktigt vad vi gjorde, men vi hjälpte väl till lite här och där antar jag. 

Högättade gäster
Ingen gröt utan tomtemor och ingen fest utan gäst. För att locka upp sömniga människor ur sina sängar i morgonstund bedrev vi en intensiv och närmast aggressiv reklamkampanj för att fylla borden. Vi visste från början att det skulle bli en ganska tråkig grötfest om ingen kommer, så vi gjorde vårt allt för att det inte skulle ske.
Därför lanserade vi hashtagen #mandel2014, som i ärlighetens namn floppade ungefär så mycket en hashtag bara kan göra – eftersom bara en av oss använde instagram. Inte heller hjälpte det ju att vi inte hade några mandlar att hashtaga.
Nåväl. Inbjudningsserenaden framförd till de anställda vid teologiska fakulteten lär ska ha varit desto mer lyckad. Nedan följer ett utdrag av vad som framfördes (på knä, så vitt jag inte är fel underrättad (vilket gott kan hända)) med stor patos:

Gulis tomtar rört i gröten rara, gröten rara,
dukat bordet åt en tomteskara, tomteskara.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.
[…]
Sedan åter återgår till studier, går till studier,
tomteskaran, tassar nätt på tårna, nätt på tårna.
Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Det skulle visa sig vara ungefär 30 modiga (och pigga) teologer som ville visa sig morgonen den 2:a december 2014. Våra strävanden gav alltså resultat

 Natten gick tunga fjät
Som barn vill man sova så mycket man bara kan. Det vill man även när man inte är barn längre. Men ibland går det inte. Till exempel när det vankas grötfest. Fram till 02.00 hade vi pyntat (eller kanske snarare flummat) i lokalen och funderat på det ena och det andra. 02.00 tog sedan grötkoket vid, och vi stökade i köket resten av morgonen.
Julstjärnor, gröt, bröd, glögg och pepparkakor. Vidare skulle det dukas, planeras program och… Ja, det var väl inget mer. Hur som helst var det både långa och korta timmar samtidigt, vilket är lika märkligt som det låter. Men till slut slog klockan 06.00 och välkomstglöggen var framställd.  Festvimlet
Alla såg ungefär lika förstörda ut när de anlände. Den ena eländigare än den andra, inget särskilt trevligt att beskåda. Ändå var humöret företrädesvis gott och efter en inledande andakt och lite morgonsång som den 3:e årskursen hjälpte oss med kunde ätandet börja.
Undertecknad hälsade välkommen med att konstatera att det i världen finns en naturlig balans mellan konsument och producent, och att festarna denna morgon skulle såväl konsumera gröt, som producera en trevlig feststämning. Strax efter detta tog tomtemor över ordet och välkomnade till ätande av gröt. Gröten var framställd enligt ett gammalt recept ur Micael Agricolas ABC-bok, gröti – och den sades vara helt fri från såväl nöt, ärta som katt!    Efter lite gröt, lite allsång, mycket skratt och så småningom klarnande ögon tog hedersgäst och festtalare amanuens Marjo Ahlqvist ordet och svepte mattan under oss med ett hejdundrande tal om gurkor. Talet inehöll såväl humor, som teologisk insikt, men även djup och inspiration. Detta tackar vi för!
Efter detta efterlängtade alla efterrätten eftersom den var så eftersträvansvärd. Men den måste förtjänas, därvid tog en spännande tävling vid. Fångarna på mysis. Åtta tappra teologer bevisade att efterrätten nog skulle bli allas egendom genom att göra tappra insatser i tävlingen. Hedersomnämnande går till Alaric som med sällan tidigare skådad iver antog en farlig uppgift, även Karin & Claus måste här uppmärksammas för sitt makalösa samarbete. Dessutom bevisade universitetslärare Pekka Lindqvist att gammal alltjämt är äldst.

När julstjärnorna således var avverkade, och lite mera allsång sjungen började festsorlet så småningom dö ut. Åter en uppfriskande dag med studier väntade den glada skaran teologer och de sökte sig muntert mot teologiska fakultetens lokaler, fyllda av glädje i sitt sinn, sång i hjärtat och gröt i magen.

Efterfesten
Det inte så många visste om var att vi gulisar nappade chansen att festa lite extra efter grötfesten. Under efterfesten (som fortsatte på samma ställe som huvudfesten) torkade vi av borden, ställde tillbaka stolarna, diskade, torkade, sopade och gjorde annat sådant.
På det hela taget var efterfesten en lyckad tillställning men allt roligt har en ände och till slut måste vi styra kosan hemåt, mot en hett efterlängtad sömn, mot studier och mot nya äventyr!

Text: Samuel Erikson, Foto: Otto Lindén & Nadja Nikkinen (gruppbilden)

Tack gulisar för en mycket bra grötfest