Ett inlägg från Norge
8 Augusti lyfte flyget från Vasa till Helsingfors, från Helsingfors till Köpenhamn och från Köpenhamn till slutdestinationen Oslo. En lång resa för en geografiskt liten förflyttning för ett helt nytt äventyr. Jag har blivit ombedd att skriva några rader om min utbytesperiod vid MF (Det teologiske Menighetsfakultet) i Oslo.
Varför åker man som utbyteselev från det fina Åbo och den bästa teologiska fakultet som finns? Jag hade bott i Åbo redan några år och ville gärna se någonting annat. Dessutom var jag intresserad av att se hur jag själv skulle reagera när jag plötsligt vara i ett annat land ”ensam”. För mig var det lättast att gå till de program som TF och Åbo Akademi har för utbytesstudier. Från TFs del var det nordplus som man rekommenderade och så blev det MF för mig. Utan att jag egentligen riktigt hade bestämt någonting så hamnade jag här, och jag är mycket glad över det. Någon kanske tänker att man inte ser så många andra kulturer om man bara håller sig till Norden och visst ser man säkert mycket mera om man far längre bort, men som utbyteselev får man många internationella kontakter oberoende. Vid mf finns studerande från hela världen. De jag umgås mest med är en svensk, en dansk, några tyskar och en tjeck. En del kontakt har jag också med en kines, en från Sydkorea, en spansk, några från Kenya samt Malawi, och så bor jag med två ryskor.. Ja, norrmännen glömde jag nästan! De finns också här. Det finns många nationaliteter och många olika kulturer kort sagt. Som utbyteselev är det sociala livet viktigt. I ”vår grupp” ordnas hela tiden lite ett och annat. Vi har haft internationell middag med mat från våra egna länder (jag bjöd på karelska piroger) och för någon vecka sedan hyrde vi bil och var på en roadtrip. Nästa vecka är vi bjudna på en norsk middag och dessutom finns det så många fester att det är bara att välja och vraka hur mycket man vill och orkar hänga med på. Det sociala är såklart beroende av den grupp som man kommer med i. Man vet aldrig vad det är för folk före man är där. Men det sociala har en tendens att ordna sig. Det kan ändå vara värt att riva ner sina fördomar. Nya kulturer kan bjuda på en del missförstånd.
Om studierna då. Jag kan säga att studierna är någonting helt annat än där hemma. Litteraturen är vald av tidigare studerande som plockat ett kapitel härifrån och ett därifrån. Resultatet är att vi släpar hem många böcker som vi bara läser något kapitel i var. Mängden att läsa är betydligt mera än jag är van vid (från KH och NT) men samtidigt är det upp till var och en hur mycket man orkar satsa på ämnena. Det som intresserar kan man verkligen få god kunskap om medan det man inte brinner för kan lämna mera obehandlat. Kurserna är överlag vidare och jag har lite svårt att greppa vad som egentligen förväntas av mig. Föreläsningarna sker ofta i betydligt större grupper än vid TF och examen har man i regel en gång i halvåret. Då som skriftlig tent eller hemexamen. Vi använder inte våra egna namn på proven heller, nej, vi har ett nummer så att inte professorerna eller lärarna skall veta vem som skriver vad. Vilket såklart inte spelar så stor roll för mig eftersom jag ofta är den enda som skriver på svenska.. Om någon tycker att våra allmänna tentamen är stora och läskiga kan jag meddela att här skriver vi en normal tent på 6 timmar. Läraren påminde oss om att ta med något att äta. Det är lite som studentexamen varje tent. 😉
I Oslo är det relativt lätt att hitta boende så länge som man är utbyteselev. MF skickade ett brev till Sio som sköter om studentbostäderna här och bad mig komma före i kön. Det är tacksamt för hyrorna på allmänna marknaden är skyhöga. Jag har ett litet rum i en korridor med delat kök på åtta pers. Någonting jag trodde att jag skulle bli galen på, men stortrivs med. Alla mina grannar är underbara människor. Det enda negativa jag kan komma på är att det kan ta en halv timme att hämta ett glas vatten för man lämnar och pratar om något intressant.
Så varför skall man åka i utbyte? Det vidgar verkligen vyerna. Man får bevisat för sig att det finns ett liv utanför Svenskfinland. Det finns folk som pratar andra språk till modersmål. Man lär känna sig själv och andra människor i ett nytt ljus. Jag vill inte säga att det sättet jag lever och upptäcker är det sättet alla skall göra när de är på utbyte. Tro mig, jag har gjort en del tabbar också. (även om jag alltid kommit hem helskinnad och fått tillbaka min plånbok med innehåll..) Men har du möjlighet att fara ut och prova dina vingar, ta den! Åk och gör ditt utbyte till din egen upplevelse! Det är värt det!
Ha det!
Emilia
P.S. Följ med Emilia på hennes blogg!
antagligen var dumt att lämna henne ensam i Vasa.
Teologiska studentföreningen 