Ett inlägg från Norge

8 Augusti lyfte flyget från Vasa till Helsingfors, från Helsingfors till Köpenhamn och från Köpenhamn till slutdestinationen Oslo. En lång resa för en geografiskt liten förflyttning för ett helt nytt äventyr. Jag har blivit ombedd att skriva några rader om min utbytesperiod vid MF (Det teologiske Menighetsfakultet) i Oslo.

Varför åker man som utbyteselev från det fina Åbo och den bästa teologiska fakultet som finns? Jag hade bott i Åbo redan några år och ville gärna se någonting annat. Dessutom var jag intresserad av att se hur jag själv skulle reagera när jag plötsligt vara i ett annat land ”ensam”. För mig var det lättast att gå till de program som TF och Åbo Akademi har för utbytesstudier. Från TFs del var det nordplus som man rekommenderade och så blev det MF för mig. Utan att jag egentligen riktigt hade bestämt någonting så hamnade jag här, och jag är mycket glad över det. Någon kanske tänker att man inte ser så många andra kulturer om man bara håller sig till Norden och visst ser man säkert mycket mera om man far längre bort, men som utbyteselev får man många internationella kontakter oberoende. Vid mf finns studerande från hela världen. De jag umgås mest med är en svensk, en dansk, några tyskar och en tjeck. En del kontakt har jag också med en kines, en från Sydkorea, en spansk, några från Kenya samt Malawi, och så bor jag med två ryskor.. Ja, norrmännen glömde jag nästan! De finns också här. Det finns många nationaliteter och många olika kulturer kort sagt. Som utbyteselev är det sociala livet viktigt. I ”vår grupp” ordnas hela tiden lite ett och annat. Vi har haft internationell middag med mat från våra egna länder (jag bjöd på karelska piroger) och för någon vecka sedan hyrde vi bil och var på en roadtrip. Nästa vecka är vi bjudna på en norsk middag och dessutom finns det så många fester att det är bara att välja och vraka hur mycket man vill och orkar hänga med på. Det sociala är såklart beroende av den grupp som man kommer med i. Man vet aldrig vad det är för folk före man är där. Men det sociala har en tendens att ordna sig. Det kan ändå vara värt att riva ner sina fördomar. Nya kulturer kan bjuda på en del missförstånd.

Om studierna då. Jag kan säga att studierna är någonting helt annat än där hemma. Litteraturen är vald av tidigare studerande som plockat ett kapitel härifrån och ett därifrån. Resultatet är att vi släpar hem många böcker som vi bara läser något kapitel i var. Mängden att läsa är betydligt mera än jag är van vid (från KH och NT) men samtidigt är det upp till var och en hur mycket man orkar satsa på ämnena. Det som intresserar kan man verkligen få god kunskap om medan det man inte brinner för kan lämna mera obehandlat. Kurserna är överlag vidare och jag har lite svårt att greppa vad som egentligen förväntas av mig. Föreläsningarna sker ofta i betydligt större grupper än vid TF och examen har man i regel en gång i halvåret. Då som skriftlig tent eller hemexamen. Vi använder inte våra egna namn på proven heller, nej, vi har ett nummer så att inte professorerna eller lärarna skall veta vem som skriver vad. Vilket såklart inte spelar så stor roll för mig eftersom jag ofta är den enda som skriver på svenska.. Om någon tycker att våra allmänna tentamen är stora och läskiga kan jag meddela att här skriver vi en normal tent på 6 timmar. Läraren påminde oss om att ta med något att äta. Det är lite som studentexamen varje tent. 😉

I Oslo är det relativt lätt att hitta boende så länge som man är utbyteselev. MF skickade ett brev till Sio som sköter om studentbostäderna här och bad mig komma före i kön. Det är tacksamt för hyrorna på allmänna marknaden är skyhöga. Jag har ett litet rum i en korridor med delat kök på åtta pers. Någonting jag trodde att jag skulle bli galen på, men stortrivs med. Alla mina grannar är underbara människor. Det enda negativa jag kan komma på är att det kan ta en halv timme att hämta ett glas vatten för man lämnar och pratar om något intressant.

Så varför skall man åka i utbyte? Det vidgar verkligen vyerna. Man får bevisat för sig att det finns ett liv utanför Svenskfinland. Det finns folk som pratar andra språk till modersmål. Man lär känna sig själv och andra människor i ett nytt ljus. Jag vill inte säga att det sättet jag lever och upptäcker är det sättet alla skall göra när de är på utbyte. Tro mig, jag har gjort en del tabbar också. (även om jag alltid kommit hem helskinnad och fått tillbaka min plånbok med innehåll..) Men har du möjlighet att fara ut och prova dina vingar, ta den! Åk och gör ditt utbyte till din egen upplevelse! Det är värt det!

Ha det!

Emilia

P.S. Följ med Emilia på hennes blogg!

Summa Theologicae

”Du kan spara dina moderkakor i kylskåpet!
”Nej, jag har redan mögliga karelska piroger där!”
-Pelle och Niklas

”Hur mår du idag?
”Förjävligt, jag har för små kalsonger.”
-Marco Harju och Marco

”Kom nångång med till Ekenäs tingsrätt så ska vi titta”
– Niklas Granroth

”Gud är i koppen, koppen kommer och tar dig”
– Oscar studerar flitigt

Och det är fritt fram att i kommentarsfältet ge en förklaring till dessa!

Gulisintagning!

Klockan är 18:02 den 16:e september och tvåorna samlar in gulisarna framför Reuterska huset. Det råder en viss spänning i luften – vad kan tvåorna ha hittat på för detta års gulisintagning?
Det tisslas och tasslas innan Sofia tar till ordet och önskar gulisarna välkomna. Medan Sofia berättar lite kort om gulisintagningen målar några andra tvåor gula näsor och krigsmålning på gulisarna.
Bara näsorna är målade presenteras den legendariska Mose-sången för gulisarna som skrattar och sjunger med med iver. Snabbare och snabbare sjunger man, ända tills luften tar slut och man knappt vill hinna med i texten.Bild 1

Gulisarna delas in i lag och bes komma på ett lagnamn åt sig. Det blir tre lag; Schleiermacher, Raittantaittan och Den rosa pantern. Ett Gulisbingo delas ut och efter detta börjar den stora gruppen sakta men säkert röra sig mot Domkyrkan där ett gäng soppåsar väntar. Uppgiften är klar: gulisarna skall under några minuter designa påsarna enligt lagets namn, hitta på ett tema alltså, och sedan få på sig halarna.

Bild 2

Färden fortsätter medan lagen plockar poäng i Gulisbingot genom att t.ex. gå slowmotion över en bro, stå på händerna (lättare sagt än gjort) och massera en av andra årets studerande. Vid biblioteksfontänen stannar man ännu en gång – denna gång för frågesport. Det blir en jämn strid mellan poängen som delas ut bland de ibland knasiga frågorna.

Bild 3

Slowmotion över bron var en hit! Se bara hur koncentrerade gulisarna är! Extra stilpoäng till Team Schleiermacher som går baklänges i slowmotion över bron.

Bild 4

Glada Bingo vinnare (också laget som kammade hem vinsten i intagningen).

Bild 5

Oh you! Våra gulisar är smarta också!

Bild 6

Torget blir vårt nästa mål, och som traditionen bör så får nu gulisarna sjunga Mose-sången. Efter ett mycket fint och livligt uppträdande får vi skynda oss iväg för att hinna tillbaka till fakulteten före pizzorna skall komma. Eriksvägen blir vårt val där vi stannar en gång för att låta gulisarna spela lite charader och bl.a. försöka visa vem Mose, Justin Bieber och Mikael Granlund är utan ljud. Det skrattas en hel del och gulisarna verkar vara i sitt esse.
Plötsligt rusar Laura iväg före alla andra med kameran i högsta hugg. Gulisarna ser ut som frågetecken och Sofia lugnar gulisarna och berättar att de nu, från Domkyrkobron ända fram till Domkyrkans trappa (där Laura står) skall ta sig fram som det tema de valt för sitt lag.
Olika tassigheter hittar gulisarna på och de frambringar nog ett gott skratt. Då alla lag nåt Domkyrkans trappa får de springa iväg mot fakulteten igen.

Bild 7

Mose-sången på torget.

 

Gulisintagningen avslutas och snabbt räknas poäng ihop för denna gång. En vinnare utlyses: TEAM RAITTANTAITTAN! Vinnarna tilldelas sitt pris; muminslickepinnar och en
stor applåd. Glatt går man in i skydd från regnet som nu faller sakta och väntar på pizzan.

Efter en lång väntan (i varje fall om man varit hungrig) kommer pizzorna som både gulisar och gamyler väntat på. Pizzakvällen slår igång. Ett par gånger avbryter man de annars ivriga diskussioner som äger rum runt borden, nämligen ”Raka kokosnöten- tävlingen samt presentationsrundan. Efter en svår kamp mellan Laura, förra årets vinnare, och gulis-Karin examinerar domarna (Ville och Måkus) kokosnötterna. Det blir ett svårt val, men till slut är det Karin som kammar hem priset detta år och vinner de två kokosnötter som fått sig en välbehövlig rakning.
Resten av kvällen fortsätter i en trevlig atmosfär trots några djupa suckar från de lite äldre studerande då presentationsrundans punkter presenteras.

Bild 9

En glad Karin, vinnaren i Raka Kokosnöten!

Bild 10

Även Cara fick ställa sig på stolen då gulisarna skulle presentera sig. Jee!

Bild 8
Summa summarum så är kvällen en lyckad en och det var mycket skratt under kvällens lopp. En mycket angenäm kväll.

Over and out för Laura denna gång. Jag vill tacka gulisarna, gamylerna och alla som var med och på något sätt bidrog i planerandet och genomförandet av gulisintagningen, detta skulle inte ha varit möjligt utan er. STORT TACK!

Bilderna är tagna av Laura Serell, Sofia Eklund, Niklas Granroth, Matilda Isotalo och Erika Forsblom… åtminstone, men det spelar väl ingen större roll egentligen.

Teologerna erövrar Pampas (och Peffan)

Nåja, en månad i efterhand kommer här en skildring av teologernas yrande i Vasa. Författare är de två som hade den längsta vägen till Vasa, och alltså är icke-österbottningar (aka Caius och Schantzi) med lite kommentarer av bloggansvariga Hanna (aka Pedersörebo)

Och en liten förklaring: i alla officiella papper från Peffan stod det att Claus hette Caius. Så hör ni någon som pratar om/med Caius är det mest troligt Claus som är ämnet (eller möjligtvis latinläxan).
______________________________________________________________

Den 13 augusti stampade sex ivriga teologer in på Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. Totalt var vi cirkus 40-50 stycken to-be ämneslärare från alla möjliga ämnen från flera olika universitet.
Vi var där för att tas oss an den utmanande och krävande inledande praktiken för ämneslärare, vilket skulle testa våra gränser, både socialt och fysiskt. I följande text får ni ta del av både vår utbildning, samt den lilla fritiden vi unnades.

När vi anlände i staden, var det redan mörkt. En isande vind blåste genom staden och vi kände för första gången vad ensamhet betydde.
Claus och Peltonen (fysiker med bil) lämnade Marina i staden med en mörk, rätt skrämmande man (hennes nya kämppis). Vi försökte säga att vi skulle vidare, men hans språk var av en sort vi inte hört tidigare (kyrkslättiansk finska).

När Claus och Peltonen anlänt till sina respektive skrymslen i ghettot någonstans långt långt borta från icke-civilisationen, vilket välkomnades av Claus och Peltonen.
Nu var det strategisk uppackning som gällde och sedan rusa till Marinas undsättning, eftersom vi kommit fram till att det Vasa1antagligen var dumt att lämna henne ensam i Vasa.

Väl framme fick vi lära oss att Marina hade haft ”skitroligt” med sin nya kämppis och vi drog ut på en teologisk dryck.
Till vår fasa fick vi då lära oss att allting är alltid stängt i Vasa, men efter idoga sökande och frågande av urin-vånarna, så fann vi Mällis.

De följande dagarna bestod av långa föreläsningar, schweizisk ska-musik och mycket lite pappersarbete. Detta betydde att det inte tog länge innan teologerna hade adopterat ett nytt ”mysrum” aka rum F306 ❤ (eller något sådant). Här kom vi att fördjupa oss i ämnesdidaktikens outgrundliga värld

Vasa2

Claus prövar på lokala delikatesser

och diskutera roligheter som grillkvällar och om hur barn blir-böcker som vi fann i hyllan.

Under dessa tre veckor kom vi att bekanta oss mycket med bland annat McDonalds’. Detta var ju förstås mycket fascinerande för oss Åbobor.

Eftersom Övis högstadium inte påbörjat lektionerna i religion ännu, hölls vi i gymnasiet när det gällde vårt eget ämne. Innan vi återupplevde gymnasiets rellaböcker och lektioner kom vi dock i kontakt med högstadiet när vi observerade lektioner i blandade ämnesgrupper på blandade ämnen.

Vi tilldelades alla tre lektioner (två kompanjon och en ensam) under vilka vi kunde korvstoppa (Marinas ord, syftar på tråmande av stuff jadajadajada…) eleverna och känna på hur det är att vara lärare. Detta var förstås mycket spännande, men efter första lektionen var vi lättade och tänkte att detta kommer bli mycket roligt, lol 😀

Vi fick lära oss att lektionsplanering tar en stund att göra och kräver mycket choko, kaffe, fjantteri, youtube och kreativitet.

En av höjdpunkterna var när Marina, Hanna och Boije tvingade eleverna att genomföra en ritual aka Mosesången. Och råkade bryta lite mot Vasa Övningsskolas ordningsregler, men det är en annan sak.
Claus, å sin sida, drog skämt som gick lite över studerandenas huvud. Happy days!
TB hade dem sedan att leka med lera och alla hade roligt. Sabina och den sjunde medlemmen i religionsgruppen Jessika (en så gott som klar fil.mag från HF:s relvet) fick agera etiker för ivriga och borttappade abin och diskutera livets frågor. Bättre lärare får man leta efter!
(In our humble opinion…)

Vasa3

Kreativitet

Vasa4

Grillmaster Boije och Reetta

Sedan till det roliga…re 😀
Lite fritid måste man också ha!
Monsieur Boijé ställde till med en sofistikerad dundergrillfest @ Casa de Boijé i Korsholm en fredagkväll!
Vilken rolig kväll… God mat, ok tofukorv ( som smaka khaki), bra film (Hobbiten), folk sov (Marina) och stämningen var på topp med många skratt!
Tack Boije!

Vasa5

Peltonen, Hanna, Jessika, Reetta, Boijes arm och ben och Marina

Vasa6

Korv, tofukorv och annan korv. Och kyckling och paprika.

Förutom detta hann vi med en hel del turistande, då vi besökte bland annat Replot-bron, S:t Maria kyrkans hål (random källare) och allt gick inte som på Strömsö på Strömsö.

Vasa7

Claus i hålet

Vasa8

Marina på spåret

Vasa9

En snadi, blåiger bro

Nu kommer det andra bilder och bullar!

Vasa10

Tungt att laga mat!

Vasa11

Bulla!

Vasa12 Vasa13

Hejdå!
Claus/Caius och Marina