Taizé – del 1

Här kommer en aningen försenad rapport från föreningens resa till Taizé i början av september. Det blir massor bilder så vi delar upp härligheten.

På våren inleddes planeringen av en TSF-resa till Taizé. Det ordnades ett seminarium för unga teologer till Broder Rogers minne och vi ville naturligtvis delta. Planeringsgruppen sökte bidrag och billigt flyg. Bidragen trillade in och en sömning undertecknad beställde flygbiljetter, men till fel dag… Morjens, vi åker först på måndag!

Måndagen 31 augusti vaknade somliga ohemult tidigt, somliga övernattade på flygplatsens golv och andra vaknade bara tidigt. Klockan 6.00 träffades vi på flygplatsen och printade ut biljetter och bagagelappar ur en automat, lämnade in bagaget och checkade in. Flyget lyfte mot Paris kl. 7.35 och framme var vi 9.40. Vi lotsades av Linn genom tåg och metro till Gare de Lyon där vi lämnade in bagaget till förvaring för några timmar och så drog vi ut på stan i mindre grupper. Det blev lunch och sightseeing. Drygt halva gruppen tog sig till Sacre Coeur i Montmartre för att njuta av både kyrkan och utsikten.

IMG_9148

IMG_9191IMG_9163IMG_9180

16.45 satt vi på TGV tåget mot Macon-Loche och lyckades reta upp en dam med vårt prat och skratt så till den milda grad att hon bannade oss för att vi var högljudda. Hups! Vi som trodde att fransmän pratade högt och gestikulerade vilt men tydligen inte på tåg. Framme i Macon var vi 18.20 och vi trodde att bussen skulle gå alldeles strax men vi fick vänta, vänta och vänta… Varje buss som kom frågade vi men chaufförerna svarade alltid bara ”Next!” Till slut kom bussen och det trevliga var att det kostade 1,50 för halv timmes resan till Taizé. IMG_9273När vi väl kom fram till kommuniteten i Taizé var det dags för aftonbön så vi fick slänga in våra ryggsäckar i Casa och gå till kyrkan. Efter kvällsbönen blev vi visade till våra rum och halva gänget jagade desperat efter någonting att äta eftersom de inte ätit nåt sen lunchen och klockan nu var långt efter nio.

Följande dag följde vi med de fem föreläsningarna för dagen. Vi satt på golvet eller på träbänkar och det var inte direkt ergonomiskt. Föreläsningarna hölls på engelska eller franska och simultantolkades via radiosändning till engelska, franska eller tyska. En eloge åt tolkarna! De gjorde ett superbra jobb! På kvällen gick jag och Airi på en promenad för att utforska omgivningen. Vi kom förbi bykyrkan där Broder Roger och några andra bröder ligger begravda.IMG_9230IMG_9234 IMG_9244IMG_9225IMG_9248

Fylld av intryck kände jag att jag behövde en paus från Taizé (efter en dag!!) så jag övertalade Airi att följa med till Macon. Vi strosade omkring och tittade på staden. Tre kyrkor hann vi besöka!

IMG_9375 IMG_9367 IMG_9364Här ligger Jeusiterna på rad. 🙂
I bageributikerna frestade bakelser och bröd med sitt fantastiska utseende och härliga doft.

Här nedan är två bilder från Saint Vincents katedral i Macon.

IMG_9357

 

På skylten står det ”alla riktningar” Upplysande, inte sant?

 

 

Det här är en ruin av Cathédrale Vieux-Saint-Vincent de Mâcon, den gamla St. Vincents katedral i Macon som har varit en mycket ståtlig byggnad. Numera står bara en liten del kvar.

IMG_9346 IMG_9345 IMG_9342 IMG_9341 IMG_9335 IMG_9332

 

 

 

 

 

IMG_9319Bron går över floden Saône-et-Loire och i stan finns ett häftigt hus som kallas La Maison de Bois – huset av trä och det är byggt mellan åren 1490 och 1510. På gatan hittade vi fiskar och jag kom att tänka på det hemliga tecknet för kristna…
IMG_9309
IMG_9307 IMG_9303 IMG_9287 IMG_9285

 

 

 

 

 

Lunchen var utsökt och bestod naturligtvis av tre rätter. En förrättsallad, en varmrätt och en mumsig efterrätt. Priset var ca 15 euro per person.

Den tredje kyrkan vi tittade in i var St. Peterskatedralen. Stor, ljus och vacker på utsidan men grymt mörk på insidan!

 

 

 

 

 

I en park såg vi några glada fransmän som spelade boule. Så typiskt det bara kan bli!

IMG_9362Återkommer med del två….

/Janette

Manu Dei

I tre års tid har TSF haft ett eget fotbollslag, Manu Dei, och en vacker höstdag i slutet av september var det äntligen dags för detta eminenta lag, TSF:s stolthet, att inleda fotbollssäsongen i Åbo Akademis fotbollsserie. För de som inte vet är Manu Dei latin och betyder Guds hand, så teologerna gör verkligen skäl för detta namn. De fotbollsintresserade vet säkert också att både Guds hand och namnet Manu har en viss koppling till fotboll. Om man inte vet vilka kopplingar jag pratar om; googla (åtminstone den första är ganska häftig)

Efter två blygsamma år i fotbollsserien var målet högt ställt detta år: åtminstone en vinst! Dessutom är det ju som vi alla vet också viktigt att ha roligt… Det gäller ju att försvara TFS:s färger på ett värdigt sätt. Laget som detta år gjorde sitt allt för teologin bestod av 14 spelare, 13 teologer och en icke-teolog (men misströsta inte, ty även han har kopplingar till teologin). I årets fotbollsserie deltog 9 olika lag och Manu Dei hade två 8 matcher. Den första matchen slutade tyvärr med förlust, men redan i den andra matchen fick vi jubla; vinst med 2-1 mot SF-Klubben, och därmed var ett mål nått. Nu kunde vår vinstjakt börja på allvar, Manu Dei var på gång. Tyvärr blev glädjen relativt kort och de resterande 6 matcherna slutade trots tappert kämpande i förlust. Som vi alla vet så gäller det dock att se det positiva i allt, och positivt detta år är att vi i alla fall gjorde mål i varje match, något som inte hänt under de tidigare två åren. Så med en vinst och mål i varje match kan man definitivt konstatera att formkurvan är på stigande; nästa år vinner vi serien (eller i alla fall två matcher).

Som lagledare för detta eminenta lag vill jag också framhäva den goda sammanhållningen och gemenskapen, trots att resultatet inte alltid varit så bra så har det varit mycket roligt. Det är onödigt att ta saker och ting för seriöst, vi vill givetvis vinna, men det skall också vara avslappnat och roligt. Det har också varit roligt att laget bestått av studerande med olika huvudämnen, kvinnor och män samt både studerande och en doktorand. Helt enkelt en salig blandning, ett gäng som kanske inte umgås varje dag, men som förenas av kärleken till fotbollen. Och teologin förstås… Dessutom är det skoj att göra annat som hör ihop med teologin än att studera och sitta i mysis. Vi har inte alltid varit så många spelare på matcherna, men vi har sprungit och jobbat hårt varje gång, så TSF borde vara nöjda med oss 😉 Trots den avslappnade stämningen ville lagledaren satsa på lite mera proffsighet detta år och införde samling för uppvärmning 30 minuter före varje match, samt köpte ispåsar. Hur det blev med denna proffsighet är sedan en annan historia, oftast orkade ingen värma upp mer än att springa typ ett varv runt planen, vi ville ju spara energi till matchen också (den goda doktoranden, nu mera doktorn Jakob uttryckte det såhär: uppvärmning är överskattat)… 😉 Ispåsarna kom dock till användning, det blev några mindre allvarliga smällar, och dessutom så hoppar lagledaren ännu omkring på kryckor som en följd av fotbollen. Men sånt händer då man gillar teologi och fotboll…

Till sist vill jag tacka alla spelare, supportrar och TSF! Vi kanske inte vann, men vi hade säkert mest roligt samt de trognaste supporterna. Nästa år hoppas vi att vi är på planen igen, och då vinner vi 2 matcher. Åtminstone. För de som vill veta så kan jag meddela att ÖN vann årets akademiserie i fotboll.

Ps. Vi hoppas på flera spelare och ännu flera supportar nästa år, för traditionen med att ha ett lag måste nog fortsätta… Heja Manu Dei, nästa år på Parkki!

Carolina, lagledare i Manu Dei.

En del av Manu Dei, en del spelare saknas på bilden

En del av Manu Dei, en del spelare saknas på bilden

Sista måltiden-sitz

Den TSF-sitz i historien som haft ett tema som kunde tolkas på oändligt många sätt var denna sitz. Var det sista måltid som den måltid Jesus delade med lärjungarna? Sista måltid i ens liv? Sista måltid i Reuterska? Sista måltid ”insert own explanation here”? Och det var någon slags blandning mellan alla de olika betydelserna. Det som kom fram mest var just att det var sista måltiden vi hade i Reuterska, flytten/evakueringen/dags att leva i diaspora hade börjat märkas i hela huset.
Klädkoden var halare eller ”enligt tema” så möjligheterna var många, vilket syntes bland de som klätt sig enligt tema.

Denna gång hölls sitzen på första våningen i Reuterska. Dels för att borden på övre våningen flyttats bort och dels för att det är så mycket enklare att hålla till på första våningen.

Det var mysbelysning i form av stearinljus hela kvällen, ingen och inget brann överraskande nog upp. Vilket var ganska tur.

Sista måltiden1 15

Förrätten bestod av ost, ostkex och frukt. Vilket en del konstaterade att passade väldigt bra ihop med snapsen. Förutom de vanliga dryckerna ingick också en överraskning; ett glas vin (och där kom en av de andra betydelserna in).
Under presentationsrundan skulle man förutom the basic stuff också säga ett minne man har från Reuterska. Många fina minnen kom fram, gamylerna hade svårt att välja ett enda minne (och säkert svårt att hålla tårarna borta) medan gulisarna inte upplevt hur det är att ha föreläsning i huset utan hade endast några veckors minnen av mysis. Förutom presentationsrunda dök det under kvällens gång också upp en del typer som skulle upp på bordet och som representerade en del bibliska personer.

Sista måltiden2 15

Huvudrätten var köttgryta och nybakt focaccia, mums! Soppsleven hade tydligen fått egna ben och sprungit iväg så det var lite jobbigare för Oscar att portionera ut, men det gick bra.

I klädkoden utlovades det pris för bäst klädda. Det var i princip gulisarna, Johanna och de två MKiterna som var klädda enligt tema. Johanna föreställde en dödsdömd fånge, Mikkis döden och Tanja en cupcake (som alltså var fångens sista måltid). Gulisarna var klädda mer mot de bibliska tiderna. Det var svårt! Men Anni och trion Johanna, Tanja, Mikkis blev vinnare.

Sista måltiden3 15

Efterrätten var yogurt med flingor och frysta bär! Efteråt såg det dock ut som att någon haft massmord på smurfar på golvet i mysis då det låg en del mosade blåbär här och där. Fast vem vet vad värdarna egentlige gjorde under kvällen…

Vid sitzens början fick alla som uppdrag att skriva ner ett adjektiv som sedan samlades in. Detta resulterade i en berättelse som sångledarna Sabbe och Karin läste som farväl till Reuterska:

”Det gamla Reuterska huset är glamoröst. I det kusliga huset brukar gröna studeranden sitta på sexiga stolar och illvilligt studera skumma ämnen, samt spralligt diskutera idiotiska frågor. Där finns även det mustiga mysrummet var man kan dricka snapsvisaktigt kaffe och andra lila drycker, som ibland resulterar i att studerandena blir pompösa. I det hungriga biblioteket är det rött förbjudet att syssla med sexig verksamhet. Detta är den radioaktiva berättelsen om vårt kära lata Reuterska hus.”

Sista måltiden4 15

Och till sist var det dags att sjunga om hur Mose kom över stora röda hav för sista gången på en sitz i Reuterska.

Efter sitzen blev det jatko för en del, styrelsen städade och spillde ut skurämbaret av misstag. Sånt händer. Och det var den sista sitzen i Reuterska!

Höstmöte: styrelsen 2016

Styrelsen 2016 är vald och ser ut på detta sätt:

Ordförande: Karin Karlsson
Vice ordförande: Ina Laakso
Skattmästare: Cecilia Alameri
Sekreterare: Laura Brännkärr
Värdinnor: Emma Olander och Anni Vaenerberg
Infosekreterare: Alexander Rönnblad
Webbansvarig: Otto Lindén

2015-11-11 13.35.29

Högst upp i mitten ordförande Karin, sen från vänster infosekreterare Alexander, skattmästare Cecilia, vice ordförande Ina, webbansvarige Otto. Nere från vänster sekreterare Laura, värdinnorna Emma och Anni


Grattis till den nya styrelsen!

Gulissitz

Och så har inlägget om gulissitzen tydligen inte kommit upp när det skulle (aka i september), så här kommer det sådär två månader senare (hey, I will remind you of divinans tid, då kunde detta ses som tidigt)


Det blev gulissitz också detta år i september! De nya studerande skulle få lära sig sitzandets grunder och det gjorde de förhoppningsvis. En del av de äldre fick också bli påminda om hur man sitzar, det är alltid bra att fräscha upp minnet.

Gulissitz1 15

Styrelsen hade personalens kafferum som läger. Som vanligt. Här fixades och förvarade mat och det var här som Inski & Oscar tillbringade största delen av sitzen.
I och med att det var gulissitz så var dresscoden gult för gulisarna och halare för gamyler. Och så hade vi några MK:iter med sina gula halare, icke gulisar ska nämnas. Snapsen var färgad med karamellfärg till lila och gult, lila till gamyler, gul till gulisar.

Gulissitz2 15

Fanan presenterades eftersom den får komma ut och röra på sig allt för sällan, det finns för lite fantåg tydligen. Amiral Carolina och Otto var sångledare och Mosesången sjöngs som den alltid görs.
Förrätten bestod av nachos! Vilket webbansvariga Hanna kan meddela att inte var någon bra idé att äta samma dag man varit till tandläkaren.

Gulissitz3 15

Huvudrätten var tortilla – mums! Som vanligt då man äter tortilla blir det för mycket fyllning, bröden är alltid för små, så det yrde fyllning över halva bordet. Eftersom det var gulissitz med lite chillare regler tog halva styrelsen på sig att visa hur det går om man bryter mot reglerna. Straffsnaps!

Och mitt i allt började det höras sång ute i trappan, delar av Florakören och Brahe Djäknar kom på besök så teologerna fick lyssna på skönsång. Och som yngsta gulistjej fick Emma en serenad sjungen av BD. Så vackert!
Efter all sång blev det efterrätt (isglass for the win!) och det blev chill innan det var dags att avsluta allt. Jatko blev det för en del och för andra blev det sömn som lockade.

Summa Theologicae

”De handlar int om att ha höga tankar om mej utan att ha låga tankar om dej”
– Stofa till Niklas

”Emma du e så rolig att man kunde gifta sig med dig”
”Ställ dig i kö”
– Niklas och gulis-Emma

”Marina är bra på det här med pleasure men int så bra på det professionella”
– Laura & Sofia angående Hannas flytt till Vasa, Hanna sa att Marina kommer tillbaka och tar hand om dem (hör du det Marina!)

”Mina ben räddar allt…”
– Johanna

”Va heter sånadäna som jobbar på flyktinganläggningar sådä på riktigt, int frivilliga?”
”Socionomer”
– Inski och Hanna (det var Inskis frågeställningar till metod&teori som diskuterades)

Teologer i Ruissalo

Halv sju-tiden en vacker tisdagseftermiddag sent i september stod fyra teologstuderande på torget och väntade på en buss. Ungefär lika många till skulle komma rakt till Ruissalo för att delta i en friluftskväll med TSF. Inte så värst många deltagare, men vi gick med kvalitet över kvantitet. Alla hade klätt sig varmt, och hade med sig diverse grill-tillbehör och drycker av diverse slag.

Då alla sent omsider hade anlänt till Ruissalo friluftsområde, laddade vi en grill med bränsle, och självutnämnd “ammatti-pyromaani” Patrik såg tillsammans med Oscar till att det började brinna. Flera paket korv dök upp så fort elden lugnat ner sig, och folket började grilla. Sina matvanor trogen hade Heidi med sig ett paket halloumi istället, och Dennis gick “all out”, och började steka bacon.Ruissalo1Heidi och undertecknad hade dessutom tagit med efterrätt i form av marshmallows, som sedan korvarna ätits upp, grillades till perfektion. Vi konstaterade att det nog blir bättre resultat med marshmallows ämnade för grillning. De blev helt enkelt snyggare och godare än den färgglada Snurre Sprätt-varianten.Ruissalo2Solen började så småningom gå ner, och Alexandra och Cessi kom närmare det som återstod av elden, och försökte värma sina frusna fingrar. Matilda hade tagit med sig ett kubb-spel, och för att försöka få upp värmen började vi spela.Ruissalo3Kylan blev dock för mycket för de församlade i och med att solen helt försvann under spelet, och då spelet var klart, packade vi ihop och städade efter oss, och begav oss tillbaka till Åbo. Väl tillbaka var vi trötta och något frusna, men konstaterade att detta bör göras igen.

Frid
Otto