(Bättre sent än aldrig, detta är ganska tidigt emot hur det kunde vara på gamla divinans tid, *host*)

Torsdagen den 30.10 dök det upp strax över 30 finklädda teologer i Gula som efter lite mingel steg in i Runda rummet och sökte sig en plats. Och efter välkomstord av fru Ordförande Sofia så blev det dags för mat!

Menyn detta år bestod av grönsakspastasallad och broilerfilé med rödvinssås och ris. Under måltiden pratades det och skrattades vid alla bord. Sofia höll ett tal som berörde TF:s 90-års födelsedag och listade saker som 90-åring har sagt att har hållit dem unga. Mat, sömn och bacon var några av dessa, och de konstaterades att många studerande håller dessa sakerna som mycket viktiga.

Efter detta var det fritt fram att fylla på tallriken med mera mat och så var det dags för gulisen Samuel att ta tag i gitarren och underhöll deltagarna med vacker sång. Då Samuel sjungit var det dags för festtalaren Ingvar Dahlbacka att få ordet, och det var ett mycket roligt tal! Allt från hur en predikan ska vara uppbyggd (inledning, avslutning och så kort tid som möjligt mellan dessa), dikter på Terjärv- och Munsaladialekt och vad studerande har skrivit i uppsatser om bl.a. religion, från högstadiet till universitet. Jag tror jag talar för många då jag säger att man skrattade så det kom tårar under detta tal.
För de som nu inte är bevandrad i de österbottniska dialekterna finns HÄR Lars Huldéns dikt ”Ti arbeit ilag” både på Munsaladialekt och en översättning.

Det blev dags för lite mingeltid och även tid att granska auktionens föremål innan deltagarna bänkade sig för att se och bjuda på diverse föremål. El Fafito blev nästan utauktionerad då han anlände sent, men det gick inte igenom. I och med att det pågår utflyttning från Reuterska huset så var det många ur personalen som gått igenom sina bokhyllor och donerat många intressanta böcker till auktionen. Festskrifter till både Gunnar och Tage, avhandlingar, exegetiska böcker, möjliga kursböcker… Pekka hade även donerat tre VHS-filmer som började från det intressanta budet 15 mk, Laura meddelade att man kunde känna doften av 90-tal, så det var äkta vara! Oscars Tanja kom och presenterade sin donation som var en mycket vacker frälsarkrans i sten- och glaspärlor. Efter en del budande var det Faffen som gick hem med den. Böcker som personal och professorer rört vid var som vanligt speciellt eftertraktade, ännu bättre var det om det fanns namn i den. Styrelsen lovade även att man säkert kan få sina införskaffade böcker signerade av personalen om man pratar snällt. En bok som många var intresserade av var en bok som självaste festtalaren skrivit, smakprov lästes och det var en stark kamp mellan vem som skulle få den.

Förutom böcker och VHS-kassetter så fanns det även två elefanter (OBS, icke-levande) med ljus i som var mycket eftertraktade, presentkort på fotokurser med Hanna, städning och fönstertvätt av Sofia, kexbakande med Laura, hamburgarmåltid vid Ilonas, Bränäs och Mikaelas och mycket mera!
Till sist blev det dags för de två sista föremålen som var två bokhyllor som Peter och Claus slog ihop sina huvuden och köpte tillsammans då de behövde varsin bokhylla, så kan man också göra.

Inski var den som nästan alltid började bjuda på alla föremål, alltid med budet 1 euro (man måste ju börja någonstans), Boije och Faffen kämpade om en bok av Lindfelt som gick till Faffen efter att Boije trissat upp priset och han sen meddelat att de för några år sen tävlade om en likadan bok och Boije gick segrande hem med den, that’s also a way.

Orden ”tänk på fadderbarnen i Indien” hördes nu som då under auktionens gång för att få upp priset och i och med att alla pengar från auktionen oavkortat går till TSF:s fadderbarn i Indien så kom det totalt in 361 euro under höstfestkvällen! Not bad at all!

Då alla auktionsföremål fått nya ägare och Leo fått uppskrivet alla pris och nya ägare var det dags för kaffe och efterätt som var chokladmoussé, utom för nötallergikerna som fick ris á la Malta. Under tiden som man åt och drack delades förtjänsttecknen ut för tredje året!

Förtjänsttecknet tillföll: Alexandra Johansson, Ville Väänänen och Pekka Lindqvist. Stora förtjänsttecknet tillföll Claus Ståhlberg och Marina von Schantz. Det var bara Claus och Marina som var på plats, de andra får sina utmärkelser genom specialleverering eller personligen lite senare.

Allt roligt tar slut i och med att allt och alla skulle vara i ordning igen senast vid tolvslaget (vilket nästan lyckades, en del saker hann inte in i Reuterska före domkyrkans klockor slog tolv). En del sade godnatt och gick hem för att sova medan andra traskade iväg på jatko.
En mycket trevlig höstfest, som även var första höstfesten på ett par år som det inte regnade eller snöade på!

Detta inlägg gömde sig visst i utkasten, hups!

Tisdagen den 16.9 på kvällen samlades halarklädda gamyler och gulklädda gulisar i auditorium Reuter, det var dags för årets gulissitz och Gnosis var också inbjudna!

Sabbe och Johanna var sångledare och gick igenom kvällens program, sitzandets regler och övrig info och så var kvällen igång.

Värdinnorna hade arbetat hårt för att det skulle finnas något att äta, och det fanns det! I och med att det var gulissitz var temat obviously GUL, så även i matväg. Till förrätt var det en morotssoppa, huvudrätten var fyllda paprikor och efterrätten bestod av mango-cheesecake, mums! Efterrätten var så god att den inte hann med på någon bild. Och värdinnorna var verkligen värda värdinnans skål, så hårt som de arbetat och fixat sån god mat.

Under presentationsrundan konstaterades det att detta måste vara första gången Borgå överröstades då det gällde ljudnivå, de överröstades nämligen av Kronoby (som dessutom endast hade tre personer på plats). Men, en första gång för allt! Då man presenterade sig skulle man även berätta något som ingen i rummet visste om en, vilket orsakade en del hårt funderade för speciellt de äldre studerandena, och var inte det tillräckligt skulle man också välja mellan aliens och zombies. Många olika historier kom fram och aliens vs. zombies var också stundvis svårt att välja mellan.

Många sånger sjöngs, många av de finska platserna skulle upp på borden och det var en mycket trevlig kväll helt enkelt!

En måndag i september samlades sex glada gulisar och tre hemlighetsfulla andra årets studerande för att ha den traditionella inskriptionen för gulisar, nämligen gulisintagning!

Två gulislag instiftades, team Kierrekorkki och team Kuhlager. Sopsäckar söndrades och kläddes på, näsorna målades gula och äventyret kunde börja. Gulisbingo var det första gulisarna råkade ut för, en hel del saker som skulle utföras under intagningen för att få bingo. Som olika uppgifter var att krama en främling, dansa letka-jenkka i armkrok, göra en sjöstjärna, hoppa x-hopp, ta en gruppselfie och massvis med andra utmanande uppgifter. Sedan var det dags att gå iväg. Första etappen på intagningen var en frågesport, som handlade t.ex om namnet Konstantin, Aura å’s broar, Ålands invånarantal och mycket andra kluriga frågor. Tävlingen var spännande och många poäng delades ut åt vardera laget.

Sedan var det dags för charader framför Per Brahe. Den ena skojiga imitationen efter den andra ledde till många skratt. Imitationer av bl.a en banan, en österbottning, Påven och en hankeit var med i spelet.
För att öva den traditionella sånguppträdandet på pizzan efteråt hade också gulisarna sin chans att finslipa sången och rörelserna, framför en del turister på kyrktrappan. Också en och annan kram utdelades åt främlingar kring kyrkan då den konstanta tävlingen om en bingorad stod på spel.

För att förbereda oss för den flottiga pizzan hade också Johanna, Heidi och Ina planerat en svettig kaloriförbränningsövning, dvs. stafett! Uppvärmning, tågstaffet och grande finale; BANANSTAFETT! (spring med en banan mellan benen). Efteråt för att inte slänga bort bananerna, fick en av deltagarna i båda lagen äta upp varsin, eller iallafall försöka göra sitt bästa. Är det såhär man känner sig om man var en dinosaurie Rex?

Grande finale av gulisintagningen bestod av vattenballonger. Skadeglädje, bästa glädje? Iallafall för Johanna, Heidi och Ina. I en sorts stafett skulle lagen på tid försöka kasta så många vattenballonger åt varann utan att det gick sönder. (Och med facit i hand kan vi säga att det var mera dränkta katter vi såg än hela vattenballonger.) Strax efter vattenballongerna tagit slut tog också team Kierrekorkki sin vinst i gulisbingon. Team Kuhlager, förvirrade av sorg, stod ordlöst och hoppade x-hopp, förrän de insåg att de inte mer var till något nytta.

Nu var den ‘officiella’ intagen avklarad, men för att pigga upp de äldre studerande hade vi några ‘challenge’ till grupperna under pizzan, för att samla sina sista poäng i den blodiga kampen om gulis vinst. Det var en hel del tal och andra konstigheter som dök upp under måltiden.

Sist men inte minns var det dags för den traditionella KOKOSNÖTTÄVLINGEN. Den regerande mästaren Karin var full med adrenalin för tävlingen, både av skräck och iver. Som en modig motståndare tog årets ‘gamylgulis’ Jeanette och utmanade Karin. Tävlingen var mycket intensiv, och efter en lång stunds betänketid av årets jury; Lååra-Saara, Erika och Oscar kunde de inte utan stora suckar och imponerade uttalanden meddela att årets vinst blev DELAD. Så akta er, för nästa år, då är det minsann tre kokonsnötter som står på spel 😉

Den sista officiella programpunkten var utnämningen av det vinnande gulislaget, och iår var det med en liten, liten marginal; team KIERREKORKKI!

Sedan återstod fri samvaro, fri STÄDNING och en ivrig väntan på nästa års gulisintagning. Vi ses väl där? 😉

Puss&prupp,

Inski

(Ursäkta för cliffhangern och det långa uppehållet, bloggansvarigas minneskort var på egna äventyr i andra delar av Finland)

Anyway, på kvällen den 25.4 var det dags att fira TSF:s 47:e födelsedag på Upseerikerho, där det samlades finklädda teologer, wannabe-teologer och föreningsrepresentanter (som vi alla vet att nog egentligen vill vara teologer). För en gångs skull var det sol och relativt varmt istället för regnet som förföljt vårfesterna de senaste åren. Så det uppskattades!

Efter att alla hittat sina platser var det dags för välkomsthälsning av toastmasters Sabbe och Oscar. Efter det var det dags för förrätt som bestod av toast skagen, mums!

Då alla fått i sig förrätten var det dags för ordförande Sofia att stiga upp för att hålla sitt tal om allt som är 47. Det är massvis med saker kan jag meddela!

Stefan bjöd på vacker sång och efter det var det dags för hälsningarna. Fides Ostiensis, Kåren, ÅSL, Impuls, Studmiss, Gnosis/Humfen var på plats, och meddela om jag glömt någon, och det kom gåvor i olika former. En sitztuta, en boombox och ett partyset med engångskärl var några av dem.

Det var dags för mera mat i form av nötyttrefilé med portobellogryta och säsongens grönsaker där vissa hade fått bättre kött (eller knivar, det var lite olika åsikter) och andra sämre, men förhoppningsvis blev alla mätta.
Och snart var det dags för festtalare Kim Groop att stiga upp, som började att meddela att han inte deltagit i någon av TSF:s festligheter förut. Och efter ett roligt tal fick vi höra på musik av Pekka, och även sjunga med på både hebreiska, grekiska, latin, svenska och engelska – så alla viktiga språk kom med! Dock var representanterna lite förvirrade över texterna på de klassiska språken, så går det om man inte är teolog.

Det blev dags för konferens och under tiden piffades Lååra-Saaras frisyr upp av ordförande, det hade lämnat över av bordens dekorationsblommor så de sattes i Lauras hår eftersom man ska ta tillvara det man har. Dock lossnade blommorna under kvällen/nattens gång vilket ledde till att de blev utdelade till halva TSF. Så alla som har en blomma är med i Lauras harem, webbansvariga sydde fast sin blomma på halaren för att inte tappa bort den.

Det blev efterrätt i form av hallonostkaka med vaniljsås och så blev det dags för Ture Teolog! Nu som då under kvällens gång hade Sabbe och Oscar berättat en del av nomineringarna, av de ”påhittade” kategorierna. Ture Teolog i sin helhet får ett skilt inlägg.
Och så var det dags att sjunga Mosesången för att sedan bege sig in mot centrum på jatko vid Showroom. Där dansade och diskuterade teologerna all night long.

Dagen efter var det en halvtrött styrelse som plockade ihop allt från TF och gick iväg till Kåren för att ställa till sillis! Våfflor stod på menyn där den ena smeten fick grötkonsistens och den andra fick en lite annan konsistens. Karin var ansvarig för grötsmeten och även gräddvispandet som slutade med att halva bordet såg ut att ha blivit målat. Men bra blev det i slutändan!

Efter lite kråtande och x antal telefonsamtal började bastun äntligen bli varm, dock någon timme försenat. Men under tiden hade folket ätit och haft trevligt tillsammans.

Efter ett par timmar var det dags att traska tillbaka till TF med alla saker och så avslutades TSF:s 47:e födelsedag, nästa år igen!

Direkt efter påsken rivstartade vårfestveckan med specialföreningsmässa på Kåren på tisdagen. Halarmärkena och halarna togs med då styrelsen styrde stegen mot Kåren och slog oss ner mellan Britannica och Kleio.
Halarmärken blev prydligt upplagda av Karin men vi tyckte bordet såg lite fattigt ut och konstaterade att av någon konstig anledning hade ankorna lämnat på TF. Men räddningen kom i form av teologer som efter ett telefonsamtal kom och hade med tre ankor som gjorde att bordet blev komplett.
JES-märkena, jubbemärkena och de vanliga TSF-märken såldes men det som lockade mest var godisskålen. OBS!! Finns det ännu någon som vill införskaffa ett JES-märke ska man slänga in ett mejl till tteolog (a) abo.fi, det börjar vara sista gången de finns!

Efter några timmar på ett varmt Kåren packades alla saker ihop och dumpades på TF för att traska iväg till ån för åbåtsöl med teologerna.

På onsdagskvällen blev det filmkväll/sy halarmärken/spelkväll. Efter att ha funderat ett par timmar bestämdes det att Shrek skulle stå för underhållningen och sofforna började bäras till PT semi. Snart var sofforna fullsatta och efter en tid kom även halarmärken och sygrejs fram. Efter filmens slut blev det chillande och det enda spelet som spelades under kvällens gång var diverse spel på telefonerna.

När torsdagen kom började det på riktigt märkas att det var vårfest snart i och med att hår och klädsel började diskuteras och på eftermiddagen satt delar av styrelsen och gjorde vårfestens programblad medan andra förberedde Ture Teolog-galan. Och vårfesten med sillis kommer i nästa inlägg!

Den varma och soliga kvällen den 14:e april inledde teologerna stilla veckan med sedermåltid i runda rummet med Pekka som familjefar och gulisen Johanna som den yngsta personen.
Styrelsen påbörjade arbetet redan på eftermiddagen med att hämta maten från Gado för att sen börja flytta bord och stolar och vandra mellan husen för att hämta och söka efter diverse saker som behövdes. Trots att en viss stress uppstod då det konstaterades att det inte fanns någon korköppnare att tillgå (webbansvariga sprang hem efter sin till sist) var allting i ordning då människor började anlända.

Direkt från kvällens början satte styrelsen tröskeln för kvällen genom att slå ner ett fyllt vinglas i bordsändan där hela styrelsen satt. Vilket ledde till att bordduken färgades om och det blev ett glas mindre att diska.

Annars gick kvällen bra utan större missöden, koshervinet räckte ganska precis, sånger sjöngs, bibeltexter lästes och stora delar av sällskapet blev involverade på olika sätt under kvällens gång och det var en trevlig stämning bland deltagarna.

Kvällen gick snabbt och snart var det dags att plocka undan allt, vissa fortsatte vidare på sedermåltidsjatko och andra gick hem för att sova.

Tack Pekka för att du ledde oss genom sedermåltiden och även till alla andra som deltog; next year in Jerusalem!

Tisdagen den 4:e mars var det dags för fastlaskiainen. Efter att styrelsen blandat varm saft i alla termosar som kunde hittas på TF bar det iväg till Vårdberget med termosar, halarmärken och Ankan under armen. Redan innan Tavastgatan nåddes var det varmt med halarna och vinterjackorna på och vägen kändes lång.

Vårdberget nåddes till sist men det visade sig att TSF tyvärr inte fått något bord, men efter en stunds funderande hittade vi en plats där vi slog läger. På Vårdberget hittades mat i form av grillad korv (och gratis halarmärken!) och efterrätten bestod av gratis fastlagsbullar, så alla blev nöjda i matväg, dessutom hade vi ju några liter varm saft (dock hade en del saft mystiska ingredienser i form av kafferester). Fler teologer hittade oss och pulkorna kom ner för backen på olika sätt, TSF gade ingen pulka i år men nästa år kommer vi igen!

I och med att vi inte fått något bord försvann hälften av våra smidda planer, så istället för att folket skulle komma till oss fick vi gå till dem för att föra ut vårt budskap. TSF gjorde nämligen reklam för det kommande församlingsvalet på uppdrag av NAVI, så vi delade ut halarmärken och berättade om församlingsvalet åt de intresserade.

Människoskaran som sågs på Vårdberget var liten i år, mycket på grund av att snön lyste med sin frånvaro och det istället var lervälling och gräs som täckte Vårdberget. Efter att halarmärkena delats ut och programmet var klart kånkades alla saker tillbaka till TF och konstaterade att allas skor var leriga och mångas halarbyxben ändrat färg från lila till brunt. Men så kan det gå!

Nästa år hoppas vi på snö och att vi har en pulka!

Den 11:e februari var det dags för den första sitzen för detta år, som ordnades i samarbete med W.A.R.U.M som alltså är filosofernas förening.
Planeringen styrelserna emellan hade skett via en fb-chatt samt ett möte som var så flummigt som det bara blir då teologer och filosofer träffas för att planera. Men resultatet blev bra!

Filosoferna hade gjort ett sånghäfte med sånger och teologerna lärde resten av deltagarna Mosesången, det var lite trångt att stå och göra rörelser, men det gick!

På den sena eftermiddagen började de båda styrelserna vara på plats med massvis med sitzsaker samt sina egna utstyrslar till temat. Bord flyttades, värdinnorna stod och fixade mat, mjölk värmdes upp och till sist började folk dyka upp.

Förrätten bestod av en mellanmålspatukka, huvudrätten var nuggets och franskisar och efterrätten en munk. Och icke att förglömma välkomstdrinken som var minttukakao. Allt enligt tema.

Efter att allt ätandet var färdigt skickades alla ut under tiden som borden flyttades undan och så blev det dags för eftersläpp! Mera människor dök upp och det blev allt varmare nere i underjorden. Senare på kvällen hittades många endera i trapphuset eller utomhus för att tillfälligt få svalka av sig och en tid efter att det bytt datum förflyttades eftersläppet till andra ställen medan andra gick hem för att sova.
Tack alla deltagare och tack W.A.R.U.M för ett bra samarbete!