Manu Dei

I tre års tid har TSF haft ett eget fotbollslag, Manu Dei, och en vacker höstdag i slutet av september var det äntligen dags för detta eminenta lag, TSF:s stolthet, att inleda fotbollssäsongen i Åbo Akademis fotbollsserie. För de som inte vet är Manu Dei latin och betyder Guds hand, så teologerna gör verkligen skäl för detta namn. De fotbollsintresserade vet säkert också att både Guds hand och namnet Manu har en viss koppling till fotboll. Om man inte vet vilka kopplingar jag pratar om; googla (åtminstone den första är ganska häftig)

Efter två blygsamma år i fotbollsserien var målet högt ställt detta år: åtminstone en vinst! Dessutom är det ju som vi alla vet också viktigt att ha roligt… Det gäller ju att försvara TFS:s färger på ett värdigt sätt. Laget som detta år gjorde sitt allt för teologin bestod av 14 spelare, 13 teologer och en icke-teolog (men misströsta inte, ty även han har kopplingar till teologin). I årets fotbollsserie deltog 9 olika lag och Manu Dei hade två 8 matcher. Den första matchen slutade tyvärr med förlust, men redan i den andra matchen fick vi jubla; vinst med 2-1 mot SF-Klubben, och därmed var ett mål nått. Nu kunde vår vinstjakt börja på allvar, Manu Dei var på gång. Tyvärr blev glädjen relativt kort och de resterande 6 matcherna slutade trots tappert kämpande i förlust. Som vi alla vet så gäller det dock att se det positiva i allt, och positivt detta år är att vi i alla fall gjorde mål i varje match, något som inte hänt under de tidigare två åren. Så med en vinst och mål i varje match kan man definitivt konstatera att formkurvan är på stigande; nästa år vinner vi serien (eller i alla fall två matcher).

Som lagledare för detta eminenta lag vill jag också framhäva den goda sammanhållningen och gemenskapen, trots att resultatet inte alltid varit så bra så har det varit mycket roligt. Det är onödigt att ta saker och ting för seriöst, vi vill givetvis vinna, men det skall också vara avslappnat och roligt. Det har också varit roligt att laget bestått av studerande med olika huvudämnen, kvinnor och män samt både studerande och en doktorand. Helt enkelt en salig blandning, ett gäng som kanske inte umgås varje dag, men som förenas av kärleken till fotbollen. Och teologin förstås… Dessutom är det skoj att göra annat som hör ihop med teologin än att studera och sitta i mysis. Vi har inte alltid varit så många spelare på matcherna, men vi har sprungit och jobbat hårt varje gång, så TSF borde vara nöjda med oss 😉 Trots den avslappnade stämningen ville lagledaren satsa på lite mera proffsighet detta år och införde samling för uppvärmning 30 minuter före varje match, samt köpte ispåsar. Hur det blev med denna proffsighet är sedan en annan historia, oftast orkade ingen värma upp mer än att springa typ ett varv runt planen, vi ville ju spara energi till matchen också (den goda doktoranden, nu mera doktorn Jakob uttryckte det såhär: uppvärmning är överskattat)… 😉 Ispåsarna kom dock till användning, det blev några mindre allvarliga smällar, och dessutom så hoppar lagledaren ännu omkring på kryckor som en följd av fotbollen. Men sånt händer då man gillar teologi och fotboll…

Till sist vill jag tacka alla spelare, supportrar och TSF! Vi kanske inte vann, men vi hade säkert mest roligt samt de trognaste supporterna. Nästa år hoppas vi att vi är på planen igen, och då vinner vi 2 matcher. Åtminstone. För de som vill veta så kan jag meddela att ÖN vann årets akademiserie i fotboll.

Ps. Vi hoppas på flera spelare och ännu flera supportar nästa år, för traditionen med att ha ett lag måste nog fortsätta… Heja Manu Dei, nästa år på Parkki!

Carolina, lagledare i Manu Dei.