Styrelsepresentation 2015 edition (part 1)

Nog för att styrelsen 2015 redan har arbetat en tid, men det är aldrig försent för en presentation! Så här kommer nu de tre första människorna (aka de som först skickade in sina svar, och detta påbörjades redan i våras så tidsformerna kan vara lite hitåt och ditåt).

  ORDFÖRANDE LAURA

Hej hopp!
Presentation, joo… int de lättaste om vi säger så. Och nu går det på dålig svenska och talspråk. Fiilisen e kanske int den bästa, lite jobbigt med allt pendlande och stress från olika håll, men man ska vara positiv så helt jees faktiskt sådär överlag. Jag fick ju äta smörgåskaka och kaka idagså de e bueno.
låårasaara ISådär på tal om mat så sku jag beskriva mig själv som en grillad champinjon med Koskenlaskija fyllning och wrapped in bacon. Fråga int varför… de blir för svårt 😀

I en film sku jag troligtvis vara den som dör först för ja, jag e enormt klumpig och alltför blåögd ibland… annars så nån random. Och sen till raka motsatsen när vi talar om en teologisk dröm… jag ska ju alltså bli ärkebiskop (NOT). Eller kan man bli ärkelärare?
Det bästa med att sitta i styssen e att man får vara me när de händer. Fast de e kanske de sämsta me styssen också, hehe. Men joo, de e kiva o så har man nu int tråkit i varje fall.

3 snabba frågor:
När du är omotiverad och måste studera, vad hjälper dig att bli mer
motiverad? Att bli motiverad är svårt, jag tror jag brukar sitta och drischa på
9gag eller liknande sidor och skratta åt helt dumma juttun innan jag tvingar mig själv att studera. H. Ingen kandidatavhandling ännu heller…

Om du fick resa vart som helst, vilken plats skulle du välja? Typ världens svåraste fråga att bara välja ett ställe. Men ööh, typ USA och en roadtrip till alla nationalparker som typ Yellowstone, Yosemite (va e de här för Y juttu btw?) och Glacier park m.fl.

Havets djup eller bergstoppen? Rädd för höjder och rädd för att djupdyka i vatten så kan de bli en bättre fråga? 😛 Men ska vi säga havsdjup… då kan man åtminstone int falla ner.
Eder ordförande,
Lååra-Saara

SEKRETERARE HEIDI

Jag heter Heidi och sitter andra året i TSF styrelse, för tillfället som sekreterare ( alltså lär ja mej hela tiden att skriva lite snabbare, haha ) Det bästa med att sitta i styrelsen, är nog alla fina med-styrelsemedlemmar ( okej nu har ja sagt de, in case of att dom andra läser min presentatHeidiion…). Nämen ja älskar att organisera olika saker, olika evenemang och hålla i trådarna, så att sitta i styrelsen passar mej suveränt. För tillfället är jag ganska trött, då jag har en lång dag ( och ett långt styrelsemöte) bakom mej. Men annors har ja ganska bra fiilis, och faktiskt ganska glad över att studierna har börjat igen ( wow, de trodde ja aldrig att ja skulle säja).
Om ja skulle beskriva mej med maträtt, skulle jag säja chili-choklad. För de första eftersom man kunde leva på choklad, och för det andra eftersom ja har en ganska temperamentsfull sida, som man alltid inte förväntar sej att finns där. Haha. Om jag skulle vara en karaktär i en film, skulle ha vara hjälten, som människor i något skede misstänker
att är the bad-guy. Liksom just när folk tror att jag är bad-guy, så skulle ja komma fram och *BAM*, IM THE HERO!

3 snabba
Var ser du dej själv om 5 år ? –  Om 5 år hoppas jag att jag är ute i arbetslivet, och har det fint och bra, eftersom jag hoppas på att få ut en examen om 2 år. Exakt vad jag jobbar som är ännu lite flummigt, men jag hittas på det sociala området, troligen som ungdomsledare, men eventuellt som handledare på ett barnhem eller allmänt bara med att rädda världen. Man kan inte veta…

Skulle du hellre leva utan TV eller musik? – TV alla gånger. Man har ju alltid Netlix!!

Om du hade en superkraft, vad skulle det vara?-  Läsa tankar, men bara då jag själv vill göra det. Jag vill inte sitta i bussen och måsta lyssna på allas tankar hela tiden, men stundvis skulle de vara en nödvändig kraft att ha….
( okej mina 3 snabba, var nog inte så snabba….)

WEBBANSVARIGA HANNA

Jag är Hanna, femte årets kyrkohistoriker (hjälp när hände det?), andra året i styrelsen som webbansvarig och typ mitt mitt fjärde år som TSF:s bloggansvariga. Nånstans på denna hemsida finns en gammal presentation av mig, och en ännu äldre finns på Divinan från när jag och Linda tog över 2012. Hanna
Nu just är jag lite halvt trött och flummar på om allt möjligt i och med att jag sitter och funderar på vad jag ska äta idag på samma gång jag planerar mitt liv inför nästa vecka. Skulle jag vara en maträtt vet jag inte exakt vad jag skulle vara, men så länge det finns mycket gräddsås så är jag nöjd. Sås är det viktigaste på tallriksmodellen. På min fritid (finns sånt utanför graduskrivandet?) så försöker jag rasta mina kameror så ofta jag kan, läser böcker och ser på tv-serier (och spenderar allt för mycket tid på tumblr och pinterest). Och så är jag ganska kulturförstörd på ett bra sätt. Jag har sommarjobbat på teater hemhemma de senaste åtta åren och sett x antal pjäser sen jag var typ två år. Då jag blir stor vet jag inte riktigt vad jag ska bli förutom att jag planerar få ut mina magisterspapper nästa sommar, men till att börja med så blir jag nu lärare i religion och psykologi så får vi se vad som händer.
I en film skulle jag mest troligt vara endera en random sidokaraktär eller den som alltid dör i början. Då jag lekte som liten var jag ganska dramatisk och dog jämt, så säkert något sånt.
Det bästa med styssen är de nu sju andra mysiga människorna som man får tillbringa ett år med i så gott som symbios. Oftast älskar man varandra. Dessutom är jag den enda styrelsemedlemmen från Österbotten, det är viktigt att nämna i och med att Borgå håller på med någon secret mission att ta över världen.

3 snabba

Vilken är din favoritårstid och varför? Jag tänker säga alla. Jag skulle inte kunna bo någon längre tid utan alla fyra årstider, speciellt då jag är en fotonörd. Dock är vintern lite extra mysig då det är både min födelsedag och jul. Men ja, alla.

Vad ville du bli när du var liten? Ööhm. Typ en massa. Men jag har alltid sett en massa läkartvserier så läkare ville jag ofta bli som liten, och miljonär.

Flygplanspilot eller sjökapten? Det här är världens svåraste fråga, men jag tror sjökapten, det är enklare att rädda sig från en båt än ett flygplan om något går fel. Hehe.

 

Sommarhälsningar från när och fjärran part 2

Sommarhälsningar från skärgården!

Efter ett helt läsår av studier är jag nu ute på grönbete, nej utan på sommarjobb, nej alltså, tillbaka på jobbet – with a twist, förstås. Det sku ju liksom inte handla om mig annars…

Jag har en fin titel denna sommar, AVV = ambulerande vikarierande vaktmästare. Jag är alltså de ordinarie kyrkvaktmästarnas semestervikarie. Det här betyder att jag jobbat fyra veckor i Pargas på min vanliga arbetsplats för att sen förflytta mig till Korpo i fyra veckor och avslutningsvis är jag fem veckor i Nagu. Det är första gången jag jobbar i Korpo så det har varit lite spännande men rolig är det!

Vaktmästarjobbet är ombytligt och varierande. På sommaren går mycket tid till att klippa gräs med diverse tillhyggen. Här på bilden ser ni hur häftig jag ser ut när jag klippt det meterhöga gräset vid småbåtshamnen i Korpo. En förbipasserande herreman tyckte att jag börjat likna en kamouflageklädd gerillakrigare eftersom jag var täckt av gräs från topp
till tå.

Andra dagar är det kyrkan och förrättningar som står på agendan. Då gäller det att lämna kamouflagekläderna och dra på sig något snyggare. Här är en bild på Korpo kyrka som började byggas i slutet av 1200-talet. Tänk så många generationer som bett och lovsjungit här! Jag kan lova att det sitter i väggarna och känslan av vördnad kommer över en genast man stiger in i kyrkan. Dessutom har det fantastisk akustik!
korpokyrka
Nu är det ungefär 1½ månad tills studielivet börjar igen. Det inleder jag och några andra TSF:are med att åka till Taizé en vecka. Det ska bli riktigt spännande för där har jag aldrig varit. Jag tror att det blir en riktigt kick-start på studierna! Hemma på skrivbordet står en hög av böcker som jag tänkte läsa under sommaren men få se om det blir gjort, kanske jag
bara njuter av sommaren så som jag hoppas att DU också gör. Ta vara på dagarna!

Allt gott kära vänner så ses vi i Mysis i september!

Janette Lagerroos,
Årets Gulis och AVVjanette


Sommarhälsning från Jeppis
Hej!

Hoppas att ni har det bra i ”sommarvärmen”. Jag har det bra! Hittills har min sommar verkligen varit ett äventyr!  Jag jobbar för första gången som sommarteolog och får testa på massor med nya saker. Mitt bland skribaläger och predikningar har jag dessutom hunnit gifta mig. Hittills verkar nog äktenskap vara något som jag kan rekommendera. Strax efter bröllopet for jag iväg på en spännande bröllopsresa. Ett minus var att frun stannade hemma men som tur var fick jag i alla fall med mig 40 konfirmander…

Att jobba med konfirmander har verkligen varit roligt. Jag har under sommaren blivit påmind om vikten av att hitta det gemensamma när man skall bygga relationer. Jag fascineras hur jag gick från att vara den där märkliga personen som varken är präst eller hjälpledare till att bli en helt cool typ som man kunde prata med bara för att jag och några konfirmander fann ett gemensamt intresse i ishockeyn.  (Visst blir det sjukt spännande att se hur McDavid kommer att klara att anpassa sig till NHL!)

Egentligen ville jag bara säga hej och berätta att jag ser fram emot att träffa er till hösten såväl nya som gamla teologer. Ha en fortsatt skön sommar!

Kram Mårdis
PS. Ta en kako he pa ja jö


Sommarhälsningar från när och fjärran

Det har dykt upp lite livstecken från en del teologer runt om i landet, så ät en glass och läs till först Lauras och Linns hälsningar!


 

I skrivande stund sitter eder ordförande med grymt tungt huvud och en enorm lägerkrabbis. För ca ett och ett halvt dygn sen återvände jag från det andra skribalägret som jag haft inprickat i kalendern. Nu hoppas jag på åskväder så att det skulle hjälpa mot ett tungt huvud.

Men vad jag annars brukar syssla med under sommaren då än läger? Det är ganska mycket chillande med olika människor, men också med mig själv i t.ex. hängmattan. I sommar har ju inte vädret varit sådär jättefantastiskt men de få dagar det varit riktigt varmt har jag nog tagit ut det mesta av på ett eller annat sätt. Sedan jag lämnade fakulteten för grönbetet så har jag bl.a. hunnit med:

  • jag har kastat vinterpälsen (i havet!!!)
  • klarat av två skribaläger med hedern i behåll
  • umgås med sköna människor
  • äta lösglass (d.v.s. glass från strut om någon undrar)
  • sitta på uteservering vid Borgå å.
  • totalförstöra min dygnsrytm
  • inte läsa judaistik utan skönlitteratur istället

Det är ungefär något i den stilen jag hunnit med. Så nu tackar ordförande för sig och hoppas att i njuter av de kommande veckorna innan vi återvänder till Åbo igen för ett nytt läsår! Sköt om er kära medlemmar och andra nyfikna!

IMG_4311

/Laura


När jag fick förfrågan om att skriva lite sommarläsning för TSFs blogg så sa jag genast ja. Chansen att få väcka mina skrivkunskaper till liv för att undvika att de helt förmultnar under sommaren var ju inget jag kunde tacka nej till. Det där med skrivförmultning har ALLTID varit ett faktum som, dessutom, visat sig vara något av en belastning när hösten och studierna gör sitt intågande (konstigt nog).

Tre röda senare började jag dock panikera (ja det är ett ord) över detta åtagande. Vad skall jag skriva om? Vad man gör på Åland under sommaren? Vad har JAG gjort på Åland under denna sommar? Jag vill nu i början av denna text klargöra att informationen som kommer mer eller mindre är tips på vad man kan göra än saker jag faktiskt tänker syssla med. Jag (läs: min plånbok) har nämligen denna sommar bestämt sig för att satsa på arbete vilket har gjort att mitt sociala liv fallerat lite. Men när jag sitter och tittar ut genom mitt jobbfönster och ser Kastelholms slott (parkeringsplatsen) en solig söndagseftermiddag så ångrar jag bara mitt beslut till 83%.

Om mindre än en vecka börjar årets största, icke-religiösa (kan diskuteras), högtid. Evenemanget som folk vallfärdar till från världens alla hörn och kanter – Rockoff! Musikfestivalen håller Mariehamn vid liv i hela 9 dagar och i år har det råkat sig så pass att det typ inte är en enda artist jag vill se. Min plånbok tackar mig så hjärtligt. Ifjol hade jag som ambition att hänga ute ”på stan” hela Rockoffveckan trots att jag jobbade 8-16 varje vardag. Jag tänker inte gå in på mer detaljer än att säga att den ambitionen dog ut ganska snabbt. Men tack vare fjolårets kalldusch så har jag i år bestämt mig för att spara pengar, levern och tröttheten och lämnar därför över festfacklan till den yngre generationen som orkar vara vakna längre än till kl 21 en vardag.

Jag skulle dock alltid rekommendera folk (oavsätt fysik, eller mental, ålder) att ta färjan över till fredens öar under denna dryga julivecka för att uppleva den bästa sidan av Åland. Folk på stan, lite varmare väder än i december och bra musik. Och om Tomas Ledin, människor eller storstaden Mariehamn inte faller herrskapet i smaken så finns det 6000 öar utanför att utforska. Och alla ni introverta finlandsvenskar kan ta det lugnt – Ålänningar är inte alls så pratglada som myten säger.

Ha de superduperbra och kom ihåg – Ingen sommar utan Åland! Peace / Linn

Bilden är från min arbetsplats. Utsikten är helt ok.

Bilden är från min arbetsplats. Utsikten är helt ok.


 

Ett avsked

Kära TSF:are,

Precis som Matt Smith tog beslutet att säga adjö till sin roll som den ikoniska Doktorn i Doctor Who, har även jag tagit det lika svåra beslutet att avsluta mina studier vid teologiska fakulteten. Mina två år vid TF har varit härliga på många sätt och vis, och jag kommer alltid minnas tiden med glädje, men efter mycket funderande hit och även dit så kom jag fram till att detta var det rätta beslutet för mig just nu. Nu skriker jag på förskolebarn dagarna i ända istället, och trivs överraskande bra med det.

Hanna och jag tog över Divinabloggen under vårt gulisår och har sedan dess drivit den tillsammans. Men i och med mitt farväl till teologiska fakulteten är det tyvärr inte längre aktuellt för mig att vara med i Divinaredaktionen, vilket är en synd och skam eftersom jag verkligen har tyckt om att få skriva om allting kul som händer i TSF.
Men det är här ni kommer in. Om du har en kamera (egentligen behöver du inte ens en kamera, det skrev jag bara för att fylla ut texten lite), tycker om att skriva och vara med på olika evenemang, så skicka iväg ett mejl åt hannostm@abo.fi och erbjud dig som frivillig skribent, det kan alltid behövas ”vikarier”. Jag lovar, det är jätteroligt!

Cheers,
Linda den Store

Och en snabb presentation:
För er som inte riktigt har på koll vem jag är, i den gamla divinabloggens arkiv finns min presentation från när vi tog över bloggen, så är jag alltså Hanna från Purmo i Pedersöres skogar. Tredje årets kyrkohistoriker med psykka och pedagogik som biämnen på ämneslärarlinjen, webbansvarig i TSF-styrelsen 2014 och även den som byggde upp sidan ni läser just nu. Och som Linda skrev så ta kontakt med mig, endera via mejl, fb eller ryck i mig på tf, om ni har något som helst ni vill skriva hit; dikter, historier, idéer eller whatever!

Ett inlägg från Norge

8 Augusti lyfte flyget från Vasa till Helsingfors, från Helsingfors till Köpenhamn och från Köpenhamn till slutdestinationen Oslo. En lång resa för en geografiskt liten förflyttning för ett helt nytt äventyr. Jag har blivit ombedd att skriva några rader om min utbytesperiod vid MF (Det teologiske Menighetsfakultet) i Oslo.

Varför åker man som utbyteselev från det fina Åbo och den bästa teologiska fakultet som finns? Jag hade bott i Åbo redan några år och ville gärna se någonting annat. Dessutom var jag intresserad av att se hur jag själv skulle reagera när jag plötsligt vara i ett annat land ”ensam”. För mig var det lättast att gå till de program som TF och Åbo Akademi har för utbytesstudier. Från TFs del var det nordplus som man rekommenderade och så blev det MF för mig. Utan att jag egentligen riktigt hade bestämt någonting så hamnade jag här, och jag är mycket glad över det. Någon kanske tänker att man inte ser så många andra kulturer om man bara håller sig till Norden och visst ser man säkert mycket mera om man far längre bort, men som utbyteselev får man många internationella kontakter oberoende. Vid mf finns studerande från hela världen. De jag umgås mest med är en svensk, en dansk, några tyskar och en tjeck. En del kontakt har jag också med en kines, en från Sydkorea, en spansk, några från Kenya samt Malawi, och så bor jag med två ryskor.. Ja, norrmännen glömde jag nästan! De finns också här. Det finns många nationaliteter och många olika kulturer kort sagt. Som utbyteselev är det sociala livet viktigt. I ”vår grupp” ordnas hela tiden lite ett och annat. Vi har haft internationell middag med mat från våra egna länder (jag bjöd på karelska piroger) och för någon vecka sedan hyrde vi bil och var på en roadtrip. Nästa vecka är vi bjudna på en norsk middag och dessutom finns det så många fester att det är bara att välja och vraka hur mycket man vill och orkar hänga med på. Det sociala är såklart beroende av den grupp som man kommer med i. Man vet aldrig vad det är för folk före man är där. Men det sociala har en tendens att ordna sig. Det kan ändå vara värt att riva ner sina fördomar. Nya kulturer kan bjuda på en del missförstånd.

Om studierna då. Jag kan säga att studierna är någonting helt annat än där hemma. Litteraturen är vald av tidigare studerande som plockat ett kapitel härifrån och ett därifrån. Resultatet är att vi släpar hem många böcker som vi bara läser något kapitel i var. Mängden att läsa är betydligt mera än jag är van vid (från KH och NT) men samtidigt är det upp till var och en hur mycket man orkar satsa på ämnena. Det som intresserar kan man verkligen få god kunskap om medan det man inte brinner för kan lämna mera obehandlat. Kurserna är överlag vidare och jag har lite svårt att greppa vad som egentligen förväntas av mig. Föreläsningarna sker ofta i betydligt större grupper än vid TF och examen har man i regel en gång i halvåret. Då som skriftlig tent eller hemexamen. Vi använder inte våra egna namn på proven heller, nej, vi har ett nummer så att inte professorerna eller lärarna skall veta vem som skriver vad. Vilket såklart inte spelar så stor roll för mig eftersom jag ofta är den enda som skriver på svenska.. Om någon tycker att våra allmänna tentamen är stora och läskiga kan jag meddela att här skriver vi en normal tent på 6 timmar. Läraren påminde oss om att ta med något att äta. Det är lite som studentexamen varje tent. 😉

I Oslo är det relativt lätt att hitta boende så länge som man är utbyteselev. MF skickade ett brev till Sio som sköter om studentbostäderna här och bad mig komma före i kön. Det är tacksamt för hyrorna på allmänna marknaden är skyhöga. Jag har ett litet rum i en korridor med delat kök på åtta pers. Någonting jag trodde att jag skulle bli galen på, men stortrivs med. Alla mina grannar är underbara människor. Det enda negativa jag kan komma på är att det kan ta en halv timme att hämta ett glas vatten för man lämnar och pratar om något intressant.

Så varför skall man åka i utbyte? Det vidgar verkligen vyerna. Man får bevisat för sig att det finns ett liv utanför Svenskfinland. Det finns folk som pratar andra språk till modersmål. Man lär känna sig själv och andra människor i ett nytt ljus. Jag vill inte säga att det sättet jag lever och upptäcker är det sättet alla skall göra när de är på utbyte. Tro mig, jag har gjort en del tabbar också. (även om jag alltid kommit hem helskinnad och fått tillbaka min plånbok med innehåll..) Men har du möjlighet att fara ut och prova dina vingar, ta den! Åk och gör ditt utbyte till din egen upplevelse! Det är värt det!

Ha det!

Emilia

P.S. Följ med Emilia på hennes blogg!

Från fronten och tillbaka – en aspirants berättelse om livet tillsvidare

Mitt i allt hittade bloggredaktionen ett mejl från amiralen i inkorgen. Så ta del av visdomarna som följer! Bilder får ni tänka ut själva.
_________________________________________________________

Kära vänner, bekanta, gulisar, är käre amiral är på skrivhumör, vilken tur! Det vart en tid sen jag sist skrev något, vare sig på papper eller elektroniskt. Förhoppningsvis har ni nu fått mitt lilla vykort ja skickade åt er. Om int, synd, det var ett otroligt djupt och vackert kort med många viktiga bud och djupsinniga skämt. Skämt o sido, nu vart de int mycki kvar förren ja e tibax igen o lorvar hos er. Eller ja lorvar och lorvar, måste nu medge att militären har gett mig en sådan studieiver att jag kommer nog få ta och bosätta mig under nåt skrivbord vid TF. Gulisar, ni känner knappt mig och jag er… en kort introduktion, jag är en teolog som fou ti milin i januari, resten får ni hitt’ på själva.
Jag har ännu hösten och en liten del av vintern kvar, eller som vi säger här i militääären tj 80 ish, int många dägär kvar alltså. Jag kunde inte låta bli av att gå lite tillbaka och se vad jag skrivit till bloggen när jag ännu var i början av min militära karriär. Aj ändå, den lilla rekryten visste nog inte vad som väntade henne. Banan (nej inte frukten) har varit en lång en, civil, rekryt, jägare, elev, elevkorpral (jo, hann vara det en dag), officerselev och slutligen officersaspirant (eller bara aspirant). Efter grundskolningen och faneden vart det dax för mig att fara iväg till underofficerskolan och där jag gick signallinjen.
Signal är ett vapenslag som till viss del hör till militärens underhållstyrkor. Till uppgifterna hör att upprätthålla informationsnätverk och signaltrafikering, ja alltså man bygger kabel i skogen så att jägare Tötterström i skogen kan ringa till undersergeant Ollonqvist och berätta att fienden yrar i skogen. Sedan kan us. Ollonqvist skicka ett skrivet meddelande vidare med sin KSL eller Sanla maskin till kaptenlöjtnant Nönönö och berätta att jägare Tötterström ser fienden… osv osv. Signal ser till att folk vet vad som händer genom stenålderskommunikation som faktiskt fungerar. Men att BYGGA kabel i skogen är inte roligt, att BYGGA kabel i en skog i många meter snö är också… inte roligt. Men visst är det lärorikt…. på nåt sätt. När jag började vid signallinjen fick jag också höra den uppiggande sanningen om att det är signalstyrkorna som fienden gärna far efter och gör sig av med först. Efter en av de hårdaste vapenslagsmarscherna som finns vid Nylands Brigad, Operation Purple Haze som utförs av pionjärerna och signalister, vann man sitt vapenslagsmärke och sen vart det int så många dagar innan 4 av oss som gick signallinjen blev utvalda att åka iväg till reservofficersskolan (RUK) i Fredrikshamn.
I Fredrikshamn började ett helt nytt kapitel för mig. Omgivningen var helfinsk, utbildning helt på finska, proven helt på finska…. ja allt vart på finska. Jag fortsatte min signal utbildning vid Viestikomppania och fick lära känna många nya människor. Jag kan tänka mig att min RUK karriär inte är en av de bästa, men jag kämpade mig igenom den och gjorde så gott jag kunde. Slutresultatet var att jag och runt 660 andra officerselever fick den 25.7 sätta på oss de två salmiakkerna och uppgraderades till officersaspiranter. Ordet officersaspirant är en ordentlig munfull, så när man väl kom bort från RUK:en så avkorta man rangen till aspirant. Vi som kom från Nylands Brigad fick sedan tillsammans med våra Obbnäs stridsbröder dela på en buss som tog oss tillbaka till våra hembrigader. Efter en hel dags resa gick vi glatt igenom porten till Nylands Brigad och alla andra välkomnades varmt tillbaka… jag däremot fanns inte med på några listor, vilket gjorde att jag fick välja vilket kompani jag ville övernatta i och sedan använda en sanitärs filt som täcke och en rock som dyna. Nästa morgon så fick jag veta att jag fortfarande inte fanns på några listor, det sades att jag t.o.m inte fanns med i någon databas som kunde berätta om att jag någonsin tjänstgjort vid Nylands Brigad. Så jag kände mig otroligt älskad och ihågkommen. Jag välkomnades dock till det kompani jag valt och det visade sig att de var i ett stort behov av en extra aspirant. Min egenliga uppgift efter RUK:in skulle ha varit att tjänstgöra som forskaraspirant och beväringspastor men jag fick istället fungera som plutonchef, med egna gruppchefer och rekryter. En upplevelse, kan jag gott säga. Efter faneden där rekryterna blev uppgraderade till jägare och fick tilldelade nya uppgifter, försvann även min uppgift som plutonchef.
Nuförtiden är jag forskaraspirant och spenderar mina dagar vid Nylands Brigads pastorskansli och läser och skriver, en något inaktiv syssla som får mig att ha dåligt samvete när jag vet att mina ”jämnåriga” från samma kontingent gör mycket mera synliga och aktivare sysslor. Jag har dock varit i kontakt med flottans nye fältprost som kommer att träda till tjänst den 1.10 och han menar att mitt öde kanske ändå inte behöver vara en kontorråttas. Äventyren är alltså inte slut ännu, en tid av förändring, utveckling och utmaning väntar! Livet är till för att levas och jag har bestämt mig för att inte vara rädd för det som livet kan ge en. För vad som än händer så kan det int vara värre än OPERATION PURPLE ‘FREAKING’ HAZE. Ha det gott nu kära teologer, kom ihåg att diska era muggar och sikta alltid mot trädtopparna, så når ni så småningom även stjärnorna.

Good hunting,
amiral Lindström