Sida 24 av 25

Grötfest

I början av hösten fick vi höra att vi kommer att måsta ordna en grötfest i december, vilket vi blev glada ( men lite nervösa) om att höra. Planeringen började ungefär en månad före. Dagen då grötfesten skulle ordnas lånade vi Simons bil, och körde ( eller Heidi körde, vi alla rymdes tyvärr inte framför ratten….) till citymarket för att köpa allt som behövdes. Elefteria, Johanna och jag ( Heidi) spenderade en god stund i butiken för att hitta allt som behövdes ( och för att hitta det billigaste alternativet…).
Ungefär klockan 19 började TF13 ramla in till Metsku huset för att baka, koka och öva. Pepparkakor bakades i mängder och i flera timmar, och köpta pepparkakor dekorerades för presentpåsen alla skulle få då de avlägsnade sej efter grötfesten.

SONY DSC SONY DSC

Vårt vackra luciatåg hade övat på sitt uppträdande i månader före själva grötfesten, och mycket övande pågick även under natten.  Under en av övningarna på småtimmarna föll en av stjärngossarnas hatt ner, vilket gav upphov till att luciaföljet inte kunde koncentrera sej då de skrattade så mycket.

SONY DSC

Under natten blev det en hel del bakande och grötkokande och allmänt härjade, då alla var otroligt trötta. Ungefär klockan 12 insåg vi att vi inte har en hebreisk bibeln, men hittade somtur en sån på andra sidan Åbo. Detta resulterade med att Johanna och jag måste sätta oss i bilen och köra igenom ett öde Åbo för att få bibeln som behövdes på morgonen. I något skede bytte hyperaktiviteten om till total och galen tröttnad…….

SONY DSC

Eftersom vi insåg att inte ens kaffe (!!!!) kunde hålla oss vakna, valde många av oss att ta en tupplur. Stolrader vändes emot varandra och fick fungera som sängar. En del av oss valde att stänga sin onepice helt upp, då den fungerade som en sovsäck. En del av oss hade tagit med en sovsäck. Halv 5 väcktes vi med att Laura kom till var och en med en kopp nybryggt kaffe och sade god morgon ( ❤ !! ) Då alla vaknat igen och vänt om till hyperaktivit dukade vi bordena, städade och fixade i ordning allt för att gästerna kunde komma.

SONY DSC

Klockan 6 började pigga ( eller ja, piggare än oss åtminstone) teologer fylla metsku huset. Som välkomstdrink bjöds det på glögg ( kaffe fanns också att ta om man så kände) och pepparkakor. Efter en stunds mingel och satte sej alla ner vid bordet och festen började med lite allsång. Under tiden då folk åt gröt bjöds det på sång, julevangeliet på 8 språk och mycket skratt.

SONY DSC

Tutorerna årgång 2014 blev tillfrågade att vara julgubbar, men de valde själva att vara julämbetsmän. De berättade om julämbetsmännens ursprung och delade ut små paket med pepparkakor och bibelställen som små tomtar hade pysslat ihop under nattens gång.

SONY DSC

Grötfesten avslutades med en traditionsenlig andakt av tredje års studeranden. Efter andakten började människor sakta men säkert avlägsna sej för att gå på föreläsning eller fortsätta dricka kaffe i mysis.Vi städade snabbt undan allting, och delade sedan på oss. En del av oss gick hem för att sova några timmar, en del gick på föreläsning, en del gick till fakulteten och returnerade saker, och en del av oss ( inski) gick till ÅSF för att returnera de lånade alborna. Grötfesten var lyckad och vi var stolta över att klara av våran första stora uppgift.

SONY DSC

Text författad av Heidi, och bilderna Karin

Höstfest!

Bloggansvarigas minneskort till kameran var ute på egna äventyr, därav den långa väntan på detta inlägg.

Den 7.11 var det dags för den årliga höstfesten. Vädret hade beslutsångest och det kom ner vatten, blåste och senare blev det uppehåll. I Gula huset rörde sig finklädda teologer samt icke-teologer tills det blev dags för alla att ockupera platser åt sig i runda rummet, som snabbt blev fullsatt och det talades och skrattades med bordsgrannarna.
Snart bjöds på god lasagne, sallad och bröd och till efterrätt varsin stor bit morotskaka och kaffe, så alla gick hem mätta och belåtna efter festens slut.
Vi fick njuta av tal av Birgitta som berättade om tidens gång och telefonernas utveckling och fick även se TF:s första telefon. Utvecklingen har gått framåt kan vi konstatera!bloggen3bloggen2

Förtjänsttecknen delades ut för andra gången, där 3/5 av mottagarna var på plats: Faffen, Boije och undertecknad Hanna. Marco och Niklas fick sina i efterhand då de inte var på plats. Också Marina uppmärksammades för att hon blivit invald i kårfullmäktige. Grattis till allihopa!

bloggen1
Förtjänsttecken ska delas ut!

Det blev dags för auktion och det gick vilt till i buden, tröjan gjort av syskonen Lundstén prövades, auktionsföremålen diskuterades och köptes tillsammans med andra. Speciellt böcker som våra kära lärare har rört vid eller signerat blev det stundvis en vild kamp om. Av pengarna som kom in bestämde styrelsen att sätta 100 euro direkt till Filippinerna och resterande till fadderbarnen i Indien.

bloggen4
Den Lundsténska tröjan testas av Niklas och Faffen (den gick till Faffen)

Summa Theologicae

”Det känns som om jag har hamnat mitt i en film”
– Cara

”En rävpäls värmer mer än tusen komplimanger”
– André

”För didaktiska skäl kan man alltid förstöra lite universitets egendom”
– Pekka Lindqvist

”Några verb bara är sådär. Helt sjuka fall.”
– Pekka Lindqvist

”Om sex är skönt är det bara en belöning för ett gott utfört arbete.”
– André

”Ibland måste jag kasta tärning, är dendär nu 4 eller 5.”
– Gunnar af Hällström

Styrelsen 2014

Under dagens höstmöte blev styrelsen 2014 vald och ser ut på detta sätt:

Ordförande: Sofia Flinck
Vice-ordförande: Sabina Sweins
Sekreterare: Karin Karlsson
Ekonomi ansvarig: Leo Brenner
Informationsansvarig: Laura Serell
Bloggansvarig: Hanna Östman
Värdinna: Elefteria Apostolidou
Värdinna: Heidi Paul

Höstmöte: Varför styrelsen? Varför inte?

Hej! Vad gör du imorgon, d.v.s. tisdagen den 12 november kl 11.45? Om du svarade något i stil med ingenting eller du vet inte, så tycker vi att du skall söka dig till aud. Reuter i Reuterska huset för att delta i föreningens Höstmöte. Det är nämligen dags att välja nästa års styrelse och gå igenom en hel del roliga saker som kan intressera just dig!

Image

Ibland kan det vara svårt att hålla pokerface när man yrar runt med att bl.a. koka risgrynsgröt. Mysfaktorn var hög vill vi lova.

Vi (Laura och Sabbe) tänkte nu berätta lite om det vi gör som värdinnor i föreningen – en hel del sker bakom kulisserna men en del så får även ni smaka av, ibland är det sött och ibland salt (fast sötsaker är mer vår grej).

                      Som värdinna i en förening så är det din uppgift att fixa mat till olika evenemang som t.ex. en höstfest.  Ibland beställer vi maten medan ibland så fixar vi maten själva.

Att fixa godsaker till evenemangen tillsammans har varit ett nöje och ofta råkar man i de mest komiska situationer som värdinna. Vi verkar alltid vara sent ute känns det som och väljer alltid det mest komplicerade saker att fixa till (eller kanske är det bara vi som gör det svårt?).

Image

Morotskaka på höstfesten, naminam!

Image

 

Så fixade vi lite namn åt våra trogna, blåa kaffekoppar. Här ser vi Påven – här finns örat fortfarande kvar.

Image

Kladdkaka på väg in i ugnen – mums!

 

Så här kan en helt vanlig höstdag se ut i en värdinnas liv:

 Image

 

Sabbe och Laura har sina konstiga stunder ibland – som mys i en lövhög. 

Då vi valdes in i styrelsen som värdinnor så delade vi upp uppgifterna som en värdinna ofta har. Sabbe har fungerat som festvärdinna och Laura har skött om mysrummet.  I praktiken har det här betytt att Sabbe ofta fixat matbeställningar etc. till olika evenemang och Laura har köpt in kaffe och mjölk så alla kaffesugna får sitt kaffe. Dock har vi ofta samarbetat och tillsammans fixat mat till sitzar, fester och möten.

Här kommer en liten foto bomb:

Image

   Kex, kex, kex, alla sorters kex.

Image

 

Klotta händerna ibland!

Image

 

Nami, nami

 

Image

 

Huhhuh vad här är hett!

 

Image

 

Gissa vem som slickade skålen?:p

Image

 

Det är kul att vara med i styrelsen varför kommer inte du med denna gång?

 

Image

 

Inspirationskväll med styrelsen

Image

 

Gott och roligt!

 

 

 

Image

 

Sticka och mysa!

Image

 

Som ordförande får man hålla tal

 

Image

 

Som info-ansvarig får man leka med kniven.. VA NEJ! Sofia vad gör du?

 

 

 

Image

 

Man får stå mycket på scen

 

Image

 

Så får man förstås en massa kramar!<3

 

 

 

 

Image

 

O ännu mera kramar!

Vi ses kl 11.45 i aud. Reuter, Reuterska huset. Vi bjuder på en lätt lunch.

Era kära värdinnor, Laura&Sabbe

Ett inlägg från Norge

8 Augusti lyfte flyget från Vasa till Helsingfors, från Helsingfors till Köpenhamn och från Köpenhamn till slutdestinationen Oslo. En lång resa för en geografiskt liten förflyttning för ett helt nytt äventyr. Jag har blivit ombedd att skriva några rader om min utbytesperiod vid MF (Det teologiske Menighetsfakultet) i Oslo.

Varför åker man som utbyteselev från det fina Åbo och den bästa teologiska fakultet som finns? Jag hade bott i Åbo redan några år och ville gärna se någonting annat. Dessutom var jag intresserad av att se hur jag själv skulle reagera när jag plötsligt vara i ett annat land ”ensam”. För mig var det lättast att gå till de program som TF och Åbo Akademi har för utbytesstudier. Från TFs del var det nordplus som man rekommenderade och så blev det MF för mig. Utan att jag egentligen riktigt hade bestämt någonting så hamnade jag här, och jag är mycket glad över det. Någon kanske tänker att man inte ser så många andra kulturer om man bara håller sig till Norden och visst ser man säkert mycket mera om man far längre bort, men som utbyteselev får man många internationella kontakter oberoende. Vid mf finns studerande från hela världen. De jag umgås mest med är en svensk, en dansk, några tyskar och en tjeck. En del kontakt har jag också med en kines, en från Sydkorea, en spansk, några från Kenya samt Malawi, och så bor jag med två ryskor.. Ja, norrmännen glömde jag nästan! De finns också här. Det finns många nationaliteter och många olika kulturer kort sagt. Som utbyteselev är det sociala livet viktigt. I ”vår grupp” ordnas hela tiden lite ett och annat. Vi har haft internationell middag med mat från våra egna länder (jag bjöd på karelska piroger) och för någon vecka sedan hyrde vi bil och var på en roadtrip. Nästa vecka är vi bjudna på en norsk middag och dessutom finns det så många fester att det är bara att välja och vraka hur mycket man vill och orkar hänga med på. Det sociala är såklart beroende av den grupp som man kommer med i. Man vet aldrig vad det är för folk före man är där. Men det sociala har en tendens att ordna sig. Det kan ändå vara värt att riva ner sina fördomar. Nya kulturer kan bjuda på en del missförstånd.

Om studierna då. Jag kan säga att studierna är någonting helt annat än där hemma. Litteraturen är vald av tidigare studerande som plockat ett kapitel härifrån och ett därifrån. Resultatet är att vi släpar hem många böcker som vi bara läser något kapitel i var. Mängden att läsa är betydligt mera än jag är van vid (från KH och NT) men samtidigt är det upp till var och en hur mycket man orkar satsa på ämnena. Det som intresserar kan man verkligen få god kunskap om medan det man inte brinner för kan lämna mera obehandlat. Kurserna är överlag vidare och jag har lite svårt att greppa vad som egentligen förväntas av mig. Föreläsningarna sker ofta i betydligt större grupper än vid TF och examen har man i regel en gång i halvåret. Då som skriftlig tent eller hemexamen. Vi använder inte våra egna namn på proven heller, nej, vi har ett nummer så att inte professorerna eller lärarna skall veta vem som skriver vad. Vilket såklart inte spelar så stor roll för mig eftersom jag ofta är den enda som skriver på svenska.. Om någon tycker att våra allmänna tentamen är stora och läskiga kan jag meddela att här skriver vi en normal tent på 6 timmar. Läraren påminde oss om att ta med något att äta. Det är lite som studentexamen varje tent. 😉

I Oslo är det relativt lätt att hitta boende så länge som man är utbyteselev. MF skickade ett brev till Sio som sköter om studentbostäderna här och bad mig komma före i kön. Det är tacksamt för hyrorna på allmänna marknaden är skyhöga. Jag har ett litet rum i en korridor med delat kök på åtta pers. Någonting jag trodde att jag skulle bli galen på, men stortrivs med. Alla mina grannar är underbara människor. Det enda negativa jag kan komma på är att det kan ta en halv timme att hämta ett glas vatten för man lämnar och pratar om något intressant.

Så varför skall man åka i utbyte? Det vidgar verkligen vyerna. Man får bevisat för sig att det finns ett liv utanför Svenskfinland. Det finns folk som pratar andra språk till modersmål. Man lär känna sig själv och andra människor i ett nytt ljus. Jag vill inte säga att det sättet jag lever och upptäcker är det sättet alla skall göra när de är på utbyte. Tro mig, jag har gjort en del tabbar också. (även om jag alltid kommit hem helskinnad och fått tillbaka min plånbok med innehåll..) Men har du möjlighet att fara ut och prova dina vingar, ta den! Åk och gör ditt utbyte till din egen upplevelse! Det är värt det!

Ha det!

Emilia

P.S. Följ med Emilia på hennes blogg!

Summa Theologicae

”Du kan spara dina moderkakor i kylskåpet!
”Nej, jag har redan mögliga karelska piroger där!”
-Pelle och Niklas

”Hur mår du idag?
”Förjävligt, jag har för små kalsonger.”
-Marco Harju och Marco

”Kom nångång med till Ekenäs tingsrätt så ska vi titta”
– Niklas Granroth

”Gud är i koppen, koppen kommer och tar dig”
– Oscar studerar flitigt

Och det är fritt fram att i kommentarsfältet ge en förklaring till dessa!

Gulisintagning!

Klockan är 18:02 den 16:e september och tvåorna samlar in gulisarna framför Reuterska huset. Det råder en viss spänning i luften – vad kan tvåorna ha hittat på för detta års gulisintagning?
Det tisslas och tasslas innan Sofia tar till ordet och önskar gulisarna välkomna. Medan Sofia berättar lite kort om gulisintagningen målar några andra tvåor gula näsor och krigsmålning på gulisarna.
Bara näsorna är målade presenteras den legendariska Mose-sången för gulisarna som skrattar och sjunger med med iver. Snabbare och snabbare sjunger man, ända tills luften tar slut och man knappt vill hinna med i texten.Bild 1

Gulisarna delas in i lag och bes komma på ett lagnamn åt sig. Det blir tre lag; Schleiermacher, Raittantaittan och Den rosa pantern. Ett Gulisbingo delas ut och efter detta börjar den stora gruppen sakta men säkert röra sig mot Domkyrkan där ett gäng soppåsar väntar. Uppgiften är klar: gulisarna skall under några minuter designa påsarna enligt lagets namn, hitta på ett tema alltså, och sedan få på sig halarna.

Bild 2

Färden fortsätter medan lagen plockar poäng i Gulisbingot genom att t.ex. gå slowmotion över en bro, stå på händerna (lättare sagt än gjort) och massera en av andra årets studerande. Vid biblioteksfontänen stannar man ännu en gång – denna gång för frågesport. Det blir en jämn strid mellan poängen som delas ut bland de ibland knasiga frågorna.

Bild 3
Slowmotion över bron var en hit! Se bara hur koncentrerade gulisarna är! Extra stilpoäng till Team Schleiermacher som går baklänges i slowmotion över bron.
Bild 4
Glada Bingo vinnare (också laget som kammade hem vinsten i intagningen).
Bild 5
Oh you! Våra gulisar är smarta också!

Bild 6

Torget blir vårt nästa mål, och som traditionen bör så får nu gulisarna sjunga Mose-sången. Efter ett mycket fint och livligt uppträdande får vi skynda oss iväg för att hinna tillbaka till fakulteten före pizzorna skall komma. Eriksvägen blir vårt val där vi stannar en gång för att låta gulisarna spela lite charader och bl.a. försöka visa vem Mose, Justin Bieber och Mikael Granlund är utan ljud. Det skrattas en hel del och gulisarna verkar vara i sitt esse.
Plötsligt rusar Laura iväg före alla andra med kameran i högsta hugg. Gulisarna ser ut som frågetecken och Sofia lugnar gulisarna och berättar att de nu, från Domkyrkobron ända fram till Domkyrkans trappa (där Laura står) skall ta sig fram som det tema de valt för sitt lag.
Olika tassigheter hittar gulisarna på och de frambringar nog ett gott skratt. Då alla lag nåt Domkyrkans trappa får de springa iväg mot fakulteten igen.

Bild 7
Mose-sången på torget.

 

Gulisintagningen avslutas och snabbt räknas poäng ihop för denna gång. En vinnare utlyses: TEAM RAITTANTAITTAN! Vinnarna tilldelas sitt pris; muminslickepinnar och en
stor applåd. Glatt går man in i skydd från regnet som nu faller sakta och väntar på pizzan.

Efter en lång väntan (i varje fall om man varit hungrig) kommer pizzorna som både gulisar och gamyler väntat på. Pizzakvällen slår igång. Ett par gånger avbryter man de annars ivriga diskussioner som äger rum runt borden, nämligen ”Raka kokosnöten- tävlingen samt presentationsrundan. Efter en svår kamp mellan Laura, förra årets vinnare, och gulis-Karin examinerar domarna (Ville och Måkus) kokosnötterna. Det blir ett svårt val, men till slut är det Karin som kammar hem priset detta år och vinner de två kokosnötter som fått sig en välbehövlig rakning.
Resten av kvällen fortsätter i en trevlig atmosfär trots några djupa suckar från de lite äldre studerande då presentationsrundans punkter presenteras.

Bild 9
En glad Karin, vinnaren i Raka Kokosnöten!
Bild 10
Även Cara fick ställa sig på stolen då gulisarna skulle presentera sig. Jee!

Bild 8
Summa summarum så är kvällen en lyckad en och det var mycket skratt under kvällens lopp. En mycket angenäm kväll.

Over and out för Laura denna gång. Jag vill tacka gulisarna, gamylerna och alla som var med och på något sätt bidrog i planerandet och genomförandet av gulisintagningen, detta skulle inte ha varit möjligt utan er. STORT TACK!

Bilderna är tagna av Laura Serell, Sofia Eklund, Niklas Granroth, Matilda Isotalo och Erika Forsblom… åtminstone, men det spelar väl ingen större roll egentligen.

Teologerna erövrar Pampas (och Peffan)

Nåja, en månad i efterhand kommer här en skildring av teologernas yrande i Vasa. Författare är de två som hade den längsta vägen till Vasa, och alltså är icke-österbottningar (aka Caius och Schantzi) med lite kommentarer av bloggansvariga Hanna (aka Pedersörebo)

Och en liten förklaring: i alla officiella papper från Peffan stod det att Claus hette Caius. Så hör ni någon som pratar om/med Caius är det mest troligt Claus som är ämnet (eller möjligtvis latinläxan).
______________________________________________________________

Den 13 augusti stampade sex ivriga teologer in på Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. Totalt var vi cirkus 40-50 stycken to-be ämneslärare från alla möjliga ämnen från flera olika universitet.
Vi var där för att tas oss an den utmanande och krävande inledande praktiken för ämneslärare, vilket skulle testa våra gränser, både socialt och fysiskt. I följande text får ni ta del av både vår utbildning, samt den lilla fritiden vi unnades.

När vi anlände i staden, var det redan mörkt. En isande vind blåste genom staden och vi kände för första gången vad ensamhet betydde.
Claus och Peltonen (fysiker med bil) lämnade Marina i staden med en mörk, rätt skrämmande man (hennes nya kämppis). Vi försökte säga att vi skulle vidare, men hans språk var av en sort vi inte hört tidigare (kyrkslättiansk finska).

När Claus och Peltonen anlänt till sina respektive skrymslen i ghettot någonstans långt långt borta från icke-civilisationen, vilket välkomnades av Claus och Peltonen.
Nu var det strategisk uppackning som gällde och sedan rusa till Marinas undsättning, eftersom vi kommit fram till att det Vasa1antagligen var dumt att lämna henne ensam i Vasa.

Väl framme fick vi lära oss att Marina hade haft ”skitroligt” med sin nya kämppis och vi drog ut på en teologisk dryck.
Till vår fasa fick vi då lära oss att allting är alltid stängt i Vasa, men efter idoga sökande och frågande av urin-vånarna, så fann vi Mällis.

De följande dagarna bestod av långa föreläsningar, schweizisk ska-musik och mycket lite pappersarbete. Detta betydde att det inte tog länge innan teologerna hade adopterat ett nytt ”mysrum” aka rum F306 ❤ (eller något sådant). Här kom vi att fördjupa oss i ämnesdidaktikens outgrundliga värld

Vasa2
Claus prövar på lokala delikatesser

och diskutera roligheter som grillkvällar och om hur barn blir-böcker som vi fann i hyllan.

Under dessa tre veckor kom vi att bekanta oss mycket med bland annat McDonalds’. Detta var ju förstås mycket fascinerande för oss Åbobor.

Eftersom Övis högstadium inte påbörjat lektionerna i religion ännu, hölls vi i gymnasiet när det gällde vårt eget ämne. Innan vi återupplevde gymnasiets rellaböcker och lektioner kom vi dock i kontakt med högstadiet när vi observerade lektioner i blandade ämnesgrupper på blandade ämnen.

Vi tilldelades alla tre lektioner (två kompanjon och en ensam) under vilka vi kunde korvstoppa (Marinas ord, syftar på tråmande av stuff jadajadajada…) eleverna och känna på hur det är att vara lärare. Detta var förstås mycket spännande, men efter första lektionen var vi lättade och tänkte att detta kommer bli mycket roligt, lol 😀

Vi fick lära oss att lektionsplanering tar en stund att göra och kräver mycket choko, kaffe, fjantteri, youtube och kreativitet.

En av höjdpunkterna var när Marina, Hanna och Boije tvingade eleverna att genomföra en ritual aka Mosesången. Och råkade bryta lite mot Vasa Övningsskolas ordningsregler, men det är en annan sak.
Claus, å sin sida, drog skämt som gick lite över studerandenas huvud. Happy days!
TB hade dem sedan att leka med lera och alla hade roligt. Sabina och den sjunde medlemmen i religionsgruppen Jessika (en så gott som klar fil.mag från HF:s relvet) fick agera etiker för ivriga och borttappade abin och diskutera livets frågor. Bättre lärare får man leta efter!
(In our humble opinion…)

Vasa3
Kreativitet
Vasa4
Grillmaster Boije och Reetta

Sedan till det roliga…re 😀
Lite fritid måste man också ha!
Monsieur Boijé ställde till med en sofistikerad dundergrillfest @ Casa de Boijé i Korsholm en fredagkväll!
Vilken rolig kväll… God mat, ok tofukorv ( som smaka khaki), bra film (Hobbiten), folk sov (Marina) och stämningen var på topp med många skratt!
Tack Boije!

Vasa5
Peltonen, Hanna, Jessika, Reetta, Boijes arm och ben och Marina
Vasa6
Korv, tofukorv och annan korv. Och kyckling och paprika.

Förutom detta hann vi med en hel del turistande, då vi besökte bland annat Replot-bron, S:t Maria kyrkans hål (random källare) och allt gick inte som på Strömsö på Strömsö.

Vasa7
Claus i hålet
Vasa8
Marina på spåret
Vasa9
En snadi, blåiger bro

Nu kommer det andra bilder och bullar!

Vasa10
Tungt att laga mat!
Vasa11
Bulla!

Vasa12 Vasa13

Hejdå!
Claus/Caius och Marina

Från fronten och tillbaka – en aspirants berättelse om livet tillsvidare

Mitt i allt hittade bloggredaktionen ett mejl från amiralen i inkorgen. Så ta del av visdomarna som följer! Bilder får ni tänka ut själva.
_________________________________________________________

Kära vänner, bekanta, gulisar, är käre amiral är på skrivhumör, vilken tur! Det vart en tid sen jag sist skrev något, vare sig på papper eller elektroniskt. Förhoppningsvis har ni nu fått mitt lilla vykort ja skickade åt er. Om int, synd, det var ett otroligt djupt och vackert kort med många viktiga bud och djupsinniga skämt. Skämt o sido, nu vart de int mycki kvar förren ja e tibax igen o lorvar hos er. Eller ja lorvar och lorvar, måste nu medge att militären har gett mig en sådan studieiver att jag kommer nog få ta och bosätta mig under nåt skrivbord vid TF. Gulisar, ni känner knappt mig och jag er… en kort introduktion, jag är en teolog som fou ti milin i januari, resten får ni hitt’ på själva.
Jag har ännu hösten och en liten del av vintern kvar, eller som vi säger här i militääären tj 80 ish, int många dägär kvar alltså. Jag kunde inte låta bli av att gå lite tillbaka och se vad jag skrivit till bloggen när jag ännu var i början av min militära karriär. Aj ändå, den lilla rekryten visste nog inte vad som väntade henne. Banan (nej inte frukten) har varit en lång en, civil, rekryt, jägare, elev, elevkorpral (jo, hann vara det en dag), officerselev och slutligen officersaspirant (eller bara aspirant). Efter grundskolningen och faneden vart det dax för mig att fara iväg till underofficerskolan och där jag gick signallinjen.
Signal är ett vapenslag som till viss del hör till militärens underhållstyrkor. Till uppgifterna hör att upprätthålla informationsnätverk och signaltrafikering, ja alltså man bygger kabel i skogen så att jägare Tötterström i skogen kan ringa till undersergeant Ollonqvist och berätta att fienden yrar i skogen. Sedan kan us. Ollonqvist skicka ett skrivet meddelande vidare med sin KSL eller Sanla maskin till kaptenlöjtnant Nönönö och berätta att jägare Tötterström ser fienden… osv osv. Signal ser till att folk vet vad som händer genom stenålderskommunikation som faktiskt fungerar. Men att BYGGA kabel i skogen är inte roligt, att BYGGA kabel i en skog i många meter snö är också… inte roligt. Men visst är det lärorikt…. på nåt sätt. När jag började vid signallinjen fick jag också höra den uppiggande sanningen om att det är signalstyrkorna som fienden gärna far efter och gör sig av med först. Efter en av de hårdaste vapenslagsmarscherna som finns vid Nylands Brigad, Operation Purple Haze som utförs av pionjärerna och signalister, vann man sitt vapenslagsmärke och sen vart det int så många dagar innan 4 av oss som gick signallinjen blev utvalda att åka iväg till reservofficersskolan (RUK) i Fredrikshamn.
I Fredrikshamn började ett helt nytt kapitel för mig. Omgivningen var helfinsk, utbildning helt på finska, proven helt på finska…. ja allt vart på finska. Jag fortsatte min signal utbildning vid Viestikomppania och fick lära känna många nya människor. Jag kan tänka mig att min RUK karriär inte är en av de bästa, men jag kämpade mig igenom den och gjorde så gott jag kunde. Slutresultatet var att jag och runt 660 andra officerselever fick den 25.7 sätta på oss de två salmiakkerna och uppgraderades till officersaspiranter. Ordet officersaspirant är en ordentlig munfull, så när man väl kom bort från RUK:en så avkorta man rangen till aspirant. Vi som kom från Nylands Brigad fick sedan tillsammans med våra Obbnäs stridsbröder dela på en buss som tog oss tillbaka till våra hembrigader. Efter en hel dags resa gick vi glatt igenom porten till Nylands Brigad och alla andra välkomnades varmt tillbaka… jag däremot fanns inte med på några listor, vilket gjorde att jag fick välja vilket kompani jag ville övernatta i och sedan använda en sanitärs filt som täcke och en rock som dyna. Nästa morgon så fick jag veta att jag fortfarande inte fanns på några listor, det sades att jag t.o.m inte fanns med i någon databas som kunde berätta om att jag någonsin tjänstgjort vid Nylands Brigad. Så jag kände mig otroligt älskad och ihågkommen. Jag välkomnades dock till det kompani jag valt och det visade sig att de var i ett stort behov av en extra aspirant. Min egenliga uppgift efter RUK:in skulle ha varit att tjänstgöra som forskaraspirant och beväringspastor men jag fick istället fungera som plutonchef, med egna gruppchefer och rekryter. En upplevelse, kan jag gott säga. Efter faneden där rekryterna blev uppgraderade till jägare och fick tilldelade nya uppgifter, försvann även min uppgift som plutonchef.
Nuförtiden är jag forskaraspirant och spenderar mina dagar vid Nylands Brigads pastorskansli och läser och skriver, en något inaktiv syssla som får mig att ha dåligt samvete när jag vet att mina ”jämnåriga” från samma kontingent gör mycket mera synliga och aktivare sysslor. Jag har dock varit i kontakt med flottans nye fältprost som kommer att träda till tjänst den 1.10 och han menar att mitt öde kanske ändå inte behöver vara en kontorråttas. Äventyren är alltså inte slut ännu, en tid av förändring, utveckling och utmaning väntar! Livet är till för att levas och jag har bestämt mig för att inte vara rädd för det som livet kan ge en. För vad som än händer så kan det int vara värre än OPERATION PURPLE ‘FREAKING’ HAZE. Ha det gott nu kära teologer, kom ihåg att diska era muggar och sikta alltid mot trädtopparna, så når ni så småningom även stjärnorna.

Good hunting,
amiral Lindström