av Hej på er! Jag får väl helt enkelt börja med att dra den klassiska “sitzpresentationen”: Jag heter Alexander Rönnblad, jag är 22 år gammal, jag kommer från Hangö, det här är mitt fjärde studieår och min skostorlek är 43. Behöver man veta mer än det? Nä? Hmm, kanske nog ändå.
Det här är nu det tredje året i rad som jag sitter i TSF:s styrelse och efter posten som vice ordförande förra året kändes det som rätt sak att göra att ställa upp som ordförande i år. Det här kommer nu att bli året efter ett jubileumsår (föreningen blev som bekant 50 år gammal förra året), vilket i vanliga fall brukar betyda att föreningen tar det ganska lugnt. Nu råkar det ju sig ändå att vår kära Åbo Akademi fyller 100 år och TSF kommer förstås att delta i detta firande. Det kommer alltså att hända ett och annat under året!
Nå, lite mer om mig då. Jag tycker om ordning, jag är den typ av person som inte går över gatan om det är rött även om det inte är en enda bil inom synhåll. Jag är verkligen inte en morgonmänniska och desto senare på kvällen/natten det blir desto mer produktiv blir jag. Jag tycker om hundar och hoppas att jag någon gång i (den inte alltför avlägsna) framtiden skulle ha möjligheten att ha en egen hund. Fast jag tycker mest om hundar så tycker jag nog också om katter. Ja, det finns egentligen inte något vanligt husdjur som jag skulle tycka illa om, inte ens kaniner (fast vem skulle nu göra det 😉). Så att, bring them animals my way! Men inte allt för tidigt på morgonen…
Vi har nu kommit fram till det skedet av presentationen där jag ska berätta någon “fun fact” om mig själv som ingen vet om. Det här blir förstås en aning svårt eftersom folk i ganska stor utsträckning redan känner till väldigt många underliga saker om mig. Men frukta icke, i det här sammanhanget är jag en outtömlig brunn och kan alltid fiska upp nya underligheter. Som till exempel det att jag i ett led på 24 generationer är en direkt ättling till Kung Henry II av England. I dagens läge betyder det här förstås inget alls, eller inte så mycket annat än att det är just en “fun fact” som jag kan dra fram vid sådana här tillfällen. Men ändå, var är min krona? Nej jag är inte alls bitter…🙄
Senast alla medlemmar i en styrelse presenterat sig på det här sättet var 2015 och då svarade alla också kort på tre frågor. Det här tyckte vi att var en rolig idé så vi valde att nu, tre år senare, svara på samma frågor (så tack till styrelsen 2015 för dem 😏):
- När du är omotiverad och måste studera, vad hjälper dig att bli mer motiverad?
Jag har en sak som fungerat ganska bra och som börjar fungera bättre och bättre hela tiden. Problemet är bara att den endast fungerar då man, såsom jag, redan studerat ett antal år. Jag har kommit till insikten att många av mina närmaste vänner kommer att bli klara inom en nära framtid och försvinna ut i den “riktiga världen”. Då jag tänker på det här blir jag ju förstås lite ledsen men det får mig också samtidigt att tänka att om de klarat av det så då gör jag det också! Då känns essän/inlärningsdagboken/whatever genast lättare att skriva.
- Om du fick resa vart som helst, vilken plats skulle du välja?
Jag har besökt Japan en gång, det är nu två år sedan, och jag fick redan då känslan av att det skulle komma att bli en plats dit jag alltid längtar tillbaka. Så blev det och så är det.
- Havets djup eller bergstoppen?
Havet, och vad som kan finnas där nere i djupet, har alltid fascinerat mig så ifall jag måste välja vilken av de två platserna jag hellre skulle befinna mig på så skulle jag utan tvekan välja havets djup. Jag menar, vi vet mer om vad som finns i rymden kring vår planet än vad som finns i djupet av våra hav så där kan ju finnas vad som helst, kanske till och med studiemotivation! Nä, nu ska vi inte överdriva 😏
Teologiska studentföreningen 
Kommentera